Sveriges framtida försvar

Sveriges framtida försvar: Inriktning, uppgifter, kompetens. I Modern militär professionalism — försvaret och Sverige i världen, En vitbok utgiven av Sveriges Reservofficersförbund. Läs hela vitboken här.

Efter ett decennium av tvekan efter Sovjetimperiets fall, inledde den svenska försvarsmakten i början av 2000-talet en mycket dramatisk förvandling från 1900-talets nationella, värnpliktsbaserade invasionsförsvar till ett försvar mera i samklang med det globaliserade marknadssamhällets försvarsbehov. Bristen på politiska initiativ, det ljumma allmänna intresset för försvarsmaktens förändring, och avsaknaden av försvarsdebatt gjorde länge den pågående förvandlingen mer trevande och osäker än vad den kanske skulle behövt vara. Nu har debatten i media kommit igång och kanske kan vi också snart vänta oss mer tydliga politiska initiativ, men än så länge drivs förändringsarbetet av Försvarsmakten själv och det är lätt att förstå att detta skapar osäkerhet.

Försvarsmaktens våndor är exempel på en mer allmän osäkerhet i dagens samhälle och statsapparat. Under det sista decenniet har samhällsförändringen accelererat. Det lilla, storföretagsdominerade, starkt exportberoende Sverige utan nämnvärd hemmamarknad, är extremt känsligt för den pågående globaliseringen. Den mycket snabba tekniska utvecklingen, särskilt på IT-området, förvandlar snabbt tjänstesamhället med ökad rörlighet och krav på ökad centralisering som följd. Det decentraliserade och jämförelsevis självständiga myndighetssystem som vi har i Sverige försöker orientera sig i en alltmer föränderlig värld och behöver riktlinjer och styrning från regering och riksdag. Decentralisering och självständighet möjliggör i bästa fall flexibel och effektiv förvaltning, men blir hinder på vägen när man snabbt behöver genomföra omfattande omorganisationer och förändringar.

1 Från NBF till Interoperabilitet

Påverkad av diskussionen i USA, där informationsteknologins snabba utveckling på 1990-talet ledde till idén om ”network-centric warfare”, väcktes även i Sverige förslag om ett mer flexibelt insatsförsvar, det nätverksbaserade försvaret (NBF), vilket med informationsteknologi snabbt kunde skaffa sig en gemensam lägesuppfattning och genomföra riktade insatser med stor effektivitet. Så kom Försvarsmaktens förändring att inledas med ett antal förändringsprojekt med NBF som tema.

Ett inslag i NBF var övergången från stora, centralt styrda militära enheter till små, relativt självständiga enheter med förmåga till självorganisering och samarbete med andra enheter. Inriktningen mot samarbete fick ökad kraft av Sveriges medlemskap i EU och en allmän önskan om att EU, efter den svaga insatsen i Jugoslavien, skulle spela en större, internationell roll. Om den svenska försvarsmakten skall utföra internationella fredsoperationer (bevarande eller framtvingande) i samarbete med andra EU-länder ställer detta krav på det svenska försvaret, dess materiel, organisering, operationer och kompetens, att kunna agera tillsammans med NATO-styrkor, varför interoperabilitet blivit ett allt viktigare inslag i det pågående förändringsarbetet.

Dessa förändringar har nu inletts och tillsammans innebär de att det svenska invasionsförsvaret med fasta försvarsanläggningar och en stor värnpliktsarmé ersätts av mindre, mer specialiserade, mobila styrkor med huvudsakligen internationella fredsoperationer som uppgift. Konkret innebär detta att fokus nu inriktats på de stridsstyrkor som Sverige förpliktigat sig att ställa till EU:s förfogande. Samtidigt har diskussioner om en rysk oljeledning genom Östersjön och nya energiresurser på Nordkalotten i kombination med vissa offentliga ryska uttalanden lett till att röster höjts för att det gamla invasionsförsvaret fortfarande behövs.

Frågorna hopar sig därför inför den pågående förändringen. Man kan undra över hur det nya insatsförsvaret skall utformas, hur väl det kommer att kunna försvara landet mot angrepp och på vilket sätt. Man kan undra över vilka politiska ambitioner regering och riksdag idag har med försvaret. Man kan undra över hur ett sådant försvar med företrädesvis internationella uppgifter skall motiveras och hur mycket det skall få kosta. Kommer EU att definiera de krav som det svenska försvaret måste uppfylla som medlem i unionen? Kommer försvarets verkliga uppgift vara att marknadsföra svensk militärteknologi på den globala marknaden och hävda Sveriges position som nation att räkna med i unionen? Kommer försvaret att i första hand utgöra en del av det svenska internationella biståndet i nära samarbete med SIDA? Kan insatsförsvaret kombineras med ett mer traditionellt invasionsförsvar? Är den enda rimliga lösningen ett medlemskap i Nato och hur behöver den svenska försvarsmakten i så fall förändras för att få en plats i denna organisation? Och, sist men inte minst, vilka krav ställs på officerare och soldater i dessa olika scenarier?

2 Samhället förändras

Försvaret är en samhällsorganisation som för att uppfylla sin uppgift att försvara nationen måste förändras i takt med den allmänna samhällsutvecklingen. Det råder idag en tämligen gemensam uppfattning om denna utveckling, dess drivkrafter, karaktär och riktning. Låt mig därför bara ge en snabb sammanfattning av några av de mest betydelsefulla dragen i den globala samhällsförändring som med allt större kraft påverkar det svenska samhället och därför också dess försvarsmakt.

Fem mäktiga processer förändrar det moderna samhället: Globalisering innebär att världen växer samman, med en global marknad för produkter, tjänster, arbete och kapital. Genom automatisering ersätts småskaligt hantverk av automatiserad, storskalig verksamhet. Genom kommersialisering får marknaden, handel och privatkonsumtion, allt större betydelse. Systemiseringen innebär allt mer omfattande och tätare informations- och kontrollsystem. Genom ständig rationalisering ifrågasätter, analyserar och konkurrensutsätter vi gamla föreställningar och vanor i ett samhälle där vetenskap, teknik och innovationer spelar en allt viktigare roll.

Dessa fem processer har fått en väldig kraft av IT-utvecklingen och särskilt av Internet. Tillsammans skapar de ett Sverige som blir alltmer integrerat i Europa och resten av världen, med ett näringsliv och medborgare som rör sig alltmera obehindrat på den globala marknaden. Produktionen och även administrationen har automatiserats och arbetslivet domineras av tjänster. Dessa finns antingen tillgängliga som automatiserade tjänster över nätet eller utövas mer hantverksmässigt i möten mellan människor. Handel snarare än tillverkning dominerar näringsliv och arbetsliv och sätter allt större prägel på samhällsliv och värderingar. Samhället får sin prägel av mötesplatser, handelsplatser, och städernas betydelse ökar därför. Länder, företag, organisationer och människor knyts allt tätare samman i allt mera komplexa system av relationer. Sofistikerad användning av vetenskap och teknik ökar komplexiteten i samhället, samtidigt som den ökade konkurrensen driver upp innovationstakten med allt snabbare förändringar som följd.

Även om man är överens om att den pågående samhällsförändringen kan beskrivas på detta sätt kan man naturligtvis fortfarande diskutera hur fort förändringen går och vilka konsekvenser den får på lite längre sikt. De fem processerna globalisering, automatisering, kommersialisering, systemisering och rationalisering driver en global samhällsförändring och ett enskilt land som Sverige kan naturligtvis reagera mer eller mindre snabbt på en sådan förändring. På 1800-talet släpade Sverige efter när andra delar av Europa industrialiserades och förblev därför onödigt länge ett efterblivet, fattigt bondland. På 1900-talet blev det riktig fart på Sverige. Vi lyckades stå vid sidan av storkrigen och satsade kraftfullt på uppbyggnaden av en framgångsrik exportindustri. Belöningen blev också länge en mycket framskjuten position i välståndsligan. På senare år har vi, återigen, förlorat lite i tempo och just därför är det väsentligt att vi har en tydlig bild av hur den allmänna samhällsförändringen ser ut och vad som krävs av oss för att vi med kraft skall delta i den.

Om vi deltar i den pågående samhällsförändringen med kraft kommer vi att medverka till att bygga ett nytt Sverige. På 1900-talet byggde svenskarna fabriken Sverige, ett modernt industrisamhälle, med välfärd och alliansfrihet, ett folkhem som med inåtvänd stolthet över framgången förleddes att tro på sitt eget oberoende av omvärlden. På 2000-talet är det inte en inåtvänd fabrik vi skall bygga, utan ”det globala Sverige”, en snabbfotad aktör, framgångsrik på den globala marknaden.

I det globala Sverige är infrastruktur och tjänster anpassade till en allt rörligare befolkning. Det svenska näringslivet finns ute i världen, använder Internet för att leverera sina tjänster, eller bidrar själv till utvecklingen av Internet som tjänsteplattform. Vård, skola, omsorg och myndighetsutövning finns dels på nätet för självbetjäning dels som uppsökande service och tillsyn på samhällets mötesplatser. Allt fler tjänster har blivit dimensioner i vår till¬varo, tillgängliga överallt, närsomhelst.

Om vi vill att försvaret skall medverka till förändringen av Sverige, kan vi inte nöja oss med att långsamt backa ur en förlegad försvarsorganisation. I stället måste vi utgå från det samhälle vi är på väg in i och fråga oss vilket försvar det samhället kräver. Hur skall 2000-talets Sverige försvaras? Vilka hot ställs Sverige som global aktör inför och vilken organisation, med vilka uppgifter, behöver vi för att försvara oss mot dessa hot? Det svenska försvaret har fortfarande karaktär av 1900-talets industrisamhälle och är i stora stycken inriktat på att försvara folkhemmet, det svenska territoriet. Kan vi bygga om Försvarsmakten så att den kan försvara Sverige även på 2000-talet, och hur skall vi i så fall bygga om den? Eller skall uppgiften att försvara Sverige på 2000-talet övertas av en helt ny organisation?

3 Från fabrik till marknad

Vi kan sammanfatta den pågående samhällsförändringen i en enkel slogan: från fabrik till marknad. 1900-talets samhälle dominerades av fabriker och tillverkning. 2000-talets samhälle domineras i stället av marknaden. Där finns människorna, där finns företag och organisationer. Produktionen är antingen automatiserad eller outsourcad och konkurrensen om kunderna bara växer på en alltmera sammanhängande, global marknad. Ekonomin domineras av handel.

Företagen konkurrerar i allt större utsträckning genom marknadsföring, design, varumärke, effektiv och innovativ försäljning. Produkterna som säljs blir genom kostnadseffektivisering, outsourcing och benchmarking alltmer lika varandra och det är på marknaden, nära kunderna, som konkurrensen utspelar sig. Företagen förvandlas från fabriker till aktörer på marknaden, från inåtvända organisationer med fokus på tillverkning, till utåtriktade, mobila säljorganisationer spridda över världen, över den globala marknaden.

När näringslivet förvandlas, förändras hela samhället. Fabrikerna som tjänade som förebild för alla verksamheter på 1900-talet förlorar sin kraft över oss, och i deras ställe träder marknaden som förebild och idékälla. Så länge fabriken var förebild, organiserade vi de flesta verksamheter som en sorts tillverkning, produktion. Vård, utbildning, försvar och forskning var en sorts tillverkning. Med marknaden som förebild, kommer vi i stället att uppfatta dem som försäljning, service, tjänsteutövning. Verksamheterna lämnar fabrikerna och går ut i samhället, söker kostnadseffektiva, flexibla lösningar genom outsourcing och nya samarbeten med fokus på kund och affär snarare än intern organisation och tillverkning.

Detta är denna förändring vi ser i det förändringsarbete som idag bedrivs i Försvarsmakten. Det är en förändring såväl i samhället som helhet som i försvarets sätt att organisera sig och utföra sina uppgifter. Men sedd i ljuset av denna utveckling från fabrik till marknad måste man ifrågasätta många inslag i det pågående förändringsarbetet och alldeles särskilt gäller detta den traditionella syn på kompetens och kompetensförsörjning som fortfarande kännetecknar Försvarsmakten.

Som insatsorganisation måste försvaret fokusera just insatserna och överlämna åt marknaden att tillhandahålla den rätta kompetensen så långt detta bara är möjligt. Insatsorganisationen måste vara resultatorienterad och använda resultaten som grund för styrning, rekrytering och befordran. Hela den interna produktionsapparat som under lång tid byggts upp för utbildning, ledning, disciplinering och karriärplanering i ett försvar utan kontakt med marknaden, utan skarpa uppgifter, blir en belastning snarare än en tillgång när försvaret äntligen skall börja leverera resultat. Man måste våga överge fabriken för att kunna vinna framgång på marknaden.

4 Konsekvenser för försvaret

När vi diskuterar konsekvenserna för det svenska försvaret av den allmänna samhällsförändring som pågår idag, är det två frågor vi måste ställa oss: (1) Hur förändrar de pågående förändringsprocesserna det svenska samhället och dess relationer till sin omvärld och vad får detta för konsekvenser för försvarets verksamhet, dess inriktning och uppgifter? och (2) Vad innebär dessa processer för Försvarsmakten själv och dess möjligheter att bedriva sin verksamhet, dess organisering och arbetssätt?

Idén om det nätverksbaserade försvaret (NBF) var ett försök att besvara den andra av dessa frågor. Förvandlingen från invasions- till insatsförsvar var en något senkommen förändring av försvaret i linje med förändringar som redan skett i näringslivet, delvis som en konsekvens av den ökade användningen av informationsteknologi, såväl i produktion som tjänsteutövning. NBF innebar såväl en mer tekniskt avancerad krigföring med obemannade farkoster, robotar och intelligenta styrsystem, som en mindre hierarkisk arbetsorganisation av tjänstemannakaraktär, med team work, gemensamt beslutsfattande, specialisering, nätverkande och allmänt högre kompetens. Genomgående användes begreppet tjänst för att beskriva det nya försvarets arbetsuppgifter.

Det svenska åtagandet att medverka aktivt i internationella fredsaktioner och omställningen av det svenska försvaret att huvudsakligen inriktas på denna uppgift är snarare ett svar på den första av frågorna ovan. Som många kritiker har påpekat har denna omställning gått både snabbt och långsamt. Å ena sidan har fokus snabbt flyttat från uppgiften att (eventuellt, någon gång i framtiden) försvara det svenska territoriet och dess infrastruktur mot ett angrepp utifrån, till att (med kort varsel, i skarpt läge) kunna sätta in ett antal internationella, interoperabla stridsstyrkor. Samtidigt har Försvarsmakten fortsatt att använda den gamla, nu reducerade, produktionsapparaten för att utrusta, utbilda, bemanna och försörja dessa stridsstyrkor.

Försvarsmakten försöker öka takten i sitt förändringsarbete, i synnerhet om man jämför med utvecklingsprojekten på 1900-talet. De mångåriga projekt som drogs igång när det nätverksbaserade försvaret skulle införas har snabbt hamnat i bakgrunden för en förändring som måste ske med mycket kortare ledtider och dessutom vara mycket mer långtgående. Ändå går förändringen, vilket Försvarsmaktens ledning själv är väl medveten om, alldeles för långsamt och orsaken till detta är frånvaron av tydliga direktiv från regering och riksdag i kombination med en naturlig motvilja mot förändring i en stor organisation med starka professionsintressen. (Försvaret påminner i detta avseende mycket om skolan och sjukvården.)

Regeringen måste ge Försvarsmakten ett tydligare förändringsuppdrag och inte vänta på att Försvarsmakten själv skall utforma och ta ansvar för detta uppdrag. Vilka är det framtida försvarets uppgifter? och Hur skall försvaret organiseras för att bäst utföra dem? är frågor som måste besvaras mycket tydligare och skarpare för att förändringen skall kunna drivas med kraft. I väntan på en sådan målbild backar Försvarsmakten försiktigt ut ur det gamla försvaret. Den organisation som kunde möta de gamla hoten är under avveckling och ritningarna för den organisation som skall kunna möta de nya hoten är långt ifrån färdiga.

5 Försvarets uppgifter på 2000-talet

Genom globalisering, automatisering, kommersialisering och systemisering knyts människor, företag och länder allt tätare samman i ett alltmera omfattande, globalt samhällssystem med marknaden som grund. Med Internet knyts 1900-talets infrastruktur samman och blir överblickbar, men samtidigt gränslös. Fram växer ett mycket mera integrerat samhälle där tidigare relativt isolerade länder vävs samman i ett komplext produktions- och konsumtionsnät. Idag är det möjligt att få nästan vad som helst producerat nästan var som helst och transporterat nästan vart som helst nästan hur snabbt som helst. Tjänster distribueras över nätet och knyter samman världen i ett globalt media- och tjänstesamhälle där Indien kan betjäna allt fler företag och myndigheter världen över med ekonomifunktion och IT-drift.

Att försvara nationen innebär allt mer att försvara detta globala samhällssystem, att försvara svenska intressen på den globala marknaden och att försvara de svenska medborgarna när de rör sig allt vidlyftigare på denna marknad, ja, att försvara marknaden själv. Hoten mot detta globala samhällssystem är mycket annorlunda 1900-talets hot mot industrisamhället Sverige. Och sättet att möta dessa hot måste naturligtvis vara mycket annorlunda.

1900-talets värld var en värld av nationalstater. Varje stat byggde sin egen interna infrastruktur med tillhörande informationssystem. Mycket låg i händerna på de större företagen och ofta statliga sådana. 2000-talets värld är en integrerad värld. Nationalstaterna spelar fortsatt en viktig roll, men ansvaret för den viktigaste infrastrukturen är inte längre nationell. Vem försvarar samhälle och stat när de snarare finns på nätet än någon annan stans? Långsamt, mödosamt, håller vi på att ställa om till 2000-talets samhälle. Långsamt, mödosamt, börjar vi inse att detta samhälle ställer helt andra krav på säkerhet och samarbete.

Terrorism och sabotage, kriminell verksamhet och tekniska sammanbrott, naturkatastrofer och svåra olyckor, väpnade konflikter mellan grupper av individer, stamkrig snarare än nationskrig är det vi måste försvara oss och svenskarna mot på 2000-talet. Vi behöver ett försvar med inriktning på försvar av det globala transportsystemet, energi- och råvaruförsörjningen, Internets säkerhet, de finansiella institutionerna, marknaden och en allt mera mobil befolkning. Internationella fredsoperationer har en plats i ett sådant försvar, men på lite sikt kanske en jämförelsevis marginell sådan. Dessa fredsoperationer innehåller moment av väpnad strid, men de innehåller framför allt politiska, diplomatiska, tekniska, medicinska, kulturella moment.

En del av dessa uppgifter ligger rätt nära de uppgifter Försvarsmakten hade på 1900-talet. Andra uppgifter tillhör snarare Polismyndigheten, Räddningsverket, Tullverket, UD, SIDA, Socialstyrelsen, etc. Hur skall uppgifterna fördelas mellan dessa myndigheter, hur skall samarbetet mellan myndigheterna organiseras? Vilken uppgift skall egentligen Krisberedskapsmyndigheten ha? Hur åstadkoms bäst samordning och kraftfull insatsförmåga? Detta är frågor som skapar stor osäkerhet idag och de svenska medborgarna är med rätta oroliga för bristen på initiativ när det gäller att besvara dem. Tsunami-katastrofen var en jämförelsevis oskyldig händelse om vi betänker de hot som världen idag innehåller.

Samtidigt som alla dessa nya uppgifter tar tydligare form, finns naturligtvis försvarets gamla uppgifter kvar. Kriget i dess 1900-talsform har inte helt spelat ut sin roll, inte ens i vår del av världen, men Sveriges sätt att försvara sig mot denna typ av hot måste även det anpassas till 2000-talets samhällsvillkor. Även dessa uppgifter måste lösas av 2000-talets insatsorganisation och vad detta innebär mera konkret måste tydliggöras.

6 Försvarets utformning på 2000-talet

Försvarsmaktens uppgifter förändras i ett samhälle som genom globalisering, automatisering, kommersialisering och systemisering vävs allt tätare samman. Försvarsmaktens sätt att utföra dessa uppgifter förändras också som en konsekvens av den pågående mer allmänna samhällsförändringen. Kommersialiseringen innebär att synen på offentlig sektor förändras, med ökad betoning på upphandling snarare än utförande. Allt fler uppgifter blir föremål för outsourcing, insourcing och privatisering. Systemiseringen innebär att försvarets verksamhet växer ihop med andra myndigheters och organisationers verksamhet, både inom och utanför landets gränser, med ett allt komplexare samarbete över organisationsgränser som följd. Rationaliseringen slutligen innebär att försvarets verksamhet resultatutsätts på ett helt annat sätt än tidigare, att kraven på kostnadseffektiv, professionell verksamhet fokuseras.

Den pågående förändringen av det svenska försvaret är genomgripande och innebär stora förändringar i försvarspolitik, försvarets roll i relation till svensk industri, försvarets roll som regional arbetsgivare, försvarets roll som upprätthållare av den nationella identiteten, och inte minst för den utvecklingsorganisation som svarar för försvarets utveckling. Försvaret spelade under 1900-talet en roll liknande den som Televerket, Statens Järnvägar och Vattenfall spelade i relation till svensk industri. Stora beställningar finansierade stora utvecklingsprojekt och bidrog till det svenska storföretagandets starka ställning på en global marknad. Den förändring som nu inletts på försvarsområdet påminner om den förändring som redan ägt rum genom avregleringen på energi, tele, och transportområdet. Staten är inte längre en lika tydlig och dominerande ägare av samhällets infrastruktur.

När staten inte längre kan bedriva innovationspolitik genom stora beställningar, förändras villkoren för den organisation som svarar för försvarets utveckling. Interna forsknings- och utvecklingsavdelningar krymper till beställarfunktioner i ett alltmera långtgående samarbete mellan försvaret och forskningen vid högskolor och industriforskningsinstitut. Försvarets utveckling blir, liksom utvecklingen på alla samhällsområden, mer beroende av en internationellt konkurrenskraftig forskning vid våra universitet och forskningsinstitut, vilka utgör en gemensam forsknings- och utvecklingsresurs för svenskt näringsliv och offentlig verksamhet.

Marknaden sätter press på organisationer att genom påtaglig nytta motivera sin existens. Marknadssystemets utbredning påskyndar en mer allmän modernisering av samhället, vilken drabbar det traditionella samhällets institutioner en efter en. Företagande och näringsliv blir en allt tydligare förebild för annan samhällelig verksamhet. Offentlig sektor bolagiseras, konkurrensutsätts, outsourcas, privatiseras och måste berättiga sin existens på en alltmera ifrågasättande marknad. För försvarets del innebär detta slutet på dess särställning och isolering, ifrågasättande av traditionella värden som plikt, ära och fosterlandskärlek, konkurrensutsättning, outsourcing och privatisering av allt större delar av verksamheten, och en allmän avmystifiering av kriget och dess villkor.

Ett sådant försvar måste samarbeta med, eller kanske snarare vävas samman med, polis, räddningsverk och sjukvård. Förändringar i verksamhetens inriktning påverkar naturligtvis anställningsförhållanden och karriärmöjligheter, kompetensbehov och utbildningsorganisation, ledning och organisering. Försvaret av 2000-talets tjänstesamhälle kräver en organisation med samma kompetens som de har som driver detta samhälle, dvs teknologisk kompetens för att försvara infrastrukturen, internationell kompetens för att medverka i försvaret av det globala samhället, och ekonomisk och informationsteknologisk kompetens för att försvara 2000-talets system för tjänsteutövning.

Fabrikerna gav 1900-talets samhälle dess form. 2000-talets samhälle domineras i stället av marknaden. Skillnaden mellan 1900-talets fabrik och 2000-talets företag påminner en del om skillnaderna mellan traditionella arméer och guerillaförband. Arméerna är stora, tunga produktionsapparater som själva bygger, äger och administrerar sin infrastruktur och utbildning, avskilda från det civila samhället. Guerillaförband rör sig istället i samhället och utnyttjar samhällets befintliga infrastruktur. De reguljära arméerna lägger det mesta av sin energi på produktion och administration, medan guerillaförbanden är helt inriktade på insatser. 1900-talets försvarsmakt var en fabrik; ett eget samhälle vid sidan om samhället, med egna mål, värderingar, kontroll och mått på kvalitet. Man organiserade själv all utbildning av sin personal i en egen utbildningsorganisation avskild från samhället. På 2000-talet är inte längre Försvarsmakten en utbildningsorganisation utan en insatsorganisation inriktad på uppgiften att försvara nationen. Försvaret bryter sin isolering och ger sig ut i samhället. Försvaret finns på marknaden.

7 Konkreta kritiska synpunkter

Mot bakgrund av ovanstående resonemang finns det anledning att se med oro på den diskussion som idag förs inom Försvarsmakten om verksamhetsidé och huvuduppgifter och sättet att fullgöra dessa. Låt mig bara ge några korta synpunkter. Som verksamhetsidé betonas Försvarsmaktens monopol på väpnad strid, men vad lär vi oss av dagens väpnade strider runt om i världen?

Vi lär oss att det i mycket stor utsträckning är civila som griper till vapen. Teknik- och samhällsutvecklingen, särskilt systemiseringen, har dessutom gjort att gränsdragningen mellan militära uppgifter och civila blir alltmera flytande. Kommersialiseringen innebär att användningen av inhyrd personal (jfr bara situationen i Irak) spelar en allt viktigare roll även för uppgifter som traditionellt uppfattats som rent militära. Den tekniska utvecklingen innebär att det bland civila finns en kompetens som förvisso kan komma till bruk i väpnad strid. Även om man fortsatt vill beskriva Försvarsmaktens kärnkompetens i termer av väpnad strid, måste man i så fall betona behovet av civil kompetens i 2000-talets försvarsmakt. En försvarsmakt som verkligen söker begränsa sin verksamhet och kompetens till den rent militära riskerar, om inte annat så av kostnadsskäl, att få en tämligen marginell roll i 2000-talets försvar av nationen.

Om vi sedan ser till hur Försvarsmakten beskriver sina huvuduppgifter så ser man att dessa endast i mycket liten mån faktiskt innebär väpnad strid eller kräver kompetens för sådan strid. De internationella insatserna kan förvisso innebära väpnad strid, men är naturligtvis mycket mer komplexa än så. Att hävda Sveriges nationella integritet är på 2000-talet inte detsamma som att hävda det svenska territoriets okränkbarhet. När svenskt näringsliv och svenskarna själva i allt större utsträckning förlägger sin verksamhet utanför landets gränser är inte längre väpnad strid det närmast till hands liggande medlet att hävda Sveriges integritet.

På 1900-talet talade vi gärna om kriser, men när kriserna kommer allt tätare övergår de till att bli vardag och 2000-talets säkerhetsproblem handlar inte i första hand om kriser utan om vardagen. Skall Försvarsmakten ha någon mer allmän säkerhetsroll, måste den vara i arbete hela tiden och tona ned 1900-talets kristänkande. Under 1900-talet kunde försvaret i praktiken ägna sig åt helt andra uppgifter, som regional arbetsgivare, som utbildare, etc, medan huvuduppgiften sjönk allt längre i bakgrunden. På 2000-talet är det tvärtom. Huvuduppgiften måste hela tiden fokuseras, medan andra aktiviteter avvecklas eller outsourcas.

Det är självklart riktigt att förändringar kräver ständig kompetensutveckling, men den organisation Försvarsmakten har idag möjliggör inte detta. Man måste inse att det traditionella befordringssystemet, oavsett hur det varieras med eller utan underbefäl, en gång inrättats för helt andra uppgifter än de som nu åligger försvaret. Omställningen av denna personalorganisation till en organisation med effektiva, resultatinriktade, högkompetenta, aktiva insatsstyrkor måste naturligtvis ta tid. Men ju snabbare förändringen inleds, desto bättre, och det är väsentligt att man redan från början har en någorlunda klar målbild över vad man i slutändan skall uppnå. Även här måste man följa näringslivets exempel och övergå till en organisationsform med mycket flexiblare rekrytering och kompetensförsörjning.

8 Konkreta förslag

Samhället förändras allt snabbare. Ett väl fungerande försvar måste förändras i takt med samhället och med en god förståelse av förändringens riktning och konsekvenser. Försvaret måste ha en mycket kompetent framtidsbevakning och noga följa processer som globalisering, automatisering, kommersialisering, systemisering och rationalisering, se vilka konsekvenser dessa processer får för försvarets uppgifter och organisering, och omsätta dessa insikter i ett ständigt pågående förändringsarbete.

Om försvaret verkligen skall kunna ansvara för nationens säkerhet, måste dess uppgifter och organisation hela tiden anpassas till den värld vi lever i. I ett samhälle som förändras allt snabbare, måste försvaret bli en organisation som själv kan förändras allt snabbare. Detta är självklart ingen enkel uppgift och innebär i realiteten en veritabel perestroika av Försvarsmakten. Det är inte enkelt för Försvarsmakten att själv ta initiativ till en sådan (även om Gorbatjov ju faktiskt gjorde just detta). Försvaret måste börja fungera mer som en marknad än som en fabrik, söka kostnadseffektiva lösningar där de står att finna, fokusera de uppgifter som skall utföras, bygga en organisation kring dessa uppgifter, en organisation huvudsakligen engagerad i utförandet av dem.

Jämfört med de initiativ som idag tas för en förändring av det svenska försvaret innebär den diskussion som här förts att Försvarsmakten mycket snabbare måste ställas om enligt principer som följande:

• Kostnadseffektivisering enligt samma principer som tillämpas i näringslivet. Verksamheter kan inte försvaras med att de ryms inom budgeten utan endast med hänsyn till värdet av de resultat som presteras i relation till försvarets uppgifter.

• Samarbete med myndigheter och organisationer som har uppgifter vilka anknyter till eller överlappar med försvarets. Mycket arbete återstår för att komma ikapp samhällsutvecklingen på detta område. I en alltmera sammanhängande värld, blir den gamla svenska myndighetsuppdelningen alltmera problematisk.

• Upphandling snarare än egenutveckling som huvudsaklig princip för teknik, forskning, utveckling och kompetens. När Försvarsmakten fokuserar uppgiften att försvara nationen kan den inte längre försvara sin traditionella roll som utvecklare och utbildare. I ett alltmera kostnadseffektivt samhälle finns det andra, med detta som sina huvuduppgifter, som fullgör den rollen bättre.

• Flexibel användning av civil infrastruktur för lager, transport, logistik och kommunikation snarare än ägande. Endast på detta sätt kommer försvaret att kunna utvecklas i takt med det övriga samhället och fullgöra sina uppgifter i, snarare än utanför, samhället. Med eget ägande av infrastruktur riskerar försvaret hela tiden att halka efter i en allt snabbare teknisk utveckling, där konsumentmarknaden tagit över försvarsmakternas roll som huvudsaklig finansiär.

• Flexibel kompetensförsörjning. Det svenska värnpliktsförsvaret var i första hand en utbildningsfabrik illa lämpad för den sorts insatsförsvar som 2000-talet kräver. Värnpliktssystemet behöver ses över och samhällsförankringen garanteras genom andra former för nära samarbete med civilsamhället, kanske inom ramen för ett utbyggt reservofficerssystem. Utbildningen måste organiseras i samarbete med civila utbildare, befordringsgången anpassas till ett försvar med behov av många olika kompetenser, med huvudsakligen civila, allt mer avancerade arbetsuppgifter. När vi överallt i samhället, på goda grunder, strävar efter att undvika stuprör och slutna karriärvägar, kan inte Försvarsmakten fortsätta som om ingenting har hänt. Det bästa kompetensförsörjningssystemet för 2000-talets försvarsmakt är självklart ett där personalen utan svårigheter rör sig mellan näringslivet, akademin, övriga samhällsområden och försvaret.

Posted in Texter