Politikens uppgift

Kort är det ju så, som jag framhåller i min senaste bok,  Sveriges framtid, att den allt snabbare tekniska utvecklingen dels innebär en allt snabbare samhällsförändring, dels innebär en ökad allmän medvetenhet om att det är vi människor som själva bygger våra samhällen, formar vår värld, och att vi därför måste ha en någorlunda tydlig idé om vad det är för samhälle (i ständig förändring) vi vill ha. Tyvärr har politiken och framför allt den politiska debatten i media i dag, kanske på grund av det snabba tempot i dagens arbetsliv, brister i båda dessa avseenden:

Politiken underskattar den pågående samhällsförändringen, och inte minst Internets betydelse på snart sagt alla samhällsområden, och för därför en diskussion om samhället och föreslår politiska åtgärder som snabbt kommer att visa sig befängda. Detta gäller sådant som samhällsstruktur, ansvarsfördelningen mellan stat, region och kommuner (Ansvarskommittén), myndigheternas organisering, infrastruktursatsningar, privatisering, försvarets utveckling, sjukvårdens framtid, ålderspuckelns konsekvenser, skolans organisering, glesbygdens försörjningsmöjligheter och framtid, etc, etc. Alltför många diskussioner förs fortfarande som om vi levde i ett samhälle i långsam förändring och handlar om hur brister i rådande system skall justeras, när förändringen i själva verket går så snabbt att det i många fall handlar om att införa helt nya systemlösningar.

Politiken saknar realistisk framtidsbild och inspirerande vision av det goda samhälle vi skall bygga på 2000-talet. I min bok tar jag utgångspunkt från 1900-talsidén om ”folkhemmet”, en vision som från 40-talet och framåt kom att prägla svensk politisk debatt och politiska reformer, långt utanför socialdemokratin, och inte bara i Sverige. Jag försöker visa att den visionen inte längre är användbar och skissar i stället på en ny framtidsbild, ”det globala Sverige”, som anger ramarna för det samhälle vi skall bygga på 2000-talet. Jag uppmanar våra politiker att med utgångspunkt i denna framtidsbild utveckla en vision av 2000-talets goda samhälle. Den politiska debatten behöver sådana visioner, våra politiker borde kunna svara på frågor som ”Vad är det egentligen för samhälle vi skall bygga på 2000-talet?”, ”Vad är det för samhälle ni drömmer om att förverkliga?”.

För att undanröja dessa båda brister krävs ett arbete som innebär att ta fram framtidsbilder, prognoser, trendframskrivningar av det svenska samhället år 2025, 2035, 2050, eller kanske snarare beskrivningar av 2000-talets samhällsutveckling, grundad i mer allmänna funderingar om samhällsutveckling på ännu längre sikt. Jag har gjort ett sådant försök i min bok, men det är bara ett försök. Helst skulle man tillsätta en utredning och ge den detta uppdrag, en skicklig utredare med resurser att anlita experter inom och utom landet. En sorts långtidsutredning som arbetar med förutsättningarna att den tekniska utvecklingen medför så stora förändringar att vi inte längre genom prognoser kan skriva fram gårdagens samhälle och tro att vi får en bild av framtiden. När den utredningen blir klar (och den blir naturligtvis aldrig klar) kan den användas som underlag för en nationell visionsdiskussion på temat: givet att samhällsutvecklingen går åt det här hållet, hur skapar vi det goda samhället Sverige? Vilka åtgärder bör vi vidta, vilka frågor måste vi prioritera?

Posted in Strunt