En högre mening

Kevin Kelly var med och grundade tidskriften Wired (1992), som dess första chefredaktör, och kom att spela en av huvudrollerna i 1990-talets IT-boom. Han blev en auktoritet på frågor om webben och dess framtida betydelse. Han är också en av grundarna av Quantified Self–rörelsen (2007).

I sommar har jag läst hans bok What Technology Wants (2010) som är ett fantasieggande försök att förstå teknikens natur, den tekniska utvecklingen och människans relation till tekniken. Var kommer tekniken ifrån? Vad vill vi med tekniken? Vad vill den med oss?

Kellys bok är informationstät och kanske för tungläst för att attrahera en större läsekrets. Det är synd, för det var länge sedan jag läste en bok med så många goda insikter om teknik och teknikutveckling. Ändå blir jag till slut mycket besviken.

Kelly gör intressanta jämförelser mellan teknikens utveckling och den biologiska evolutionen. Hans teknikbegrepp är mycket allmänt och omfattar allt mänskligt skapat, hela den värld av artefakter, konkreta och abstrakta, som omger oss. Kelly uppfattar den som ett “rike”, jämförbart med växtriket eller djurriket.

Artefaktriket utvecklas mycket snabbare än de biologiska rikena, men ungefär på samma sätt. Det är vi människor som skapar artefakterna, men vårt skapande styrs naturligtvis av trender och tendenser i det redan skapade. Vi bygger vidare på det som redan finns.

På samma sätt som vi kan se utvecklingslinjer i den biologiska utvecklingen, så finner vi dem i teknikutvecklingen. Enskilda forskare och uppfinnare gör banbrytande insatser, men när en innovation dyker upp gör den det som regel samtidigt på många platser.

Kelly skriver intressant, med många exempel, om relationerna mellan människa och teknik, om hur vi växer med tekniken, om hur tekniken blir större än oss, och hur dess komplexitet ökar. Tekniken ger oss fler val, ökar vår frihet, enligt Kelly och det innebär att tekniken i grunden är god.

Men när tekniken blir mer komplex och självständig, när den får ett eget liv, kan vi verkligen förbli dess herrar? Förmår vi växa som människor i takt med tekniken? Förmår vi ta ansvar för en allt kraftfullare teknik? Är inte risken stor att tekniken i stället för att befria oss kommer att förslava eller förgöra oss?

Kelly tror inte detta. Han ägnar en stor del av boken åt att diskutera teknikens risker och hur vi bäst hanterar dem. Han diskuterar vad det innebär att säga nej till tekniken, att försöka förbjuda olika tekniker, eller att använda sig av försiktighetsprinciper och han är genomgående kritisk. Försök att begränsa teknikanvändning leder, enligt Kelly, till att innovationer och teknikutveckling hämmas, och därför till användandet av sämre teknik.

Det är med teknik som med idéer. En dålig idé ska inte få oss att sluta tänka. Tvärtom, en dålig idé ska bemötas med bättre idéer. När tekniken inte fungerar behöver vi mera, bättre teknik.

Kelly beskriver universums utveckling från the Big Bang, livets utveckling på jorden, människans utveckling och teknikens avgörande roll i denna utveckling. Han målar en storartad bild av en utveckling, såväl i universum som i tekniken, mot allt mer komplexa strukturer, ökad mångfald och ökad effektivitet.

Det är inte svårt att se hur Internet kan inspirera till den sortens idéer om tekniken. Som kommunikationsteknik binder Internet samman människor, maskiner, ja alla sorts artefakter, i ett allt komplexare, rikare nätverk. Om vi är på väg att skapa en artificiell intelligens, menar Kelly, så är det detta nätverk, detta nervsystem, snarare än enskilda robotar som är riktigt intressant.

Det är när man försöker se in i framtiden som tekniken verkligen blir fantasieggande. När man inser att vi står alldeles i början av teknikens utveckling är det lätt att tanken svindlar. Om man ska försöka svara på frågan om teknikens natur duger det inte att begränsa svaret till att bygga på teknikens alla första, trevande steg.

Kelly beskriver utvecklingen från de första verktygen, som människor tog till när de behövde dem, till dagens tekniksamhällen där tekniken genomsyrar människors liv, ambitioner, drömmar. Han gör det möjligt att ana en framtid där naturen till slut försvinner ut i marginalen till förmån för en av människan (tekniken) själv skapad tillvaro.

Hos Ray Kurzweil finner man en sådan beskrivning av framtiden. Men det är inte Kellys universum. För Kelly är det viktigt att visa att universum, den biologiska utvecklingen och tekniken alla ingår i samma system, är delar i samma utveckling.

Det innebär att han skriver in en riktning i den materiella och biologiska utvecklingen som vetenskapen idag förnekar. Hans beskrivning av universum och naturen får ett antropomorft drag som påminner om de gamla grekernas teleologiska världsbild. Den världsbilden känns väldigt främmande idag. Hur kunde Kelly hamna i en sådan märklig världsbild?

Är det så enkelt att han förblir trogen de amerikanska ideal som präglat hans uppväxt? Som amerikansk ungdom på 1970-talet tror Kelly på Gud, enkelhet och tävlingslust. Tekniken befriar oss genom att ge oss nya möjligheter förverkliga vår särskilda talang. Men det är inte teknikens överflöd utan dess enkla funktionalitet som är tilltalande. Genom att universum, den biologiska utvecklingen och teknikutvecklingen alla präglas av en riktning som finns där redan från första början kan de alla tre ses som skapelser av Gud.

Med en sådan världsbild blir teknikutvecklingen förutbestämd på ett sätt som gör den i grunden ointressant. Så avslutar också Kelly boken med att beskriva teknikutvecklingen som “ett oändligt spel” som vi spelar, inte för att vinna, utan för att fortsätta spela. Reglerna i det spelet förändras, allteftersom vi spelar utvecklar vi spelet, men ändå vänder spelet hela tiden blicken inåt. Spelets utgång är redan förutbestämd. Det finns ett ramverk av principer som spelet hela tiden förverkligar. Det är ett bara ett spel.

Asch, det är lätt att bli besviken. Hur kan Kelly kombinera en så intelligent beskrivning av tekniken och teknikens utveckling med en så primitiv världsbild? Om man finner Kellys teknikoptimism något överdriven så får man till slut en förklaring. Om tekniken är Guds gåva till mänskligheten så är det inte konstigt att den är i grunden god.

Om Kelly inte varit en så tvättäkta amerikan hade han kunnat bädda in sin teknikbeskrivning i en helt annan sorts ram. Varför inte se oss människor som ett slumpmässigt resultat av evolutionen med tekniken som det verktyg som gav oss möjlighet att bryta oss loss ur aplivet – bygga samhällen, utveckla vetenskap, upptäcka världen, kolonisera universum.

Med tekniken kunde vi inleda en resa, en expedition in i framtiden där vi med teknik och vetenskap kunde utveckla oss själva, våra samhällen och vår förståelse av oss själva, vår utveckling, universum. Vi började vår resa som rätt otäcka apor och tekniken gav oss ökade möjligheter att göra både ont och gott, men med tiden lämnar vi förhoppningsvis apan allt längre bakom oss.

Med teknik och vetenskap bygger vi nya världar för nya människor. Vi har knappt börjat denna fantastiska expedition och vår okunnighet är därför stor, vår teknik mycket primitiv. Men tempot ökar hela tiden i den utveckling vi satt igång. Vart kommer expeditionen att ta oss? Hur väl kommer vi att lära känna universum? Hur mycket av det kommer vi att få se? Hur mycket kommer vi att förstå?

Detta är öppna frågor. Antagligen kommer frågorna själva att förändras många gånger om. Expeditionen kommer att ändra karaktär. Men det är just denna öppenhet som gör det så spännande att vara människa. Det innebär att leva livet utan navelsträng, som ett företag på väg mot okänt mål. Det är resan, inte ursprunget, inte målet, som ger livet dess högre mening.

Bo Dahlbom
aktivering.se

Posted in Strunt