Från MBL till KIQ

Omvärldsbevakning krönika nr 3, Computer Sweden, 26/10 2005

Även små företag funderar över sin kommunikation med marknaden och är noga med att släppa pressreleaser så snart tillfälle bjuds. Man vill gärna ha en strategi för sin marknadsföring, hur blygsam denna än må vara. Större företag har särskilda avdelningar och avtal med reklambyråer, PR-byråer och mediarådgivare för att sköta sin kommunikation med marknaden.

Det finns en beprövad organisation för hur företag skall informera omvärlden om sina produkter och tjänster. Det ser helt annorlunda ut när det gäller hur företag samlar in information från omvärlden. Hur ser motsvarigheten till marknadsavdelning, pr-byrå, reklambyrå, mediebyrå, ut? Hur är företagens underrättelseverksamhet organiserad och vad får den kosta?

Med hjälp av Observer och andra mediabevakare får man veta vad tidningarna skrivit om företaget. Varje dag följer man börsutvecklingen. Genom att själv läsa tidningar och pressreleaser håller man koll på vad konkurrenterna själva vill att man skall få veta, och i börsnoterade företag kan detta ju vara rätt mycket.

Men kan detta verkligen vara hela sanningen? Finns det i tillägg en mer hemlig, och mer systematisk, underrättelseverksamhet som verkligen försöker hålla koll på konkurrenterna? Det verkar faktiskt inte så. Under 1900-talet utvecklas företagen, när konsumentmarknadens och börsens betydelse växer, till att ägna allt större uppmärksamhet åt marknadsföring och varumärkesvård. Ju viktigare marknadsföringen blir, desto viktigare blir det att försäkra sig om att den verkligen sätter spår i media.

Samtidigt är det lite barnsligt detta intresse för hur media skriver om oss. Borde vi inte ägna mer uppmärksamhet åt våra konkurrenter än åt bilden av oss själva? Kan egocentriska företag verkligen bli vinnare på den globala marknaden?

Ja, men endast undantagsvis och endast en kortare tid. Likt genierna som inte vet något om världen, kan de av egen kraft sätta agendan för en ny tid. Men ju bättre teknik vi utvecklar för att hålla koll på varandra, desto kortare blir sådana företags glansperiod. Framtidens marknad tillhör de välunderrättade, de som håller koll på sina konkurrenter.

Nu utvecklas också allt bättre metoder för civil underrättelseverksamhet. I grunden handlar det om system som söker av nätet på all relevant information, sållar och sorterar mer eller mindre automatiskt, och sedan tillhandahåller goda analysverktyg för jämförelser och slutledning. Vi talar om en ny generation av system med Google som hypad symbol, men som till skillnad från Google kan gräva djupare i databaser och hitta information som sökmotorerna går förbi.

Men vi talar också om metoder för att bättre dra nytta av den spontana underrättelseverksamhet, som ett företags personal ständigt bedriver, mer eller mindre medvetet. Alerta medarbetare, som håller ögon och öron öppna, har bra nätverk, och använder dem, kan bidra med livsviktiga underrättelser – om företaget har en organisation för att hantera dem. Om kunskap är företagets viktigaste resurs måste vi organisera företagets kunskapshantering, som vi tidigare organiserat produktion och administration.

1990-talets idéer om empowerment och humankapital har legat lågt under de senaste årens kostnadsjakt, men de kommer tillbaka. På 2000-talet lär vi oss av det nätverksbaserade försvaret betydelsen av gemensam lägesuppfattning, att dela på kunskapen. Genom att identifiera särskilt viktiga underrättelsefrågor (”key intelligence questions, KIQs”), kan en engagerad personal hållas påmind om företagets framgångsfaktorer och proaktivt söka relevant information.

På 1900-talet ville fackföreningarna genom MBL åstadkomma demokratiskt medbestämmande i alla personalfrågor. På 2000-talet är vi på väg mot en företagskultur som gör medarbetarna delaktiga i företagets utveckling, hot och möjligheter. KIQs är ett verktyg för företag i vilka medarbetarna, och inte bara ledningen, ständigt tänker på företagets bästa.

Bo Dahlbom
www.viktoria.se/dahlbom

Posted in Texter