Allt kan köpas för pengar

Michael Sandels bok What Money Can’t Buy (2012) är en elegant liten introduktion till diskussionen om ekonomismen. Sandel ger oss många exempel på sådant som, åtminstone vid första anblicken verkar stötande:

Ska det verkligen vara möjligt för mig att betala för att uppgradera min cell i fängelset, använda kollektivfilen bara jag betalar för det, betala surrogatmammor för att föda mina barn, köpa mig uppehållstillstånd i ett land? Och ska det verkligen vara möjligt för dig att tjäna pengar på att stå i kön för någon annan till en åskådarplats i riksdan, hyra ut din panna som annonspelare, läsa en bok om du är en lågpresterande skolelev, gå ned i vikt om du är mycket överviktig?

Sandels diskussion och många exempel visar åtminstone på tre invändningar vi kan ha mot ekonomismen, mot ett samhälle där marknaden breder ut sig. Vi kan tycka att marknaden i form av reklam och andra kommersiella uttryck smutsar ned och förstör vår upplevelse av staden, dess parker, naturen, filmer, musik, böcker, etc. Vi kan irriteras av att marknaden med dess konsumism ger oss en falsk och förljugen bild av verkligheten när den tillåts prägla utbildning och informationsspridning. Slutligen kan vi oroas av att marknaden genom att förvandla allting till varor tränger undan viktiga värden som solidaritet, gemenskap, människovärde och medkänsla.

Det är lätt att hålla med Sandels i det mesta han säger och särskilt de två första invändningarna. Det rör sig här om rätt ytliga men irriterande fenomen och det är uppenbart att detta är områden där marknaden mår väl av någon form av reglering. Den tredje invändningen är inte lika enkel att få grepp om. Exemplen som illustrerar den är många och övertygande, men kanske bekräftar de snarare våra fördomar än hjälper oss se den grundläggande konflikt de många exemplen illustrerar.

Två världsbilder verkar stå emot varandra i den här invändningen. Å ena sidan har vi ekonomernas förnuftstro, övertygelsen att ju mer förnuftig människan blir, desto bättre blir också hennes liv och det samhälle hon bygger. Å andra sidan har vi en mer värdebaserad uppfattning som premierar osjälviskhet, grundläggande värden, mänsklig gemenskap, plikt, integritet och värdighet.

Sandels många exempel visar på konflikten mellan dessa två världsbilder, men diskuterar den egentligen aldrig. Det är en konflikt som stötts och blötts åtminstone sedan Tönnies beskrev skillnaden mellan Gemeinschaft och Gesellschaft, mellan det traditionella samhällets värdebaserade gemenskap och det moderna samhällets instrumentella individualism. Alla de tidiga sociologerna – Marx, Durkheim och Weber – gav oss varianter av detta tema när de diskuterade moderniseringen och det moderna samhällets framväxt.

När marknaden breder ut sig möter den, enligt Sandel, typiskt två invändningar: Marknaden är orättvis och den demoraliserar. Marknaden förstärker skillnader. När något blir en tjänst eller vara på marknaden får de som redan har pengar glädje av den. Samtidigt kan marknaden öka tillgången på tjänsten eller varan så att priset blir så lågt att även den med lite pengar kan köpa. Marknaden skapar också sysselsättning som betalas med pengar och gör det möjligt för fler att ta del av marknadens utbud.

Det kan låta gott och väl, men när man börjar betala blodgivare eller organdonatorer blir detta karriärmöjligheter för de allra fattigaste. Vi får ett samhälle där de fattiga säljer blod och organ till de rika. Om marknaden är privat kommer vinsthungriga företag att växa upp som tar merparten av intäkterna. Marknaden är sällan rättvis.

Marknaden demoraliserar. När blod och organ blir handelsvaror kommer människor inte längre att vilja ge blod av solidaritet. Ett område för medmänsklighet trängs undan av marknaden. Innebär detta att vi får mer medmänsklighet på andra områden, eller innebär det att samhället som helhet bli mindre mänskligt? Kanske vår medmänsklighet snarare är som en muskel än som en knapp resurs, undrar Sandel – ju fler tillfällen vi får att använda den, desto starkare blir den?

Vi lever som kungar de flesta av oss här i västvärlden. Det är lätt för oss att vilja förbjuda handel med blod och organ för att den skulle utnyttja fattiga och verka demoraliserande. Vi kan inte föreställa oss vad ett liv i fattigdom och elände innebär och tar oss sällan tid att ens försöka.

När företag som Walmart försäkrar sina anställda så att företaget får en stor summa pengar om den anställde dör, kan vi säga att om de anställda verkligen är företagets viktigaste resurs så är det bara naturligt att försäkra dem. Men när skatteregler gör det lönsamt att försäkra även korttidsanställd personal och behålla försäkringen även när de har slutat, då börjar vi väl undra? Är det inte demoraliserande för ett samhälle när döden blir en handelsvara?

Det ekonomiska förnuftet är kalkylerande. Det mäter och väger, jämför och räknar, innan det väljer och går till handling. Ett värdebaserat förhållningssätt visar respekt, handlar som samvetet bjuder, agerar utifrån en känsla av samhörighet och gemenskap. När en människa behöver hjälp ställer man upp.

Invånarna i Santiago de Compostela visar sin respekt, uttrycker sin medkänsla och samhörighet med offren för den stora tågkatastrofen genom att donera blod. När marknaden breder ut sig riskerar vi att få ett samhälle med allt mindre samhörighet, respekt och gemenskap.

Samtidigt är vi alla glada över moderniseringen, över att vi gjort oss av med traditionella föreställningar om gud, fosterland och kung, att vi lever våra liv mer förnuftigt, är fria att själva välja partner, yrkesbana och bostadsort. Vi föredrar att handla förnuftigt snarare än av gammal vana eller emotionellt. Så vad är det Sandel åberopar med alla sina exempel? En konservativ längtan tillbaka till ett traditionellt samhälle med ogenomtänkta värderingar, ännu inte avslöjade av förnuftets upplysning?

Ju mer jag läser i Sandels bok, desto mer irriterad blir jag av att han aldrig ställer dessa frågor, att han aldrig frågar om vår rädsla för marknaden kanske är en konservativ rädsla för förnuft och upplysning. Jag vill naturligtvis ha ett samhälle med medmänsklighet och gemenskap, med respekt för människor och deras integritet, men jag vill inte ha det till priset av mystiska och absoluta värden som inte får utsättas för analys eller ifrågasättande.

Om man ber advokater hjälpa fattiga för reducerad taxa, säger de nej. Men om man ber dem göra det gratis, ställer de gärna upp. Studenter som får betalt för att samla in pengar till välgörenhet gör ett sämre jobb än de som inte får betalt. Sandel har mängder av exempel som visar att människor gärna vill göra gott och att marknaden demoraliserar. Men vad lär oss dessa exempel? Att vi ska begränsa marknadens utbredning?

Kan vi inte lika gärna dra slutsatsen att marknaden visar människor att de är lurade, att deras medmänsklighet utnyttjas? När de får lite betalt ser de igenom upplägget och tycker att de får för lite betalt. Marknaden upplyser oss.

När första världskriget bröt ut blev det anstormning till mobiliseringskontoren i London. Alla unga män ville gå ut i kriget och anmälde sig gärna frivilligt till en smutsig död i skyttegravarna i Flandern. Här rådde verkligen ingen marknad, inget egennyttigt förnuft. Här fanns bara fosterlandskärlek, solidaritet och gemenskap.

Vid mitten av 1900-talet började den moderna sjukvården utvecklas. Moderniseringen innebar att sjukvården förlorade sin karaktär av kall. Sjuksköterskor kunde begära högre lön utan att vara omoraliska. Ja, de kunde till och med strejka. Marknaden gjorde sitt intåg. Läkarna hade länge haft bra betalt och hög status, medan sjuksköterskorna förväntades vara medmänskliga. Motståndet mot marknaden i sjukvården är aktuell även idag. Läkarna ser sin makt undergrävas.

Gårdagens yrkesmilitärer var en egenartad grupp vid sidan av samhället. Där fanns länge en traditionell världsbild med fosterlandskärlek, heder, plikt och ära kvar. De värnpliktiga utgjorde brygga till det civila samhället. Nu har vi bara yrkesmilitärer men de håller på att bli som vanligt folk med  ob-tillägg och traktamente. Marknaden förvandlar militären och fosterlandskärleken kan avmystifieras.

Den som har makten över människors världsbild har också makten över dem. I det traditionella samhället med gud, fosterland, kung, kyrka och familj var vi vanligt folk alla lurade. Så länge vår världsbild förblir ogenomtänkt, oupplyst, falsk, förblir vi lurade.

Vetenskapen och marknaden avmystifierar, de gör kanske världen andefattigare och krassare, men samtidigt så fantastiskt mycket mer komplex och rikare. Användningen av vetenskapens tillämpningar måste regleras, marknaden måste regleras, men om du tror att det finns områden dit vetenskapen inte får gå, dit marknaden inte bör nå, då försöker du antingen luras eller också är du bara själv lurad.

Bo Dahlbom

 

 

Posted in Strunt