Livet på nätet år 2010 – en teknisk framsyn

Tekniska Mässan Stockholm, oktober 1999

Som bönder och lantarbetare levde vi på landet. Det var ett liv med hårt fysiskt arbete, ofta under tämligen vidriga förhållanden med kyla, smuts och regn. 1860 var 80 procent av svenskarna bönder. Så kom maskintekniken och tömde landsbygden på folk. Svenskarna lämnade livet på landet och flyttade till ett liv i staden.

Till att börja med var även livet i staden inte mycket att skryta med. Trångbott och smutsigt, långa dagar i fabrikerna, barnarbete och en växande kriminalitet. 1960 hade hälften av svenskarna hunnit bli fabriksarbetare och bönderna höll på att försvinna. År 2000 är bara 2 procent av oss sysselsatta i jordbruket och färre blir det. Nu lever vi alla stadsliv och det livet har blivit riktigt drägligt med köpcentra, biobesök, fotbollsmatcher, tunnelbana och uteserveringar.

Men det är dags att flytta igen. En ny teknik har invaderat våra liv, informationsteknologin, och med den lämnar vi livet i staden och flyttar ut på nätet. Hur kommer det livet att gestalta sig? Kommer vi att förlora sådant som vi satte värde på när vi levde på landet, när vi levde i staden? Kommer vi att längta tillbaka?

Livet på nätet är redan här. En typisk resebyråtjänsteman vaknar till klockradio, tar bussen till kontoret med walkman över öronen, slår på sin PC och trär headsetet över håret. Sedan sitter hon drygt 8 timmar och tittar på sin skärm och talar i telefon. Riktigt bråda dagar äter hon sin lunch framför skärmen. Bussen tillbaka till bostaden används till uppdatering med hjälp av mobilen, och väl hemma är det på med teven. In med lite lean cuisine i mikron och sedan 3 timmar såpa att drömma sig bort med. En timma i telefon med släkt och vänner däremellan och vår vän har ägnat så gott som all sin vakna tid med att konsumera och interagera på nätet. Så kan livet på nätet se ut idag. Men hur kommer det att se ut i framtiden?

Framtidsarkeologi
En arkeolog studerar samhällen i det förflutna från vilka vi inte har några skriftliga rapporter. Genom att utgå från kvarlämningar i form av gravar, husgrunder, verktyg och smycken, försöker arkeologen pussla samman en så rik och fullständig bild som möjligt av dessa samhällen: levnadsvanor, arbetsvillkor, samhällsform, världsbild, kort sagt kultur. Och hon är förvånansvärt skicklig. Med utgångspunkt i några få verktyg kan arkeologin ofta ge oss en mycket god bild av längesedan försvunna kulturer.

Vi kan använda samma förfaringssätt för att studera framtiden. Genom att utgå från framtidens teknik kan vi måla en bild av framtidens samhälle. Det är ingen principiell skillnad mellan framtidsarkeologi, som vi kan kalla sådana framtidsstudier och vanlig arkeologi.

Som framtidsarkeologer söker vi efter teknik som kommer att spela en stor roll i framtiden. Men hur kan vi veta hur tekniken kommer att se ut i framtiden? Ja, helt säkra kan vi inte vara, men vi kan göra tämligen goda gissningar åtminstone sådär 10 år in i framtiden. Och vi är i samma båt som arkeologen som ju måste avgöra om de verktyg hon funnit verkligen var viktiga och allmänt spridda i det samhälle hon studerar.

Det är framtidsarkeologi vi gör i teknisk framsyn. Ett stort antal experter på teknik och teknikanvändning försöker ge en bild av tekniksituationen om 10 år, och samtidigt beskriva det samhälle som växer fram kring denna teknik. Avsikten är att ge ett underlag för strategier för forskning och utbildning, kunskaps- och innovationssatsningar, i stat och näringsliv. Här skall jag inte diskutera dessa strategier – det skall jag göra på tekniska mässan – utan nöja mig med att ge en mer vardagsnära beskrivning av det samhälle vi tycker oss se växa fram.

Två vägar in i framtiden 
Om vi bara tittar på användning av informationsteknologi som just nu snabbt expanderar, så är det lätt att urskilja två vägar in i framtiden: bredband i bostaden och mobiltelefoni. Dessa två tekniker pekar ut två rätt olika samhällen. Med bredband i bostaden kan vi bli ett samhälle av stugsittare. Ju mer mobil teknologi vi använder desto mer av nomader blir vi.

Med bredband in i bostaden kan vi göra det mesta hemma och vi kan återgå till en tillvaro som påminner om den i bondesamhället där liv och arbete, utbildning och underhållning, sjukvård och barnuppfostran, blandades i hemmet.

Med mobiltelefoner, personliga digitala assistenter, wap-telefoner, och en uppsjö av mobila tjänster är du alltid tillgänglig där du drar runt i världen från möte till möte. Du blir en nomad som arbetar, får utbildning, underhållning och vård, på vägen. Kanske samlar du omkring dig, en hord på 25 ?30 medlemmar ungefär som vi gjorde när vi var nomader förra gången, innan vi blev bönder.

Användningen av bredband i bostaden utvecklas parallellt med användningen av mobil IT. Kanske får vi ett samhälle där några av oss är mycket mobila, medan andra lever livet hemma. Eller ett samhälle där vi lever en del av livet hemma och en annan del på resande fot.

Innan vi försöker ta ställning till vilken väg, eller kombination av vägar, vi kommer att gå in i framtiden, om vi hamnar i bostaden eller på vägen, skall vi se närmare på de två alternativen, hur de kommer att utforma sig. Vi skall göra det genom att identifiera några nyckelområden i framtidens vardagsliv på det sätt vi gör i teknisk framsyn.

Livet därhemma 
Med bredband kan bostaden förvandlas till ett informationscentrum med utrustning som gör det möjligt att arbeta, utbilda sig, vårdas, underhållas, umgås, kort sagt göra allt en människa kan hitta på med undantag för resande och andra fysiska aktiviteter som kräver mycket utrymme. Ju mer välutrustat detta informationscentrum blir, ju bättre gränssnittet blir till resten av världen (fjärrkontroller, stora skärmar, röststyrning, 3-dimensionalitet), desto mer aktiviteter kommer att förläggas till bostaden.

I stället för att resa till Afrika kommer vi att studera Afrika från vårt eget vardagsrum. I stället för att umgås med grannarna, kommer vi att umgås på nätet och kanske mest med människor som är som vi – likgiltigt var de råkar bo. I stället för en joggingrunda i naturen, springer vi på rullband med omfattande information om muskelaktivitet, hjärtverksamhet, andning, och samtidigt ett urval av vackra vyer att njuta av eller möjlighet att arbeta, utbilda eller underhålla oss. Eller varför inte få den dagliga hälsokontrollen med on-line medicinsk rådgivning medan vi springer.

Bostadens informationssystem är ständigt i gång. Om vi skulle lämna bostaden, så är vårt centrum alltid tillgängligt och kan tjäna som relästation mellan oss och resten av världen. Med alltmera intelligent teknologi och system som aktivt anpassar sig till oss, kan bostaden ta över många av de uppgifter vi idag utför själva.

Samtidigt som vi ägnar mer resurser till att göra bostaden alltmera välutrustad kommer vi att lägga mindre resurser på den offentliga miljön. Fler aktiviteter kan därför med fördel förläggas till bostaden och den offentliga miljön utarmas ännu mer. Och så slutar det hela med att vi kanske aldrig lämnar bostaden. Livet på nätet blir ett liv därhemma.

Livet på vägen 
Bredbandstekniken kan naturligtvis också användas till att förvandla mobiltelefonen till en terminal som ger oss tillgång till all den information vi kan önska oss var vi än befinner oss. Med mobiltelefonen ständigt uppkopplad kan vi bära vårt informationscentrum med oss vart vi går och vara ständigt tillgängliga för medarbetare, vänner, anhöriga. Vi kan arbeta, utbildas, underhållas och vårdas var vi än är och medan vi förflyttar oss.

Kanske blir du en nomad i närmiljön, kanske blir din hord ett lokalt arbetslag. Men i den horden kan ingå såväl barn som gamla. Kanske blir du en global nomad, på rullbandet i Bryssel, på hotellrummet i Singapore. Men även då kan du ha ständig tillgång till din hord. Med ständigt uppkopplade mobiltelefoner säger ni godnatt till varann, du och resten av din hord – tvärs över jordens yta.

Mobil IT-användning ställer stora krav på terminalens utveckling (skärmstorlek, bandbredd, täckning, röststyrning, och så vidare). I en värld där vi reser mycket i stället för att tillbringa den mesta tiden i bostaden, kommer det också att satsas resurser på transportmedel, mötesplatser, hotell, restauranter, och så vidare. Dessa kommer i sin tur att utrustas med informationsteknologi och vi får en kombination av mobil och stationär IT-användning. Var vi än råkar sätta oss ned kommer det att finnas tillgång till datorkraft. Knacka på restaurantbordet och det förvandlas till en bildskärm.

Även om mobil IT-användning länge kommer att vara torftigare än stationär, så kan vi få en mycket mobil värld genom att världen själv datoriseras. I stället för en värld av välutrustade privata bostäder får vi en datoriserad, offentlig värld, i vilken bostäderna spelar en mer marginell roll. I stället för en värld av slutna celler, rumsligt isolerade bostäder integrerade med hjälp av informationsteknologi, får vi en rumsligt sammanhängande, öppen och mångfaldig värld, gjord för fysiska, mänskliga möten – planerade såväl som oplanerade.

Arbetslivets förvandling 
När vi bedriver arkeologi gör vi det i ett historiskt sammanhang och med kunskap om detta sammanhang. Vi kan beskriva de sedan länge försvunna kulturerna så väl eftersom vi kan jämföra med sådana som finns idag. På samma sätt använder vi oss av det historiska sammanhanget när vi gör framtidsarkeologi. För att ge en god bild av livet år 2010 måste vi utgå från vad vi vet om utvecklingen under 1900-talet.

Gemensamt för våra två framtidsbilder – livet därhemma och livet på vägen – är att vi inte längre är industriarbetare. Sedan 1960-talets slut har andelen industrisysselsatta i Sverige stadigt minskat. Prognosen för 2010 är att endast 5-10% av de sysselsatta kommer att ägna sig åt jordbruk, fiske, skogsbruk eller industriarbete. Mer än 90% kommer att ägna sig åt någon form av tjänsteutövning eller service: vård, utbildning, försäljning, underhållning, och så vidare.

Hela 1900-talet har jobbet för de flesta av oss varit något som vi åkt till på morgonen och kommit hem från på kvällen. Vi har haft en arbetsplats, oftast i en fabrik eller fabriksliknande byggnad: en skola, ett sjukhus, ett kontor. På 2000-talet kommer allt fler av oss att kunna arbeta på distans eller oberoende av plats. Till och med i industrin blir arbetet mer platsoberoende i takt med att det mer och mer får karaktär av övervakning med hjälp av IT. Med fullt utbyggd bredbandskommunikation kan du lika gärna sitta hemma eller på badstranden och övervaka pappers-produktionsprocessen.

Arbetets karaktär och innehåll förändras när vi lämnar jordbruk och industri och blir tjänsteutövare och som alltid är det tekniken som bestämmer. När kontoren växte som mest på 1980-talet blev många av oss administratörer, dokumenthanterare. En stor del av arbetsdagen tillbringades i kön framför kopiering-sapparaten. Email och mobiltelefoni har förändrat detta. Nu skickar vi email och pratar telefon i stället för att skriva och läsa dokument. Tempot har ökat och arbetet har blivit korta meddelanden och möten. Förbi är den tid när journalen var viktigare än patienten, när vi levde enligt mottot: Finns det inget dokument så har det inte hänt.

Arbete på nätet 
När vi arbetar hemma använder vi nätet för att administrera, redovisa, betala fakturor, ge råd och sammanträda, leda och lösa problem, utveckla och undervisa, skapa och underhålla. Tjänsteutövning kan göras över nätet och mycket av framtidens arbete blir arbete med nätet: att utveckla och underhålla nätet självt, att utveckla nya sätt att använda nätet, att utveckla nya applikationer och tjänster på nätet, att utveckla nya relationer till användarna av nätet, och så vidare.

Mycket av detta kan beskrivas som programmering och mycket av användningen av nätet är också en form av programmering. Vi ställer in olika parametrar och så startas en rutin som gör de betalningar vi vill göra, beställer den musik, film, text, eller tjänst vi vill konsumera, sänder de instruktioner vi vill förmedla, och så vidare. I framtiden blir vi alla programmerare. Det är bara nivån på språkanvändning som skiljer oss åt. Somliga måste vara nere och rota i maskinkoden, medan de flesta av oss kan använda vårt vardagsspråk för att hantera nätet.

För vissa uppgifter måste vi fortfarande träffas, men alltmer kan ske över nätet. Om vi därför fortsätter att träffas så beror det helt enkelt på att vi finner glädje i det. Men det finns uppgifter som utan tvekan bäst kan utföras ansikte mot ansikte och det är alla de som innehåller något moment av övertalning. Att sälja, undervisa, uppfostra, vårda, leda, förhandla, och ge råd är alla uppgifter av detta slag. Vid närmare eftertanke visar det sig att de flesta arbetsuppgifter vi har nuförtiden, som inte är av ren rutinkaraktär, verkar innehålla ett sådant moment av övertalning. Det är därför så mycket av vårt arbete idag utförs i möten.

Det är klart att det går att sälja begagnade bilar över nätet, liksom det går att vårda och utbilda över nätet. Men för att försäljning, utbildning, ledning, vård och underhållning skall bli riktigt effektiv så kräver den möte ansikte mot ansikte. Och i en tid när rutinuppgifter, den ena efter den andra, tas om hand av tekniken, så blir till sist endast sådana arbetsuppgifter kvar åt oss.

Med ett sådant resonemang hamnar vi i slutsatsen att vi kan sköta våra rutinuppgifter hemma medan vi måste ut på vägen för alla de uppgifter som bara vi människor klarar av. När tekniken tagit över allt annat så har vi kvar de mänskliga mötena. De kan inte tekniken ta ifrån oss.

Livet på nätet år 2010 
Det är behovet att mötas som driver ut oss på vägen. Och rätt länge till kommer detta behov få oss att lämna bostaden. I en värld där marknaden tagit över på fabrikernas bekostnad, där det är mode, design, marknadsföring, kundrelationer, mer än kvaliteten hos produkt och produktionsprocess, som avgör om ett företag är framgångsrikt eller inte, i en sådan värld är det på marknaden vi skapar framgång för våra företag. I en sådan värld kan vi inte sitta hemma och räkna med att behålla greppet över kunderna.

Även om vi tillverkar de bästa telefonerna, även om vi har den webb-plats alla vill besöka, så måste vi ut och möta våra kunder ansikte mot ansikte för att förstå hur de tänker, se vilka de är och förutsäga vart de är på väg med sina behov. Detta gäller inte bara kunder i traditionell bemärkelse. Det gäller medborgare om vi är politiker, patienter om vi är läkare, elever om vi är lärare, och så vidare.

Livet på nätet år 2010 blir ett liv på marknaden. Om vi som bönder levde i naturen och som industriarbetare i fabrikerna, så kommer vi i informationssamhället att leva på marknaden. Vi har lyckats förvandla produktion av livsmedel och varor till rutiner som maskinerna sköter åt oss. Och vi har lyckats automatisera administration och redovisning så att endast maskinerna är kvar på kontoren. Själva har vi lämnat naturen, fabrikerna och kontoren och dragit ut på marknaden. Och livet på marknaden blir inte ett liv i bostaden framför dataskärmen – åtminstone inte 2010. Nej, livet på nätet år 2010 blir ett liv på vägen, ett liv i en offentlig miljö på väg från och till möten.

Vård, utbildning, försäljning, underhållning – det mesta av det vi kommer att ägna oss åt 2010 kommer att äga rum på marknaden, och marknaden kommer att vara en offentlig miljö där människor möts. Hur kommer den miljön att se ut? Ja, inte hinner den ändra sig särskilt mycket från idag – därtill är de tunga materiella artefakterna typ byggnader, vägar, och torg alltför tröga. Men vi kommer att se tydliga tecken på väg mot ett mer mötesvänligt samhälle. Alltifrån öppna landskap inuti kontorsfabrikerna till behagligare mötesplatser i offentliga byggnader, vid sidan om vägen, på flygplatser och så vidare.

Vi kommer att leva våra liv på vägen, men det innebär inte att bostäderna kommer att försvinna och ersättas av hotell. Livet kommer att fortsätta att ha ett tillräckligt stort inslag av rutinuppgifter för att vi skall behöva ha en bostad att återvända till. Även om tempot ökar och rutinuppgifterna minskar i omfattning, så kommer bostaden att behålla sitt grepp om oss. Men greppet kommer att minska snarare än öka. Och väl är det.

Människan är en hjordvarelse. Vad vore livet utan möten? Det goda livet är ett liv med möten, ett liv där vi umgås, lär av varann, utvecklas i samspel med varann, i möten både med sådana vi redan känner och med nya ansikten i en lagom mix, allt efter tycke och smak. En del av oss är lyckliga nog att redan i dag ha ett sådant arbetsliv. Men om det är ett sådant liv vi vill ha kanske vi skulle ta det lite mer lugnt med att dra in bredband i bostaden?

De nya nomaderna 
Det är en solig vårdag år 2010 och Stockholm vaknar. Människorna återvänder från sina sovplatser till gator och torg. De rör sig rätt snabbt, tempot är högt. Många är ensamma, men de flesta rör sig i små grupper, till fots, i bilar, tunnelbana och buss. De flesta är mycket aktiva medan de rör sig. De kommunicerar med människor omkring sig och över nätet. Möten pågår och möten planeras. Här pågår arbete, informationsutbyte, utbildning, vård och underhållning.

Stockholm år 2010 är en levande stad med ett överflöd av mötesplatser, både inomhus och utomhus. Generationerna blandas i denna öppna miljö. I de små grupper man ser röra sig, eller sitta i möte, finns ofta både barn och gamla. De verkar engagerade i samma sorts uppgifter. Om de arbetar eller leker, utbildas, vårdas eller byter tjänster med varann, är inte lätt att avgöra. Det ser ut ungefär som på Breughels gamla målning av medeltidens marknadsplats. Och det är en marknadsplats vi ser. Människorna verkar mycket upptagna, koncentrerade, ibland stressade, men Breughel skulle ändå säga att de leker. Här varken odlas eller produceras, men här utbytes tjänster och kommuniceras. Välkommen till livet år 2010! Välkommen till pratsamhället!

Bo Dahlbom adb.gu.se
professor i informatik vid Handelshögskolan i Göteborg
forskningsledare vid Viktoriainstitutet