Information och operation

Framsyn, september 2004

I vetenskapsteorin finns en klassisk diskussion om hur vi bäst skaffar oss kunskap. Man kan använda sig av induktion och utan förutfattad mening samla in alla fakta (eller så många som möjligt) och sedan finna generella samband mellan dem. Eller man kan gå hypotetiskt-deduktivt tillväga genom att kläcka intelligenta hypoteser och aktivt söka upp de fakta som gör det möjligt att testa dem. Den induktiva metoden ger uttryck för en vetenskapssyn enligt vilken forskaren skulle kunna ersättas av en enkel maskin. Den hypotetisk-deduktiva metoden kräver en kreativ och djärv tänkare som förmår förena sin kreativitet med empirisk noggranhet. Den framgångsrike forskaren måste inte bara vara kreativ, utan också beredd att anstränga sig för att testa och eventuellt överge sina goda idéer.

Den induktiva metoden är kanske mest tilltalande när det gäller områden där vi inte kan påverka fakta. Astronomer får i stor utsträckning nöja sig med att passivt betrakta himlavalvet. Men så snart vi kan göra ett litet experiment, så snart vi kan ingripa i fakta, genom att vända på en sten, peta lite i myrstacken, eller skjuta en kulkärve mot det där som ser ut som ett kulsprutenäste, då blir den induktiva metoden ointressant. Vem vill hålla på att samla in en massa fakta när kulsprutan kanske snart ger eld? Det som behövs, i vetenskap som i krig, är en kreativ människa som snabbt kommer till en hypotes om situationen och lika snabbt och effektivt testar hypotesen.

Den induktiva metoden är objektiv. Den vill samla in alla fakta. Men frånsett att detta är omöjligt, ställer metoden orimliga krav på vår förmåga att sammanställa dessa fakta till något vettigt. Det berättas om Carl Friedrich Gauss att han fann många av sina eleganta matematiska samband genom att sitta och bläddra i matematiska tabeller. Men dessa induktiva framgångar används just för att illustrera Gauss genialitet. För oss vanliga dödliga gäller att den induktiva metoden snarare riskerar att dränka oss i för mycket, osorterad information, än ge oss goda uppslag till mer generella samband.

Den hypotetisk-deduktiva metoden är medvetet subjektiv. Den väljer ut aspekter av verkligheten som intresserar och undersöker dem i subjektivt relevanta avseenden. När Semmelweis ville veta varför kvinnor fick barnsängsfeber, var det för att han ville rädda deras liv. Han var ingen mekanisk, objektiv kunskapssökare. Han var engagerad, fokuserad, och beredd att envist driva sina undersökningar tills han nådde ett svar. Och just för att han tog sin uppgift på blodigt allvar, var han öppen för nya förklaringar och därför intresserad av fakta som hans kolleger avfärdade som irrelevanta.

Eftersom det är omöjligt att samla in alla fakta, innebär den induktiva metodens krav på objektivitet att man i stället gör en plan för vilka fakta som skall samlas in, och sedan håller sig till planen. Men vetenskapens historia är fylld av upptäckter som skett när någon forskare avvikit från projektplanen för att utforska någon irriterande sidoeffekt. Det mest spektakulära exemplet är kanske Röntgens upptäckter när han tog sig tid att undersöka varför några fotografiplåtar exponerats utan att han kunde förstå hur det gått till.

Den induktiva metoden, drömmen om att ha tillgång till alla fakta, all information, är en kraftfull dröm, i vetenskapen såväl som i krigskonst och näringsliv. Datatekniken har från första början understött den drömmen och med varje ny utveckling av tekniken sker en uppdatering av hur drömmen skall förverkligas. Idén om användningen av IT för insamling av information och skapande av en gemensam lägesbild är ett exempel på hur den revolution av försvaret som det nätverksbaserade försvaret sägs innebära, i själva verket använder gamla beprövade idéer. Detta är desto märkligare som IT just inbjuder till nytänkande på den här punkten. IT är framför allt en teknik för kommunikation människor emellan, snarare än en teknik för insamling, lagring och behandling av information, som den äldre datatekniken.

Med ett mer hypotetiskt-deduktivt tänkande utvecklar man i stället en mer operativ form för informationshantering. Informationen operationaliseras. Aktivt informationssökande, interaktion och kommunikation, snararare än passiv informationsinsamling dominerar. Sensorer av alla de slag kommer att spela en växande roll i framtidens näringsliv, samhällsliv och vardagsliv. Men ju fler sensorerna blir, och ju intelligentare de blir, desto viktigare blir det att de också används på ett intelligent sätt. I ett alltmer teknologiskt avancerat krig kommer sensorer och robotar att ersätta människor, men det hindrar inte att det fortfarande blir viktigt att operativt kunna styra informationshanteringen.

Den induktiva metoden kan ligga till grund för en informationshantering som har karaktär av bakgrundsbevakning, ungefär som när vi håller reda på vädret. Men så snart det kommer till operativa insatser måste den hypotetisk-deduktiva metoden få ta över. Då räcker det inte med att på förhand räkna ut hur man skall agera. Då måste man pröva sig fram genom aktivt hypotestestande och genom att fokusera på den information som är intressant för just den hypotes man driver. Då måste man ge utrymme för flexibelt utforskande av information som överraskar, även när detta ligger vid sidan om planen. Och man måste utnyttja det faktum att människor i grupp kan organisera komplexa operationer för att vaska fram information ur omgivningen.

Krigföringens teori utvecklas – det säger sig självt – huvudsakligen av teoretiker, skrivbordsmänniskor, snarare än av krigets praktiker. Den utvecklas av stabsmänniskor snarare än av soldater med skit på stövlarna. Deras relation till kriget påminner om astronomernas. Därför blir den induktiva metoden så attraktiv. Den moderna tekniken skall användas till att skaffa en lägesbild, vilken förväntas växa fram ur en fantastisk mängd information som hela tiden samlas in av ett stort antal – ju fler dess bättre – datoriserade sensorer. Men ju fler sensorerna blir, desto mer riskerar vi att dränkas i desinformation snarare än att bli informerade, och desto mer förskjuts tyngdpunkten i verksamheten från det operativa fältet till staben – helt i motsats till grundtanken i ett insatsinriktat försvar.

Bo Dahlbom
Svenska IT-institutet (SITI)
www.viktoria.se/dahlbom

Posted in Texter