Ett gott samhälle

Frågan hur vi bygger det goda samhället för alla har nuförtiden ett enkelt svar. Marknaden genererar ekonomisk utveckling men måste regleras och kompletteras för att inte ge alltför negativa biverkningar. Moderna människor formar sina liv genom att välja bland det utbud av bostäder, kläder, resor, etc., som företagen erbjuder marknaden.

Ingen vettig människa tror längre på planekonomin som grundläggande princip för samhällsorganisering. Nej, endast marknadslösningar ger en sund samhällsutveckling med innovationer, ekonomisk tillväxt och sysselsättning.

Samtidigt är det inte många som ifrågasätter att marknaden måste regleras för att undvika rovdrift på människor och natur och kompletteras med institutioner som värnar mänskliga rättigheter och kompenserar för marknadens kreativa förstörelse.

Jag läser Mark Bittman i New York Times (2015-02-02). Bittman skriver kokböcker och det märks när han uttalar sig om samhället. Ändå är det han säger intressant som exempel på hur förvånansvärt många verkar tänka och tycka om det moderna samhället.

Bittman vänder sig mot föreställningen om ett samhälle som nöjer sig med att erbjuda lika villkor för alla och sedan låta marknaden ha sin gång. Han kritiserar politiker som ser som sin huvuduppgift att främja sysselsättningen genom att underlätta för företagande.

Nej, säger Bittman: “The business of America should not be business, but well-being.” Som det är nu, säger han, är det företag snarare än regeringar som bestämmer hur världen fungerar. Och företagen handlar alltid i enlighet med sina egna intressen.

Det är en inställning som vi känner igen från debatten om vinster i välfärden. Företag som gör vinster i välfärden är av någon anledning särskilt stötande. Mer så än företag som gör vinster i den skattefinansierade snöröjningen eller sophanteringen eller för den delen på läkemedel eller livsmedel. Men det som är stötande är väl oskäliga vinster var helst de förekommer? Borde vi inte uppröras mer över Apples vinster än Caremas?

Bittman drömmer om ett samhälle som erbjuder bostäder, kläder, mat och hälsa till alla medborgare. Han tycker att vi förtjänar ett samhälle som ser som sin uppgift att garantera alla medborgares välmående.

Så fungerar inte dagens USA, säger Bittman, och att utforma samhället i enlighet med den uppgiften är en stor utmaning. Här finns inga givna, enkla lösningar, inga stora idéer eller strategier som vi bara kan förverkliga. Vi måste alla vara med och utveckla de idéerna och de strategierna och det duger inte att bara tillämpa gamla ideologiska slogans som formulerades för ett helt annat samhälle för mer än hundra år sedan.

Det borde, till exempel, inte vara så svårt att komma överens om att mat inte bara är en handelsvara, ett sätt att tjäna pengar, utan ett sätt att föda människor och försäkra oss om en framtid. Och om vi är överens om detta borde vi kunna göra om systemet för livsmedelsproduktion så att det inriktas på det syftet och inget annat.

Det Bittman här ger uttryck för är en sorts folkhemstanke. Han beskriver ett samhälle som bryr sig om sina medborgare. Egentligen har jag inga invändningar mot den tanken så länge den förblir så allmänt formulerad. Marknaden behöver regleras och de principer vi använder för att reglera och kompensera marknaden kan vara just de principer Bittman efterlyser.

Men Bittman ser ju en motsättning mellan folkhemmet och marknaden och verkar mena att samhället bör utformas så att det inte är företag utan samhället, dvs staten, som ombesörjer bostäder, kläder och mat till sina medborgare. Men, herregud, hur tror han att det ska fungera?

Moderna marknadssamhällen är kombinationer av sociala och liberala idéer. Man betonar individernas frihet att själva söka sin lycka, samtidigt som man värnar svaga och utsatta. Det amerikanska samhällets stora brist är inte att det brister i omhändertagande, utan att det så flagrant vägrar att ge alla en någorlunda lika chans. Det är inte tillräckligt liberalt, helt enkelt.

Biologiskt är vi människor primater, rätt lika gorillor och schimpanser. Som de försöker vi överleva, föröka oss och ta hand om vår avkomma så gott vi kan. När vi kommer samman i samhällen utvecklar vi former för samarbete och marknaden är det mest sofistikerade vi hittills har uppfunnit.

Marknaden låter oss fortsätta ungefär som om vi inte levde i samhällen, var och en sin egen lyckas smed. I själva verket är det en komplex samarbetsform som lurar oss att tro att vi når framgång genom egna insatser när vi i själva verket är helt beroende av andra, och inte minst av en väl fungerande stat.

Varje dag arbetar 1 miljon människor med att förse dem som bor och arbetar på Manhattan med mat. Ingen behöver ha överblick eller förstå hur det fungerar. Marknaden löser galant den uppgiften. Jag ryser vid tanken att överlämna den till en myndighet.

Folkhemstanken kan verka tilltalande ända tills man börjar fundera över hur den ska förverkligas. Men samtidigt som den verkar tilltalande har den ett inslag av den gamla kristna människosynen: “Vi är alla Guds barn. Vår fader i himlen tar hand om oss.” När jag läser Bittman får jag lust att säga: “Grow up!”

Bo Dahlbom

aktivering.se

Posted in Strunt