Hemlösa nomader

Roaming, december 1998

Nu lackar det mot jul och ljusen tändas därhemma. Julen är hemmets stora högtid i Sverige, uppburen av traditioner. Nu samlas vi runt teven och nötterna, och vad kan då passa bättre än en revolutionär övning i att tänka bort hemmet.

Hem har vi så länge vi är bönder. Vi sätter bo och bygger fast oss, även om det så bara är i en massproducerad standardlägenhet. Vi kallar lägenheten hem och den är vår bas i livet, även om vi gör det mesta någon annanstans. För många har kontoret blivit ett andra hem. Bakom skrivbordet är vi trygga.

Men om du har en mobiltelefon behöver du inget skrivbord. Du är alltid tillgänglig, och när mobilen ger dig tillgång till internet och intranät har du allt du behöver för att kunna jobba – var du än befinner dig.

Du kan arbeta hemma, och så kan hemmet återfå sin funktion som arbetsplats, som det höll på att förlora i industrisamhället. Nu finns annat att göra hemma än titta på teve. Du kan arbeta och barnen kan delta i skolarbetet på distans. Så kan vi återskapa bondesamhällets arbetsgemenskap i hemmet.

Men meningen med mobilen är inte att vi skall stanna hemma. Med mobiltelefoner blir vi nomader och kan lämna hemmet för gott. Kanske skallvi fortsätta, ungefär som fåglarna, att bygga bo åt våra ungar, men hur länge behövs boet?

Vi vill varken ha intelligenta hem eller kontor i IT-samhället. Vi blir nomader och företagen blir mobila, distribuerade säljorganisationer, med kontoret på fickan. Hemmen ersätts av mötesplatser. I stället för heminredning kan vi ägna våra korta liv åt att utforska världen och möta nya människor.

När lokalsamhället upplösts och hemmet blivit isoleringscell rymmer vi och återfinner nomadernas gemenskap i en liten mobil hord som håller kontakten över hela jorden i en värld utan hem.

När tekniken går sin gilla gång är man kreativ genom att utveckla vidare det som finns. Men när mobiltelefoner och globala nätverk avfolkar kontoren och krymper världen, förvandlar oss till nomader med samma språk, marknad, valuta, och rättvisa, då ställs det högre krav på nytänkande.

När allt som är fast förflyktigas, skall vi ta plats i den nya världen, istället för att envist utveckla den gamla. När industrijobben försvinner satsar vi på tjänster, vi byter ut läseboken mot Internet, vi går med i EMU, och om vi heter Pinochet åker vi inte till London. Vi sörjer inte över att Astra flyttar, och avundas inte längre finnarna eftersom Nokia är ett europeiskt företag.

Men revolutionära förändringar skrämmer oss, och kanske är det en klok strategi att streta emot och hålla fast vid det gamla? Ännu ett tag kan Ericsson tjäna pengar på infrastruktur, taxfree ger ju en massa jobb, och inte kan vi väl lägga ned riksdagen? Men ju längre vi blir kvar i den gamla världen, desto sämre platser får vi i den nya.

Och viktigast av allt är att kunna tänka det nya, att inte sitta fast i gamla tankemönster och traditioner. Själv far jag till Goa och sätter mig under en palm och mediterar. Så kan man också fira jul.

Bo Dahlbom adb.gu.se
professor i informatik vid Handelshögskolan i Göteborg