Den tredje industriella revolutionen

Jag hamnar ibland i hetsiga diskussioner med företrädare för Industriförbundet om hur man skall uppfatta IT-revolutionen. Innebär IT en vidare förädling av industrisamhället eller signalerar IT tvärtom industrisamhällets död? Är IT-revolutionen en fortsättning på den industriella revolutionen eller är den en helt ny revolution?

Det är lätt att inse vad industriförbundet tycker, men kanske behöver skillnaden mellan de här två positionerna inte vara så stor. Kanske är den hetsiga diskussionen om hur IT-revolutionen skall uppfattas bara en strid om ord?

Den första industriella revolutionen byggde på ångmaskin och järnvägar. Den andra drevs fram av elektricitet och bilar. Den första innebar uppbyggnaden av en tung och oflexibel infrastruktur för industrisamhället, med ett fåtal industriella centra och ett distributionsnät som knöt samman dem. Den andra gjorde fabrikerna mer rörliga och ökade flexibiliteten i distributionen.

Om IT ger oss den tredje industriella revolutionen så är det för att den automatiserar administration, informationsbehandling, styrning. I fabrikerna innebär detta att varuproduktionen ytterligare automatiseras genom att datoriserade styrsystem och reglermekanismer ersätter mänsklig kontroll. I distributionsnätet innebär det att automatiska styrsystem möjliggör en allt mer effektiv distribution av varor. Och på kontoren innebär IT en alltmera effektiv och rationell administration.

På detta sätt spelar uppenbarligen IT en mycket viktig roll i utvecklingen av industrisamhället mot alltmera effektiv produktion och distribution av varor. IT innebär en dramatisk förbättring av möjligheterna att automatisera informationshanteringen och kan därför mycket väl beskrivas som en tredje industriell revolution.

IT-revolutionen uppvisar också stora likheter med den andra industriella revolutionen. Liksom elektriciteten när den tas i bruk länge utgör en kostnad utan att det är möjligt att räkna hem några vinster på dess användning, så gav den tidiga IT-användningen upphov till en “produktivitetsparadox”: man såg effekterna av IT överallt utom i produktionen.

Men IT-revolutionen innebär också en övergång från ett samhälle dominerat av varuproduktion till ett samhälle fokuserat på tjänster. Den i industrisamhället ständigt pågående automatiseringen av varuproduktionen gör ett dramatiskt språng med IT och fabrikerna töms snabbt på arbetare. Från att på 1960-talet ha utgjort ca 50 procent av sysselsättningen är industriarbetet nu (år 2000) nere i ca 15 procent och sjunker snabbt mot en nivå (år 2010) på 5 procent eller därunder. Industrisamhället övergår i ett postindustriellt tjänstesamhälle.

IT-revolutionen är en tjänsterevolution. Utöver att innebära en effektivisering av industrisamhällets förmåga till varuproduktion bidrar IT till att förskjuta samhällets fokus från varor till tjänster. IT är inte bara, eller i första hand, en tredje industriell revolution utan snarare en revolution som skapar ett helt nytt sorts samhälle – tjänstesamhället.

Jag tror att det ligger en hel del i denna syn på IT-revolutionen, men allt hänger förstås på hur väsentlig man tycker skillnaden mellan varor och tjänster är. Om man med Industriförbundet beskriver tjänsteutövning som en sorts produktion – tjänsteproduktion – och betonar det komplexa samspelet mellan varor och tjänster, så kan man mycket väl se tjänstesamhället som en utvecklad variant av industrisamhället.

När tjänstesamhället börjar växa fram, på 1960-talet, sker det enligt samma mönster som vi finner i den industriella revolutionen. Datatekniken tömmer fabrikerna på arbetare och erbjuder dem samtidigt arbete på kontoren. Tjänstesamhället börjar som en samhälle dominerat av kontorsarbetare, administratörer. Kontorsarbetet sker i varuproduktionens tjänst, och det utformas med varuproduktionen som förebild.

Om tjänstesamhället är ett kontorssamhälle, med fortsatt fokus på varuproduktion, där tjänsteutövningen endast är ett stöd för produktionen av varor, då har Industriförbundet rätt. Men IT-revolutionen har på 1990-talet förändrat tjänsteutövningen bort från kontorsarbetet i riktning mot affären. Försäljning, marknadsföring, service – olika former av kundkontakt – snarare än admininstration har blivit tjänsteutövningens inriktning.

Om du inte kan sälja är det ingen idé att producera, så i så måtto är försäljning naturligtvis relaterad till produktion. Men att göra affärer är inte en form av produktion. I ett samhälle vilket likt industrisamhället domineras av produktion får affären en undanskymd plats. Försäljning uppfattas som en process för vilken man kan utforma instruktioner, metoder. I ett samhälle där affären dominerar får i stället produktionen en mer undanskymd plats. Det blir ett samhället där produktionstänkandet inte längre dominerar, ett mycket annorlunda samhälle.

Man producerar i fabriker, med maskiner, i funktionella organisationer, i välorganiserade processer, i enlighet med givna rutiner, med mekaniken som förebild. Man gör affärer på marknader, människor emellan, med hjälp av IT, i situationer, där man improviserar, med dialektiken som ideal.

I ett samhälle dominerat av produktion, där är ingenjören kung. Genom att bygga samhällets infrastruktur, investera i maskiner och transportmedel, genom att utveckla produkter och produktionsmetoder, genom att rekrytera duktigt folk och producera med kvalitet bygger man upp varumärken, vinner förtroende, och når framgång.

På marknaden är det de snabba klippen som gäller. Du skall vara säljare, inte ingenjör. Framgång får den som har de innovativa idéerna, kommer först, utnyttjar tillfället, vet vad som slår, ligger rätt i tiden. Att göra affärer är något annat än att producera.

I ett samhälle där det råder brist på mat måste många arbeta med att skaffa föda. Men några lever av de andras möda genom att göra affärer. I ett samhälle där det råder brist på varor måste många arbeta i produktionen. Men några lever av att köpa och sälja de varor andra producerar. I ett samhälle där det varken är brist på föda eller varor, där produktionen automatiserats, behöver bara några få procent arbeta där. I ett sådant samhälle blir vi affärsmän. Vi blir tjänsteutövare som säljer och köper varor och tjänster – det kan vara utbildning, vård, underhållning, information. Vi blir hantverkare, individuella entreprenörer, som säljer våra tjänster på marknaden, även om det tidvis kanske sker i mer byråkratiskt organiserade former. Om vi är ekonomiskt sinnade kommer vi att utnyttja samhällets välutbyggda produktionsapparat, dess utbud av varor, för att ge ytterligare innehåll till våra tjänster och därigenom göra bättre affärer.

I ett sådant samhälle dominerat av marknad, situationer och affärer, snarare än fabriker, processer och produktion, där gäller helt andra ekonomiska villkor än i industrisamhället. Industriförbundet är en organisation med stort inflytande. För Sveriges skull hoppas jag att även Industriförbundet snart inser att vi faktiskt redan har lämnat industrisamhället.

Bo Dahlbom adb.gu.se
professor i informatik vid Handelshögskolan i Göteborg
Svenska IT-institutets chef