IT är inte vår kärnverksamhet

Guide Debatt, juni 1997

Vi har alltid klagat över att ledningen i stora användarföretag inte tillräckligt intresserar sig för IT. Men vad säger man till ett industriföretag som säljer sin data-avdelning i en strävan att satsa på sin kärnverksamhet? Och hur svarar man egentligen chefen för ett byggföretag när han säger ”IT ingår inte i vår kärnverksamhet”?

Man måste börja med att fundera över vad som ingår i ett företags kärnverksamhet. Vad är det man kan när man framgångsrikt driver någon av kärnverksamheterna kullager, byggnader, läkemedel, bilar, papper eller förpackningar? Man kan tillverkning av kullager, bilar, byggnader, förpackningar, etc.

Det var Gad Rausings experiment med papper och plast, och Harry Järunds maskin för produktion av mjölkförpackningar som lade grunden för sagan om Tetra Pak. Alla de stora industriföretagen har skapats av genombrott när det gäller tillverkningen. Den allra bästa idé är ofruktbar om det inte går att finna en rimlig tillverkningsmetod. Att utveckla nya produkter innebär också att utveckla nya tillverkningsmetoder.

Industrin producerar med maskiner. Vilken kärnverksamhet ett företag än har, så är maskinerna en integrerad del av verksamheten. Ingenjörerna tillför företaget kunskaper om hur maskiner fungerar, vad som är möjligt att göra med maskiner, och hur arbetet med maskiner organiseras.

På senare år har IT börjat spela en allt större roll i tillverkningen av varor. Maskinerna styrs med datorteknik och i den mån arbetarna samarbetar, så gör de det alltmer med hjälp av IT. Ett byggprojekt uppfattas alltmer som ett komplext samarbetsprojekt, där ett väl fungerande IT-stöd för samarbete kan göra skillnaden mellan överblick och rationell produktion å ena sidan, och kaos, dubbelarbeten och förseningar å den andra. IT spelar också en allt viktigare roll i de varor som produceras, i bilar, byggnader, och snart i förpackningar. Och det innebär på sikt en verklig revolution.

Från att ha varit helt åtskilda områden utan kontakt — datorteknik i bilmotorn och ADB på ekonomiavdelningen — blir IT en sammanhängande väv av teknik. Programvaran i bilmotorn, IT-stödet vid konstruktion, reparation och underhåll, IT-stödet för samarbete i tillverkningen, de gamla informationssystemen, och system för marknadsföring och försäljning, vävs samman under ett och samma gränssnitt.

Även om man fortsätter att uppfatta sig som, i första hand, ett tillverkande företag kan IT mycket väl komma att bli lika viktig för verksamheten som maskinerna. Och IT-området kan mycket väl bli det område där de största möjligheterna till utveckling finns. Men den avgörande frågan är hur länge våra stora industriföretag kommer att uppfatta sin kärnverksamhet som tillverkning.

I industrisamhällets barndom säljer varorna sig själva. Industrin kan koncentrera sig på produktionen. På dagens marknader kämpar företagen om kunderna och fokus flyttas från produktion till marknadsföring, försäljning och kundvård — till tjänsteutövning. Idag kan man inte nöja sig med att producera bilar. Man måste utveckla sin förmåga att utöva ”resetjänster” och man måste utveckla nya tjänster, i vilka bilarna kan förpackas. Man måste utveckla användningen av IT.

Naturligtvis kan man tänka sig att marknadsföring, försäljning och kundkontakter säljs ut, och företaget fortsätter att koncentrera sig på tillverkning. Men är det någon som tror att den tillverkningen kommer att kunna vara tillräckligt kundorienterad för att överleva? Nej, det rimliga är väl ändå att tro att tillverkning, marknadsföring och försäljning kommer att hänga så tätt samman att de blir omöjliga att särskilja. Och då kommer fokus i våra gamla industriföretag att förskjutas från tillverkning till tjänsteutövning.

Varor produceras med maskiner, men tjänster utövas med informationsteknologi. Lika väsentlig som kunskapen om maskiner är för ett varuproducerande företag, lika väsentlig är kunskapen om IT för ett tjänsteutövande företag. Och snart är alla företag i första hand tjänsteutövande — vare sig de tillverkar bilar, kullager eller papper.

Maskinerna rationaliserade jordbruket och gav samtidigt bondbarnen arbete i fabrikerna. Nu rationaliserar informationsteknologin varuproduktionen och förvandlar arbetarna till tjänsteutövare. På samma sätt som många bönder vägrade lära sig industriproduktionens villkor utan fortsatte med ett hantverksmässigt jordbruk är det idag många industrimän som inte förstår tjänsteutövningens villkor och den roll informationsteknologin spelar. Alltför många ingenjörer reagerar som bönderna en gång gjorde. De verkar uppfatta tjänsteutövning som en sorts varuproduktion, “tjänsteproduktion” som sker i fabriker och sedan levereras till kunden.

Ändå borde det inte vara så svårt att se parallellerna mellan maskiner och produktion å ena sidan och IT och tjänster å den andra. Och i så fall förstår man att det är lika farligt för ett företag i dag att göra sig av med sin IT-kompetens som det skulle ha varit för industriföretagen på 50-talet att göra sig av med sina ingenjörer.

Bo Dahlbom adb.gu.se
professor i informatik vid Handelshögskolan i Göteborg