Det kinesiska imperiet?

Om Kinas ekonomiska utveckling fortsätter som hittills går landet om några år förbi USA som världens ledande ekonomiska stormakt. Samtidigt ökar nu Kina snabbt sin militära slagkraft, visserligen från mycket låga nivåer, men ändå kan man undra vad amerikanerna tänker om detta.

De tänker inte särskilt klart om man får tro en ny liten bok av militärstrategen Edward Luttwak, The Rise of China vs. the Logic of Strategy. Det är spännande läsning och ett perspektiv på den kinesiska utvecklingen som inte är så vanligt i debatten.

När Kinas ekonomiska styrka växer vill de ha mer inflytande i det internationella samfundet och ökar sin militära slagkraft. Enligt Luttwak är det inte möjligt för dem att åstadkomma alla dessa tre samtidigt.

Redan ser man tydliga tecken på att grannarna irriteras av Kinas territoriella krav och bildar allianser för att möta ett växande kinesiskt militärt hot. Även om Kina blir den ekonomiska stormakten framför andra kommer en allians mellan Japan, Indien och Vietnam att tillsammans vara större och starkare än Kina.

USA minskar nu sin verksamhet i mellanöstern (Irak, Afghanistan) och inriktar sitt intresse på Stilla Havet och länderna däromkring. Relationerna blir allt bättre med länder som Filippinerna, Indonesien, Vietnam och Indien. Sedan gammalt har man mycket goda relationer med Japan och Australien.

Förekomsten av kärnvapen gör att riskerna för ett tredje världskrig på 2000-talet inte är överhängande, men vi kan mycket väl hamna i ett nytt kallt krig mellan USA och Kina med allt vad det innebär av globala spänningar.

Mycket av diskussionen om globaliseringen har handlat om att vi i väst måste dra nytta av expansionen på de nya marknaderna – vem har inte satsat på ”emerging markets”? Vårt näringsliv måste finnas i Kina, vi bör utvidga vårt samarbete med Kina på många områden, och så vidare.

I praktiken har detta inneburit att vi delat med oss till Kina av vår tekniska utveckling och i gengäld fått billig arbetskraft. Den har varit så billig att vi i stor utsträckning flyttat vår industri från väst till öst. Vi har alla tjänat på detta – utom våra industriarbetare – men det är klart att Kina har tjänat mest – även om det skett till priset av en aldrig skådad miljöförstöring.

Kanske kommer vi att se tillbaka på de första decennierna av 2000-talet och detta svärmeri med Kina och förundra oss över hur naiva vi var. Trodde vi verkligen på en värld utan realpolitiska motsättningar? Trodde vi att det ekonomiska utbytet mellan väst och öst bara skulle leda till att vi alla skulle få det bättre i en allt fredligare värld?

Trodde vi att tronskiftet mellan USA och Kina skulle ske helt utan störningar? Och vad trodde vi egentligen om Kinas framtida roll i världspolitiken? Skulle världssamfundet verkligen välkomna ett kommunistiskt parti utan ideologi, där korruptionen styr det mesta och det egna berikandet motiverar människors vägval. Som den lilla kinesiska flickan uttryckte det i intervjun: ”När jag blir stor vill jag bli korrumperad politiker.”

Luttwak är mycket irriterad på marknadsliberaler med närmast religiös tro på frihandelns förtjänster. Han menar att det varit ett stort misstag att sälja ut den amerikanska tillverkningsindustrin till Kina. Han beklagar att USA saknar ett industridepartement.

Kinas växande politiska och militära betydelse förutsätter en fortsatt, snabb ekonomisk utveckling i Kina. Om den militära utvecklingen upplevs som alltför hotfull kommer Kinas omgivning att svara först med att bygga inbördes försvarsallianser, men senare också med ekonomiska sanktioner, spår Luttwak.

I början av 1970-talet trodde amerikanska nationalekonomer att Sovjetunionen inom ett par årtionden skulle gå om USA som ekonomisk stormakt. I början av 1980-talet var det i stället Japan som skulle gå förbi USA. Nu verkar alla vara övertygade om Kinas framtida dominans. Men den globala samhällsutvecklingen är mer komplex än så. Det räcker inte att titta på den årliga bnp-ökningen under ett par decennier och sedan extrapolera in i framtiden.

Kina står inför växande utmaningar. Även om man med snabb teknisk utveckling lyckas komma tillrätta med växande miljöförstöring, även om man lyckas med övergången från infrastrukturbyggande industrisamhälle till konsumtionsinriktat tjänstesamhälle, hur ska man lyckas förvandla en korrumperad diktatur till en demokratisk rättsstat?

Det kommunistiska partiets politruker och deras släktingar har idag makten över Kinas banker och stora delar av industrin. De kommer inte frivilligt att lämna ifrån sig sina privilegier. Det finns ingen enkel övergång till ett mer demokratiskt samhälle med liberala fri- och rättigheter. Och om man inte lyckas bygga moderna institutioner kommer den ekonomiska utvecklingen att ersättas av stagnation och kollaps.

Det är spännande att följa Kinas expansion i Asien, Afrika och Latinamerika. Det kinesiska imperiet flyttar snabbt fram sina positioner, köper, bygger, investerar och ökar sitt inflytande. Men tro inte att den utvecklingen kommer att kunna fortsätta utan växande motstånd.

Vi har haft några decennier av ekonomisk globalisering med växande handel till ömsesidig glädje. Men det betyder inte att politiska hänsyn, nationella maktrelationer spelat ut sin roll. Resten av världen kommer inte frivilligt att underkasta sig ett kinesiskt imperium dominerat av en sluten, korrumperad politisk elit. Det är vad Luttwak hävdar, och han gör det med en frisk och frispråkig, lite gammaldags konservativ svada som gör sig bäst live – så googla Luttwak, välj video, luta dig tillbaka och låt dig roas och upplysas.

Bo Dahlbom

Posted in Strunt