Ökad ojämlikhet

Om Why Nations Fail var en stor läsupplevelse så var Timothy Noahs The Great Divergence (2012) en besvikelse: sida upp och sida ned med statistik och siffror, citat från forskningslitteratur med ännu mer siffror, men inga stora tankar. Om löneskillnaderna i USA gick ned under 50- och 60-talet så har de i gengäld ökat under de senaste tre decennierna. Detta är olyckligt (det skulle Acemoglu och Robinson hålla med om), men Noahs analys av orsakerna är lika oinspirerade som hans förslag på åtgärder.

Kanske finns det inga intressanta lösningar på problemet. Beskatta de rika, satsa på statliga infrastrukturprojekt, stärk utbildningssystemet, reglera finansmarknaden och uppmuntra fackföreningsrörelsen är självklara åtgärder för att reglera en kapitalism som genom sina framgångar, på grund av globalisering och samhällsutveckling inneburit ökade skillnader i värderingar, kunskaper, makt och inflytande. Vad kan man tro om utvecklingen på lite längre sikt? Det är spännande att fundera över vad som sker när enkla, fattiga samhällen utvecklas och blir allt rikare och allt komplexare.

När produktiviteten i ett samhälle växer, innebär det att utväxlingen på förmåga, rikedom, makt, kunskaper ökar alltmer. Skillnader multipliceras. Globaliseringen förstärker denna utveckling. Konkurrensen ökar när vi går från den lilla byn till den globala byn, men belöningarnas storlek ökar också. Hur skulle man kunna påverka detta?

Kanske borde man se på löneskillnaderna relativt välståndsökningen? Om vd-lönen på 1960-talet var 25 gånger arbetarlönen och bnp/capita 25 000, så borde den kanske vara 250 gånger arbetarlönen 50 år senare när bnp/capita vuxit till 250 000. På samma sätt borde man räkna in marknadsstorleken när man ser på belöningar som är knutna till försäljning snarare än produktivitet.

Mer allmänt måste vi lära oss att både förstå och politiskt hantera de förändringar som det växande välståndet, de växande marknaderna, det växande utbudet av varor och tjänster för med sig.

Det växande utbudet gör att det finns så mycket att köpa nu som inte fanns förr och det innebär att pengarnas värde har vuxit. Marknaden breder ut sig och förvandlar också sådant som tidigare inte kunnat köpas för pengar.

Michael Sandel, What money can’t buy, tar upp den diskussion vi i Sverige hade på 1980-talet om hur ekonomismen förvandlar allt till varor och han hävdar att vi måste ta det mer försiktigt. Allt mår inte bra av att förvandlas till varor, inte personer, kärlek, utbildning, etc. Om man betalar sina barn för att de läser böcker förlorar bokläsandet sitt värde. Marknaden introducerar nya normer, raserar gamla normsystem.

Men hur genomtänkt är egentligen den här kritiken? För professionella idrottsmän är idrotten ett yrke och spelaren handlas på en marknad, är själv en marknadsföringssymbol, etc. Detta hindrar inte att idrotten samtidigt bedrivs amatörmässigt och att elitidrotten uppskattas av åskådarna som en äkta tävlingsverksamhet med hjältar och fair play. Inget hindrar väl att andra fenomen på detta sätt kan ha såväl marknadsformer som mer lekfulla, umgängesinriktade former.

Fenomen som inte är på marknaden organiseras väl i stället antingen av klaner eller av byråkratier. Sandels har naturligtvis en poäng när han varnar för att marknaden tränger undan klaner och byråkrati. Vi vill ha dem alla tre.

I familjen råder inte marknaden och det är väl gott och väl, men när familjens principer invaderar andra områden är det knappast någon fördel. Byråkratin finner vi i rättsväsende, förvaltning och administration – överallt där det är viktigt att det finns regler och att dessa efterföljs. Men när byråkratin sprider sig är det knappast någon odelad fördel.

Marknaden gynnar de som har pengar, men hur ser maktförhållandena ut i klanen och byråkratin? I klanen är du beroende och du är utlämnad till en okontrollerad maktutövning. I den demokratiska byråkratin är du underkastad majoritetens vilja – detta är våra regler. Som minoritet eller avvikare har du inga alternativ. På marknaden är det i stället dina resurser som avgör och vad du väljer att prioritera givet dina resurser.

Så vilken av dessa tre organisationsformer är att föredra? Det varierar naturligtvis och vilken man föredrar säger kanske mer om en själv och ens situation och erfarenhet än om de olika formerna. Organisationsformer är verktyg för mänsklig interaktion. Du föredrar de verktyg du hanterar bäst.

Bo Dahlbom
aktivering.se