Ge oss mer övervakning

Ingenjören, no 9, november, 2008.

Den FRA-debatt som har rasat under året är ett utmärkt exempel på ”skådespel för folket”. De romerska kejsarna höll massorna lugna med ”bröd och skådespel”. Om folket fick lagom upphetsande förströelse, blev risken mindre att de lade sig i statens angelägenheter. Idag är det väl media som bäst motsvarar de romerska skådespelen och där pågår ständigt upphetsade debatter om struntsaker med liten bäring på samhällets utveckling. FRA-debatten är ett sådant exempel.

FRA-debatten handlar om statligt beställda analyser av meddelanden som sänds över Internet. Analyserna motiveras med hänvisning till utländska hot mot rikets säkerhet. I debatten varnas för ”intrång i den personliga integriteten”. Hur görs i praktiken begränsningen till utländska hot? Kommer inte svenska medborgares meddelanden att granskas? Hur kommer resultaten att användas och vem kommer att få tillgång till dem? Andra svenska myndigheter? Andra länders säkerhetstjänster?

En fantastisk teknisk utveckling

Alla ingenjörer vet att Internet läcker som ett såll. Allt du gör på nätet är åtkomligt världen över och såväl etablerade som ljusskygga organisationer och individer snokar runt och manipulerar med nätet. Du kan trösta dig med att aktiviteten på nätet är så enorm, att sannolikheten att någon skall hitta just dig är försvinnande liten. Så varför hetsa upp sig över att en hemvävd organisation som FRA får en lag som tillåter det den redan håller på med? Det finns viktigare frågor att diskutera.

Hur kommer möjligheterna till övervakning att utvecklas på 2000-talet? Vad kommer att hända med kamerateknik, mikrofoner, sensorteknik, radioteknik, Internet? Hur långt kommer miniatyriseringen att kunna drivas? Hur länge dröjer det innan vi på Clas Ohlson för några tior kan köpa avlyssningsteknik som gör det möjligt att hålla koll på grannarna, dagis, FRA, regeringskansliet? Är det med yrvakna förbud vi ska möta den tekniska utvecklingen på 2000-talet?

Tillväxt ger frihet

I ett samhälle med snabb tillväxt, vill människor hela tiden ha mer. Fattig är man i Sverige idag om man lever långt över normalstandarden för 50 år sedan, gammal var man på 1800-talet när man var 40+, utbildad om man hade några års skola. Det är på samma sätt med integritet och frihet – vi vill hela tiden ha mer.

Det är bara lite drygt 100 år sedan som du i Sverige behövde ha tillstånd från din församling att lämna den. Prästen och länsman höll ett vakande öga över dig och den sociala kontrollen var extremt mycket högre än idag. Vid husförhören förde prästen bok över medborgarnas vandel. När du flyttade fanns dessa uppgifter i ditt flyttningsbetyg som du måste visa prästen i din nya församling.

På 1900-talet skedde en fantastisk ökning i individernas rörelsefrihet inom landet. På 2000-talet blir denna rörelsefrihet internationell. Den har sin grund i ett växande välstånd, en snabb teknisk utveckling, en förvandling av näringslivet och framväxten av ett mindre auktoritärt och detaljreglerat samhälle.

För att bevaka samhällets inre säkerhet kan staten begränsa individernas rörelsefrihet eller övervaka dem när de rör sig. Om man ställer övervakningen i relation till rörelsefriheten (såväl fysiskt som virtuellt) måste man konstatera att vi aldrig varit så lite övervakade som idag. Det om något borde oroa oss.

Privat ensamhet

När vi diskuterar ”personlig integritet” blandar vi ofta ihop samhälle och stat. Men skilj nu noga på två frågor: (1) Hur mycket vill vi att samhället skall veta om oss? och (2) Hur mycket vill vi att staten skall veta?

Den första frågan handlar om vad andra människor får veta om oss. Som sociala varelser måste vi dela med oss av vår identitet till omgivningen, men hur mycket? Samhället har vuxit med den tekniska utvecklingen och behovet av privatliv har ökat när samhället blivit större.

För ett par hundra år sedan hade människor ännu inte blivit privata. Man sov tillsammans med främlingar, man uträttade sina behov helt öppet, man tvättade sig inte. Det var först på 1800-talet i takt med välståndsökningen som livet privatiserades. Personlig integritet är ett sentida välståndsfenomen, och man kan undra hur det kan utvecklas i framtiden.

En följd av privatiseringen är den moderna människans ensamhet. Ungdomar viker visserligen ut sig på nätet och i dokusåpor, men de testar bara gränserna i ett av privata hemligheter präglat samhälle. De chockerar borgarna, men är troligen mer privata än sina föräldrar. I stället för att tanklöst driva på en utveckling mot ett allt privatare samhälle, borde vi kanske uppmuntra en återgång till ett öppnare, offentligare samhällsliv. Ensam är inte stark.

Försvar och självförsvar

Svaret på den andra frågan beror på individernas makt att skada varandra. När den tekniska utvecklingen gjort det möjligt för vem som helst att sabotera elektriciteten, dricksvattnet, eller allmänt försörjningen (Internet) för miljoner människor måste staten övervaka oss för att kunna skydda oss.

När man i USA försvarar den personliga integriteten hävdar man samtidigt individens rätt att bära vapen. Men om vi inte vill ha ett samhälle där individerna måste försvara sig själva mot varandra, då måste vi ge staten växande befogenheter i takt med den tekniska utvecklingen.

Därför begriper jag inte hur de tänker som idag i Sverige försvarar individens rätt att inte övervakas. Menar de att vi skall beväpna oss? Vill de ha ett samhälle mer likt det amerikanska, med allt mer avancerade vapen i händerna på vanligt folk?

Hur kan övervakning i offentliga miljöer vara integritetskränkande? När vi vistas bland främlingar måste vi bete oss civiliserat och vad spelar det för roll om främlingen ser oss direkt eller via en kamera? Tvärtom, vore det en välsignelse om det fanns fler kameror, tänker jag varje gång jag fumlar med cykellåset och hör tunnelbanan komma. Fler kameror och jag behövde kanske inte ens låsa cykeln?

Internets sårbarhet

Ett samhälle som blivit helt beroende av Internet måste genom övervakning skydda nätet mot attacker. Det är inte vad som sägs på nätet som är intressant utan vad som görs. På 1950-talet, i spåren av Ungern-krisen, övade vi ”Om kriget kommer”. Idag är det inte många som på allvar tänker tanken ”Om Internet går ned”. Men borde vi inte göra det?

Den tekniska utvecklingen och en snabb teknikspridning skapar tillväxt, ger oss bättre levnadsförhållanden och längre, friskare liv. Att säga ja till framtiden innebär att säga ja till innovationer. I stället för att ägna oss åt fåfänga försök att reglera, kontrollera, förbjuda dagens teknik borde vi föra en diskussion om framtidens tekniska möjligheter.

Vi måste inse att våra vardagsvillkor befinner sig i allt snabbare förändring och föra en mer långsiktig diskussion om vilka värden vi vill värna och hur. Hur förverkligar vi det goda livet i ett tättbefolkat globalsamhälle med en teknik som snart gör det möjligt för alla att med enkla medel övervaka alla?

Bo Dahlbom
Sustainable Innovation
dahlbom@sust.se

Posted in Texter