“Med passionen som drivkraft”

Recension av Christer Sturmark  Den nya ekonomin, oktober 2000

Barn lever i förväntningar. De blir lätt besvikna. Glassen var inte så stor som de hade tänkt sig. Mödosamt lär de sig att ta verkligheten som den är och göra det bästa av situationen.

XX hade förväntat sig att Christer Sturmarks bok Den nya ekonomin skulle berätta den fantastiska historien om Cell. Men det gjorde den inte. XX är besviken.

Själv hade jag inga särskilda förväntningar när jag började läsa boken. Jag gjorde det bästa av situationen och hade en riktigt trivsam eftermiddag. Jag tycker om att fundera över det svenska IT-undret. Sturmark gav mig en del att tänka på. Han fick mig till och med att överväga könskvotering i företagens styrelser.

Sturmark kritiserar fenomen i tiden, till exempel sportfåneriet, som han kallar det. Men även om jag skrattande håller med, är jag rädd att han underskattar våra biologiska behov att röra oss och tävla, och vårt samhälles behov av konsumenter. Rätt många måste konsumera alla e-tjänster som några få IT-entreprenörer vill leverera. Och kroppen är en bättre och trognare kund än själen.

På 2000-talet spelar individerna huvudrollen i samhälle och företagande, säger Sturmark och riktar hård kritik mot 1900-talets maskinlika organisationer. Ändå gillar han Kevin Kellys förslag att använda nätet som metafor för 2000-talets företagande. Men om individerna är viktigare än organisationen, varför inte välja mobilen som metafor? På 2000-talet drivs företagandet av de allt intelligentare mobilerna som trådlöst nätverkar med varann, ofta direkt och ad hoc, utan hjälp av vare sig nät eller basstationer.

Sturmark jämför 60-talets ungdomar som ville bli trygga ingenjörer på Ericsson med 90-talets ungdomar som vill bli IT-entreprenörer. Men 90-talets IT-revolution påminner väl snarare om 60-talets studentrevolt? Och jag undrar om Sturmark inte skulle trivts bättre på 60-talet – Make love not war – även om han inte hade tjänat så mycket pengar.

Som tidigare medlem av IT-kommissionen och som rådgivare åt regeringen verkar Sturmark som IT-ambassadör för Sverige. Samtidigt som han ivrigt manar på regeringen att utveckla en strategi för tillväxt i IT-samhället arbetar han för att det nya samhället skall bli ett samhälle för alla. Han skulle kunnat skriva en politisk pamflett för att skynda på detta arbete.

I stället har han (med Stefan Karlöfs hjälp) skrivit en personlig, kåserande, och lärorik bok om 90-talet och den nya ekonomin. Han blandar abstrakta teser med konkreta exempel på ett föredömligt vis och hans passionerade attacker mot näringslivets och det offentliga Sveriges tråkighet är uppfriskande. Sturmark är framgångsrik och fylld av god vilja och vänlighet. Det irriterar inte mig. Tvärtom smittas jag av hans goda humör.

Det finns ingen fantastisk historia om Cell. Näringslivet är inte romantisk spänning, utan hårt arbete. Det gäller att göra det bästa av en massa rätt trista situationer. Det är ju därför Sturmark med sin passion är så mycket mer än grundare av Cell och så speciell bland andra rätt gråa IT-entreprenörer. Det är därför han kan skriva den hittills klart bästa boken om det svenska IT-undret och den nya ekonomin. Det kan väl vara bra nog.

Bo Dahlbom
chef för Svenska IT-institutet (SITI)
www.siti.se