Vem bestämmer över framtiden?

SESAM 4, oktober 1999

Ingenjörsvetenskapsakademin driver just nu ett projekt om framtidens teknikanvändning. I “Teknisk framsyn”, som projektet kallas, är uppgiften att ge förslag på teknikområden som det svenska kunskaps- och innovations-systemet skall satsa på för att bäst bidra till framtida framgång för svenskt näringsliv. Rent konkret studerar vi den tekniska utvecklingen och försöker säga vilken teknik som kommer att vara viktig om 10 till 15 år.

Livet därhemma

Om vi bara tittar på användning av informationsteknologi som just nu snabbt expanderar, så är det lätt att identifiera en första väg in i framtiden: bredband i bostaden. Med bredband in i bostaden skapas en marknad för Internet-tjänster som kommer att bidra till tillväxt för svenskt näringsliv. Kanske är det där vi skall satsa?

Med bredband kan bostaden förvandlas till ett informationscentrum som gör det möjligt att arbeta, utbilda sig, vårdas, underhållas, umgås, kort sagt göra allt en människa kan hitta på, med undantag för resande och andra aktiviteter som kräver mycket utrymme. Ju mer välutrustat detta informationscentrum blir, ju bättre gränssnittet blir till resten av världen (fjärrkontroller, stora skärmar, röststyrning, 3-dimensionalitet), desto mer kan du göra hemma.

Om vi lämnar bostaden, men har kontakt med den, så kan den tjäna som relästation mellan oss och resten av världen. Med intelligent teknologi och system som aktivt anpassar sig till oss, kan bostaden ta över många av de uppgifter vi idag utför själva.

Livet på vägen

Bredbandstekniken kan också användas till att förvandla mobiltelefonen till en terminal som ger oss all information vi vill ha var vi än befinner oss. Med mobiltelefonen ständigt uppkopplad kan vi bära vårt informationscentrum med oss och var som helst göra allt det vi förr gjorde på kontoret eller hemma.

Med mobiltelefoner, personliga digitala assistenter, wap-telefoner, och en uppsjö av mobila tjänster är vi alltid tillgängliga där vi drar runt i världen från möte till möte. Vi blir nomader som arbetar, får utbildning, underhållning och vård, på vägen. Kanske samlar du omkring dig en hord på 25 -30 medlemmar ungefär som vi gjorde när vi var nomader förra gången, innan vi blev bönder.

Kanske blir du en nomad i närmiljön, kanske blir din hord ett lokalt arbetslag. Men i den horden kan ingå såväl barn som gamla. Kanske blir du en global nomad, på rullbandet i Bryssel, på hotellrummet i Singapore. Men även då kan du ha ständig tillgång till din hord. Med ständigt uppkopplade mobiltelefoner säger ni godnatt till varann – tvärs över jordens yta.

Antingen eller

Mobil IT-användning ställer stora krav på teknisk utveckling (skärmstorlek, bandbredd, täckning, röststyrning, och så vidare). I en värld där vi reser mycket i stället för att tillbringa den mesta tiden i bostaden, kommer det också att satsas resurser på transportmedel, mötesplatser, hotell, och restauranter. Dessa kommer att utrustas med informationsteknologi och vi får en kombination av mobil och stationär IT-användning. Var vi än sätter oss ned kommer det att finnas tillgång till datorkraft. Knacka på restaurantbordet och det förvandlas till en bildskärm.

Även om mobil IT-användning länge kommer att vara torftigare än stationär, så kan vi få en mycket mobil värld genom att den gemensamma miljön datoriseras. I stället för en värld av välutrustade privata bostäder får vi en datoriserad, offentlig värld, i vilken bostäderna spelar en mer marginell roll.

Användningen av bredband i bostaden utvecklas parallellt med användningen av mobil IT. Kanske får vi ett samhälle där några av oss är mycket mobila, medan andra lever livet hemma.

När vi gör bostaden mer välutrustad lägger vi mindre resurser på den yttre miljön. Det blir lättare att göra saker hemma och den gemensamma miljön utarmas ännu mer. Det hela slutar med att vi kanske aldrig lämnar bostaden. Livet på nätet blir ett liv därhemma. I stället för att resa upplever vi världen i vardagsrummet. I stället för att träffas, umgås vi på nätet. Vi joggar på rullband och tittar på teve. Vi lever hela vårt liv i kärnfamiljens sköte.

Då ropar jag: Hjälp! Släpp ut mig! Jag vill hellre bli nomad. Jag vill leva i en värld med resor, mötesplatser, hotell och restauranter. Jag vill inte umgås med mitt kylskåp. I stället för en värld av slutna celler, isolerade, intelligenta bostäder, vill jag ha en öppen och mångfaldig värld, gjord för fysiska, mänskliga möten.

Bönder eller nomader?

När vi lägger våra pengar på bostaden, blir vi allt ängsligare inför de hot som kan drabba den. Vi blir bönder som sover oroligt i fruktan för att tjuvar eller råttor, hackers och trojanska hästar, skall förstöra vad vi samlat i ladorna.

Vårt hem blir vår borg och vi skaffar vakter och tjuvlarm, bygger staket och brandväggar. Ju mer av stugsittare vi blir desto viktigare blir säkerheten – i betalningar över nätet, i informationsöverföring, i den dagliga driften.

Nomaden har ingen lada att oroa sig över, ingen borg att försvara. Men hon är beroende av de gemensamma resurserna i en värld som måste vara öppen och därför sårbar. Hon behöver poliser och skydd mot stråtrövare. Hon oroar sig över kommunikationer och kompatibilitet, över täckningsgrad och tillgänglighet.

Nomaden behöver veta var hon är och var resten av horden är. Med GPS-mottagare i barnens mobiltelefoner och med ett nätverk av alltid tillgängliga kontakter blir vi trygga i en otrygg värld.

Den nya ekonomin är en ekonomi för nomader. Vi vill utnyttja tjänsten, inte äga varan. Nomaden håller ett högt tempo i en klippekonomi dominerad av lättrörliga företag och lösa förbindelser till både ting, platser, och människor.

Valet mellan livet därhemma och livet på vägen är ett val mellan den gamla och den nya ekonomin. Den nya ekonomin förutsätter den gamla, men om vi skall göra en storartad satsning i dag för framgång i morgon så är det mobilteknologi snarare än intelligenta hem vi skall välja.

Mobile City

På 1900-talet var jobbet något som vi åkte till på morgonen och kom hem från på kvällen. Vi hade en arbetsplats, oftast i en fabrik eller fabriksliknande byggnad: en skola, ett sjukhus, ett kontor. Snart kommer vi att arbeta oberoende av plats. Med bredband kan du lika gärna sitta hemma eller på badstranden och vakta produktionsprocessen.

Men i en värld där marknaden tagit makten över fabrikerna, där det är mode, design, marknadsföring och kundrelationer, mer än kvaliteten hos produkt och produktionsprocess, som ger framgång, i en sådan kan vi inte sitta hemma och räkna med att behålla greppet över kunderna.

Vi har lyckats förvandla produktion av livsmedel och varor till rutiner som maskinerna sköter åt oss. Och vi har lyckats automatisera administration och redovisning så att snart endast maskinerna är kvar på kontoren. Själva har vi dragit ut på marknaden. Och livet på marknaden blir inte ett liv i bostaden framför dataskärmen – åtminstone inte år 2010. Nej, det blir ett liv på vägen.

I år byggs det fler kontor och restauranter än nånsin. Och nästan inga bostäder. Kontoren blir öppna mötesplatser. Vi är på rätt väg. Stockholm år 2010 är en levande stad. Överallt ser man små grupper röra sig, eller sitta i möte. Vuxna, barn och gamla tillsammans. Alla med mobiltelefon i örat. Om de arbetar eller leker, gör affärer, utbildas eller vårdar, är inte lätt att avgöra. Men det är fart och fläkt och kul verkar de ha. Välkommen till Mobile City!

Bo Dahlbom adb.gu.se
professor i informatik vid Handelshögskolan i Göteborg
forskningschef vid Viktoriainstitutet

Posted in Texter