Konsumera mera!

Av alla moderna vanföreställningar är kanske den om konsumtionssamhället mest befängd. Syftet är gott, engagemanget är stort, man vill så väl, men okunnig om det samhälle man lever i och dess förutsättningar, förfäktar man idéer som om de förverkligas leder till elände och misär.

Ofta ser man denna vanföreställning i kombination med en kritik av marknaden och vad man förespråkar är i stället mera självhushållning, lokalproducerat och en enkel livsstil. Ofta finner man den här sortens ideal hos ungdomar och de brukar gå över när ungdomarna bildar familj och barnen med blöjor, barnmat, kläder och leksaker tvingar fram en helt annan livsstil.

Självhushåll var den dominerande ekonomiska modellen i alla samhällen på jorden fram till långt in på 1800-talet. Det var samhällen i stort sett utan transporter, utan pengar, utan handel. Det var fattiga samhällen som utvecklades långsamt, långsamt.

I dagens samhälle med dess fantastiska utbyte av varor, tjänster, information och idéer, är det svårt att föreställa sig hur torftiga dessa samhällen måste ha varit. Det är lätt för oss att inse att utveckling kräver utbyte. Själv är inte bäste dräng och ensam är inte stark. Tvärtom kommer en människa inte särskilt långt på egen hand.

Samtidigt är det inte lätt att riktigt begripa hur det enkla faktum att människor börjar byta grejer med varandra kan leda till en sådan fantastisk utveckling som vi fått uppleva de senaste 200 åren. Handel sprider innovationer, ger idéer till nya innovationer, leder till konkurrens, skapar nya behov, driver fram teknisk och vetenskaplig utveckling.

Vetenskap, teknik och handel har utvecklats delvis oberoende av varandra, men de är alla tre exempel på betydelsen av mänskligt utbyte. Det ska inte förnekas att vetenskapliga giganter som Einstein och tekniska genier som Edison har bidragit otroligt mycket till utvecklingen. Men, som Newton, var noga med att betona, han hade inte ”sett så långt om han inte stått på axlarna på jättar”.

Det är när vetenskap, teknik och handel vävs samman i de moderna kapitalistiska ekonomierna i norra Europa i början av 1800-talet som samhällsutvecklingen tar ett språng. I det språnget befinner vi oss fortfarande även om Europa tappat en del av den forna orken och nu sneglar med viss oro på tillväxten i Asien och Afrika.

Samtidigt som de nya marknaderna är viktiga för Europas fortsatta ekonomiska utveckling förpassar de oss bort ifrån världens centrum. Europa (och senare USA) har inte haft någon allvarlig konkurrent på över 500 år utan kunnat diktera villkoren i världen. Det kommer att bli annorlunda under asiatiskt styre.

Det moderna konsumtionssamhället kan med viss rätt kritiseras för att uppmuntra en ytlig och ointressant livsstil samtidigt som det tär på jordens resurser och utsätter miljön för stora påfrestningar.

Men om konsumtion betyder att ta del av de innovationer som utvecklas blir kritiken för ytlighet en konservativ klagan över alla nyheter. Och att vår konsumtion tär på jordens resurser betyder att vi behöver förändra vårt sätt att konsumera, inte att vi behöver minska den.

Tvärtom, om vi kan lära något av naturen så är det hur fantastiskt resultatet kan bli av storslagen konsumtion. Naturen flödar av konsumtion. Här sparas inte på liv och resurser, men allt i ett fantastiskt evolutionärt kretslopp, där material och resurser återkommer i nya spännande kombinationer.

Tankar om återanvändning och second hand, att dela på saker genom att äga tillsammans, att konsumera mindre, att undvika marknaden, är i själva verket destruktiva idéer. Visserligen är det när människor delar med sig som vi får utveckling, men ingenting kan mäta sig med marknaden i effektivt delande.

Kanske är det själva ordet ”konsumtion” som leder tankarna fel. Om vi med konsumera menar ”förbruka” så är det lätt att oroas över en snabbt växande konsumtion. I det av knapphet präglade självhushållsamhället var sparsamhet självklart en dygd. En del av oss kvarlevande bönder har också svårt att hantera det slöseri som utmärker vår tid.

Men om vi med konsumtion menar omsättning, aktivitet, utveckling, får ordet en helt annan klang. Sparsamhet är inte längre en dygd utan snarare en inställning som kännetecknar ett trögt, konservativt, trångsynt samhälle. Om vi inte vill ha ett sådant samhälle borde vi lära barnen att slösa snarare än att spara.

Bo Dahlbom
aktivering.se

Posted in Strunt