Big Data

Nu är det IT-boom igen. Förra gången, i slutet av 1990-talet var det webben, bredband och e-handel som orsakade sådan upphetsning. Den här gången är det sociala medier, Internet of Things och Big Data som får fart på nyföretagandet och öppnar investerarnas plånböcker.

Boomen är mycket tydligare i USA än här i Europa, även om entusiasmen börjar kännas här i Stockholm. Det vore himla roligt om Stockholm kunde bli ”the hot spot of Europe” igen. Tyvärr ligger vi illa till jämfört med USA när det gäller några viktiga förutsättningar.

Jag läser en lite pratig, men samtidigt bitvis spännande introduktion till den största hypen på IT-området idag, Big Data: A Revolution That Will Transform How We Live, Work, and Think, av Viktor Mayer-Schönberger och Kenneth Cukier (2013).

På 1900-talet var samhällsvetare och myndigheter tvingade att hålla till godo med små datamängder, urval, som man med hjälp av statistiska metoder försökte tolka så gott det gick. På 2000-talet när vi lever våra liv på nätet och sensorer överallt samlar in ofantliga mängder data får vi tillgång till gigantiska datamängder, Big Data, och våra möjligheter att följa och förutse människors vardagsvanor växer lavinartat.

Mayer-Schönberger och Cukier beskriver väl hur nya företag växer fram som förmår kapitalisera på dessa stora datamängder. Vi får nya värdekedjor med företag som har tillgång till stora mängder data, företag som har verktygen att ställa samman och analysera dessa data, och företag som har innovativa idéer om hur dessa data kan användas för att skapa värde.

Data når nätet när vi använder våra datorer eller telefoner och genom Internet of Things, dvs från kameror som snart finns överallt och från sensorer i bilar, bostäder och maskiner. Vi matar också aktivt nätet med data när vi pratar i telefon, skickar epost, idkar e-handel eller använder sociala medier som Facebook, Twitter, Linkedin, Instagram, Flickr, etc, etc.

Google, Apple, Facebook och Amazon är alla medvetna Big Data-företag och väl positionerade för att utveckla sina affärsidéer och öka sitt inflytande på en snabbt växande konsumentmarknad där kunskaper om konsumenternas vanor värderas allt högre.

Svenska företag som Spotify och Mojang kan bli viktiga spelare i denna nya sköna värld, men annars ligger Europa tyvärr långt efter USA på det här området. USA har också fördelen av en jämförelsevis stor hemmamarknad för en viktig datakälla, nämligen myndigheterna. I EU och Sverige går det långsamt med att göra myndighetsdata tillgängliga för allmänt bruk även om alla verkar överens om vilka möjligheter för nyföretagande detta skulle innebära. Det arbetas med portaler för öppen data såväl i EU som i många EU-länder, men genom initiativ från Obama ligger USA långt före.

Mayer-Schönberger och Cukier ger många exempel på innovativa sätt att använda stora datamängder, men de avrundar sin bok med att varna för riskerna med ett samhälle där några få stora företag vet allt om våra vardagsvanor. Visserligen vore det ännu värre, menar de, om det var staten som hade dessa kunskaper, för vad skulle inte då kunna hända?

Med detaljerad inblick i människors vardagsliv, inklusive genuppsättning och data från olika personlighetstest, samt bedömningar gjorda av olika myndigheter, kommer vi att bli allt bättre på att förutsäga kriminella handlingar. Nuförtiden visar det sig nästan alltid efter den sortens vansinnesdåd som ofta förekommer i USA, men även i Finland och Norge, att förövaren lämnat tydliga spår efter sig på nätet. Om våra polismyndigheter var lika bra som Facebook på att hantera stora datamängder skulle de kunna hitta och analysera de spåren i samma ögonblick som de skapades och kunna föregripa dådet.

Men hur ska vi hantera den kunskapen? Vi kan inte gripa någon för ett dåd som ännu inte begåtts. Med Big Data kommer sjukvården att kunna ta ett avgörande steg mot förebyggande åtgärder, men hur ser sådana åtgärder ut i kriminalvården? Ska vi göra månatliga hembesök hos potentiella massmördare för att hjälpa dem att hålla sig i skinnet? Men om de vägrar sådana besök?

Meyer-Schönberger och Cukier oroar sig över att vi skulle förlora tron på den fria viljan och det personliga ansvaret för våra handlingar i en värld där våra handlingar kunde förutses. Det tror jag är en missuppfattning. Mina handlingar är mina oavsett om de kan förutses eller inte. Determinism är inte oförenlig med fri vilja. Men frågan hur vi hanterar en dramatisk kunskapsökning på detta område kvarstår. Den liknar frågan om hur vi hanterar allt bättre kunskap om våra gener och deras roll i våra liv.

Vår växande kunskap ger ökade möjligheter att kontrollera vardagsliv och samhällsliv och jag tvivlar inte på att vi kommer att använda oss av dem. Den växande kunskapen går nämligen hand i hand med utvecklingen av ett alltmer komplext och integrerat samhälle. Framtidens täta stadssamhällen påminner om gigantiska myrstackar och kräver en annan ordning än den som var rimlig i Vilda Västern.

Meyer-Schönberger och Cukier oroar sig för ett framtida kontroll- och övervakningssamhälle, men bara lite. Eftersom de tycker sig se sådana fantastiska möjligheter till innovativt företagande på området är de angelägna om att inte lägga hinder i vägen. De vill inte kräva vårt samtycke för att företagen ska få använda data om oss, som vi gör i EU, utan i stället göra det möjligt att ställa företagen till svars för otillåten användning.

Själv är jag kanske inte lika imponerad av nyföretagandet på området Big Data. Det mesta verkar handla om att använda stora datamängder till att hjälpa oss köpa tågbiljetter när de är som billigast, företagen att satsa på rätt låtar och sociala medier att försäkra sig om trogna användare. Men det är klart, ett komplext, tättbefolkat, globalt konsumtionssamhälle kräver tjänster som gör det möjligt att effektivt använda infrastruktur och andra resurser och ta del av ett växande, snabbt växlande, och ständigt mer omfattande utbud av mänskliga kontakter, varor och tjänster.

Bo Dahlbom
aktivering.se

Posted in Strunt