En flippad sjukvård

Jag läser Den sjuka vården 2.0 – från nollvision till patientrevolution (2014), en liten bok om sjukvården av Stefan Fölster, Stefan Ohlsson, Monica Renstig och Lars Wiigh. Det är en väldigt bra bok.

Möjligen kunde man invända att den, som undertiteln antyder, försöker göra två saker samtidigt. Liksom sin föregångare Den sjuka vården (2003) kritiserar boken den svenska sjukvården för bristande effektivitet – jämförelsevis få patientbesök per läkare, ett dyrt joursystem, ett förskräckande antal feldiagnoser – samtidigt som den skissar på en mer genomgripande förändring av sjukvårdens organisation.

Större delen av boken ägnas åt att försöka visa att svensk sjukvård givet den moderna sjukvårdens organisatoriska förutsättningar har stora kvalitetsbrister. Kritiken baseras på kvantitativa, internationella jämförelser. Som alla sådana kan de diskuteras och ifrågasättas: Är måtten tillförlitliga och rättvisande? Är jämförelserna korrekt gjorda? Är de statistiska metoderna väl valda och kompetent tillämpade?

Det är också den sortens diskussion boken framför allt gett upphov till. Läkarnas fackliga företrädare har ställt upp till kårens försvar genom att hänvisa till metodologiska brister och statistisk inkompetens hos författarna. Sakligt har dessa försvar varit ihåliga och enkelt kunnat bemötas av författarna.

På detta sätt har tyvärr de mest intressanta inslagen i boken aldrig blivit föremål för debatt. En effektiv sjukvård borde naturligtvis liksom trafiken sträva efter att reducera antalet kvalitetsfel, vägledas av en nollvision för feldiagnoser och felbehandlingar.

Så länge dödsolyckor i trafiken eller sjukhussjuka accepteras som naturliga inslag i verksamheten kommer nollvisioner inte att tas på allvar. Det tog lång tid innan nollvisionen fick ordentligt fäste i biltrafiken. Detta har ännu inte skett i sjukvårdens professioner – det visar inte minst tonen i de fackliga företrädarnas svar på bokens kritik.

Med uttrycket “patientrevolution” vill författarna emellertid peka på en mer genomgripande, pågående förändring i den moderna sjukvårdens villkor. IT och Internet ger alla människor tillgång till information som tidigare varit förbehållen den medicinska professionen. Detta har redan skett på andra områden där självbetjäningen har brett ut sig och förvandlat villkoren för resande, bank- och finans, media, hemmafixande, etc.

Vi ser också självbetjäningen med Internet så smått introduceras i skolan. Självbetjäning är naturligtvis självklar på utbildningsområdet, men Internet gör det möjligt för lärare att lägga rutinföreläsningar på nätet och ägna mötena med eleverna åt fördjupning och mer kvalificerat lärande. Man talar om “flippade klassrum” och därav författarnas uttryck “flippad sjukvård”. Jag är inte säker på att den beteckningen kommer att slå.

Men vad händer i den flippade sjukvården? Hur ska en tilltagande självbetjäning på hälsans område bäst kombineras med den professionella vården? Författarna pekar på de effektivitetsvinster som blir möjliga när människor kontaktar den professionella vården och redan själva tagit prover, konsulterat avancerade beslutsstöd, kanske fått en diagnos, som det blir den professionella vårdens uppgift att reagera på.

En sådan sjukvård flyttar ut från sjukhus och kliniker. Den kräver en organisation som lägger mycket mer uppmärksamhet på effektiv interaktion med människor, på de insatser människor själva kan göra och de teknikstöd de då behöver. En sådan förändring i sjukvårdens organisation kommer inte att gå av sig själv och det är beklagligt att diskussionen av boken inte kom att handla om den.

Ungefär samtidigt som Den sjuka vården 2.0 publicerades, våren 2014, startade Craig Venter sitt nya bolag Human Longevity Inc. Företaget är ett bland många initiativ där IT-företagandets entreprenörer (här Peter Diamandis) tar en aktiv roll i att förändra sjukvården. Avsikten med det nya bolaget är att med hjälp av IT och stamcellsterapier medverka till att vården av äldre (65+) ges en genetiskt baserad, förebyggande inriktning.

Genom att använda stamceller för att reparera skador i organen kan vi leva längre. Dessa metoder utvecklas nu runt om i världen. Bäst är om man lagrar sina stamceller i samband med födelsen då de är som bäst, för att sedan kunna använda dem senare i livet. Detta är något du redan idag kan göra för dina barn eller barnbarn till en kostnad av ca 30 000 kronor.

Google började redan år 2006 utveckla ett system för personliga journaler, Google Health, och även om man övergav projektet efter några år, finns det i USA idag många plattformar att välja bland: Microsoft HealthVault, Apple HealthKit, etc. Tanken med dessa är att du själv ska ha enkel tillgång till din medicinska journal och också möjligheten att hela tiden uppdatera dina hälsovärden med hjälp av sensorer och appar som marknaden erbjuder.

I USA har några av de största arbetsgivarna gått samman om ett sådant system, Dossia, vilket erbjuds alla anställda. Det är svårt att föreställa sig något liknande initiativ från Svenskt Näringsliv, men man skulle kanske tro att de försäkringsbolag i Sverige som erbjuder privata sjukvårdsförsäkringar skulle låta sig inspireras. I själva verket är försäkringsbolagen mer konservativa än den offentliga sjukvården när det gäller IT-stöd för de tjänster de erbjuder.

Dagens sjukvård prövar samtidigt tre olika organisationsformer. Hantverk, industriell produktion och konsumenttjänsteutövning. Den sjuka vården 2.0 kritiserar vården för allvarliga brister som industriell organisation, men varnar samtidigt för de stora utmaningar som väntar vid övergången till ett mer konsumentinriktat arbetssätt. Som så ofta förr kommer vi att kunna lära av amerikanarna – med några decenniers fördröjning, minst, som det nu verkar.

Det finns ett tredje inslag i boken som är värt att uppmärksammas. Diskussionen av dagens sjukvård blir gärna ideologisk. Två (eller fler) helt olika världsbilder möts och kontrahenterna pratar gärna förbi varandra.

Å ena sidan står de som betonar (1) de professionella hantverkarnas roll i (2) en jämlik, behovsbestämd vård i (3) ett offentligt, politiskt styrt system, som (4) förblir ungefär som det ser ut idag. Den stora utmaningen enligt dem med denna utgångspunkt är idag att genom bättre planering, mindre administrativ detaljstyrning och mer makt åt professionerna fördela vården mer rättvist.

Å andra sidan står de som vill se (1) en mer företagslik sjukvård, med (2) utveckling och ständiga förbättringar, genom (3) konkurrens på en marknad med återkoppling från brukare eller kunder, och som (4) tillgodogör sig IT-utvecklingens innovationer på ett sätt som kommer att revolutionera vården. Den stora utmaningen menar dessa är idag att öka vårdens kvalitet och effektivitet genom att i grunden förändra dess arbetssätt och organisering och stärka patienternas ställning.

Många av sjukvårdens professionella, men långt ifrån alla, betraktar sjukvårdens utmaningar med den första av dessa ideologier som självklar utgångspunkt. Det är inte att undra på att de slår ifrån sig när de möter en kritik som har den andra ideologin som lika självklar förutsättning.

Bo Dahlbom
aktivering.se

Posted in Strunt