Bilar och solceller

Tänk om Ray Kurzweil, Peter Diamandis och Jeremy Rifkin har rätt i att vi redan år 2030 har ett överflöd av i praktiken gratis elektricitet producerad av lokala solceller, lagrad i lokala batterier. Tänk om marginalkostnaden på el har blivit lika låg som marginalkostnaden på information.

Då är dagens diskussioner om framtidens energisystem på tok för konservativa. Man räknar och räknar, men missar samtidigt de viktigaste aspekterna i utvecklingen, och förutsägelserna blir därför helt fel.

Då är dagens energipolitik en ständigt ältande av fel frågor. Man fortsätter att oroa sig över produktionskapacitet, infrastruktur, försörjningstrygghet och energipris. Samtidigt som man enas i kärnkraftsfrågan är man oenig om hur snabbt och med vilka medel omställningen från fossilt till förnybart ska åstadkommas.

Det är svårt att förutsäga framtiden i en tid av snabb teknikutveckling. Man underskattar gärna innovationernas och den ekonomiska tillväxtens betydelse. En mycket dyrbar resurs kan några decennier senare bli mycket billig som ett resultat av innovationer och högre välstånd.

Mycket av dagens diskussion förs som om energiförsörjning var något för politiken att besluta om. Samtidigt växer marknaden i betydelse på allt fler områden. Kanske den snart tar över energipolitiken? Om marknaden kan ge oss livsmedel borde den väl också kunna ge oss energi?

Den europeiska unionen är ett politiskt projekt för främjande av marknaden. Det krävs mycket politik för att skapa en öppen, gemensam inre marknad i Europa. Ibland kanske det hade varit lättare att nå resultat med mindre politik.

För hundra år sedan, innan våra samhällen blev så väl reglerade, var det enklare för marknaden att driva fram förändringar. Vi kan ta utvecklingen av persontransporter på 1900-talet som exempel.

När norra Europa och senare USA industrialiserades under 1800-talet växte behovet av transporter. Vägar och järnvägar byggdes, kollektivtrafiken byggdes ut i de växande städerna. London, Budapest, Paris och Berlin byggde tunnelbanor. Spårvagnar introducerades i alla större amerikanska städer.

När man i början av 1900-talet diskuterade framtidens transporter spelade bilen en liten roll. Prognoser för utvecklingen av bilmarknaden var mycket försiktiga. Daimler i Tyskland förutsåg i början av 1920-talet att Europa 40 år senare skulle ha 40 000 bilar – under förutsättning att det gick att utbilda alla chaufförer! Bilen var dyr och bedömdes för all framtid vara förbehållen ett fåtal.

Bilarna skulle i själva verket, bl. a. genom Henry Fords insatser, bli den mest betydelsefulla konsumentprodukten på 1900-talet, symbol för utveckling och framgång, för individens frihet i massamhället. Alla köpte vi bilar även om många av oss endast använde dem en bråkdel av tiden. För de mesta stod de parkerade någonstans och kostade pengar. Men det var bilen värd.

De kollektiva transportsystemen trängdes tillbaka av bilen. Vem vill åka spårvagn när man kan ta bilen? Ingenstans var detta mera sant än i USA, bilarnas förlovade land. Om du inte ville ta den egna bilen kunde du alltid beställa en taxi. Taxi blev en viktig del av städernas transportsystem.

Med Internet har det blivit allt lättare att boka taxi, men inte bara det. Det har blivit lättare att gå förbi taxiföretagen och organisera taxiresor och samåkande genom direkt kontakt mellan bilägare och resenärer. Uber, Lyft och Sidecar är exempel på företag som erbjuder sådana tjänster.

På 1900-talet fick på detta sätt den politiskt organiserade kollektivtrafiken konkurrens av personbilen, en konsumentprodukt som trots sitt höga pris i många städer fick en huvudroll som transportmedel. Persontransporterna i städerna fick på detta sätt en synnerligen oförnuftig lösning: kostsam, ineffektiv, farlig och miljöförstörande.

Idag kan vi föreställa oss en liknande utveckling på energiområdet. De kollektiva, storskaliga energilösningarna som dominerade 1900-talet – kol, olja, vattenkraft och kärnkraft – får konkurrens av små, förnybara energikällor för lokal egenproduktion. Kan solceller och små vindsnurror komma att spela samma roll som bilarna?

Det finns många likheter mellan solceller och bilar. Kapitalkostnaden är hög, men marginalkostnaden jämförelsevis låg. Det gäller ännu mera för solcellerna. När du väl köpt in dem levererar de elektricitet med ett minimum av service och underhåll. Bilen är en konsumentprodukt och har utvecklats som en sådan. Även om man kan förundras över bilindustrins intresse för plåt och hästkrafter, så har den egna bilen alltid varit mycket bekvämare än den kollektiva bussen.

Nu ger sig Internet-giganterna ut på bilmarknaden och vi kan se fram emot spännande elbilar. Att köra en Tesla är som att använda en iPhone. Tesla säljer också eleganta batterier för hemmabruk och vi kan förvänta oss att Internet-företagen kommer att sätta sin prägel på morgondagens hemenergilösningar. När vi köper energikällor på IKEA, tar hem och installerar dem ungefär som vi i dag köper tvättmaskiner, vilken roll har då energipolitiken?

Kanske energipolitiken blir mer lik dagens transportpolitik, och man undrar om den kommer att fortsätta motarbeta framväxten av hemenergilösningar. Bilen hade förmånen att spridas i ett mer oreglerat samhälle. Det var först när bilen redan erövrat samhället som motståndet mot den började växa.

Att förutsäga framtiden i en tid av snabb teknikutveckling är svårt. Även om vi kanske kan förutsäga rätt mycket av teknikutvecklingen måste vi också bedöma teknikspridningen. Tempot i den senare är bland annat beroende av den ekonomiska tillväxten, samhällenas tröghet och den politiska viljan till förändring.

Ju mer komplexa våra samhällen blir desto svårare verkar de bli att förändra. Amerikanarna drog västerut när de kände sig instängda. I vilda västern fanns friheten i laglöst land. Vid fronten går utvecklingen fortare – det gäller både vetenskapsfront och teknikfront. Internet har varit en sådan front i 20 år nu, lite av vilda västern, laglöst land, åtminstone i USA.

Men att utvecklingen går fort vid fronten betyder inte att samhället där bakom behöver bry sig. Det finns över en miljon appar i App Store. De är resultatet av en fantastisk, global innovationsexplosion som inte sätter många spår i våra samhällen utanför konsumentmarknaden.

Det är genom fildelning och annan olaglig verksamhet (i vilda västern) som vi fått sådant som Skype, Spotify, YouTube och Netflix. De har tagits emot av konsumentmarknaden som idag är den mest dynamiska samhällsarenan för innovation.

Konsumentmarknaden är större och mer dynamisk i USA än i resten av världen. Det är därför USA fortsätter att dominera. Det är därifrån innovationerna kommer. Om solcellerna på allvar tar sig in på konsumentmarknaden, om de blir årets julklapp, då kan vi förvänta oss ett språng i utvecklingen av hemenergilösningar.

Kanske kommer vi att köpa solceller och batterier som vi på 1900-talet köpte bilar. På samma sätt som bilen gav frihet från kollektiva transporter kan solcellerna befria oss från myndighetslika energibolag. På samma sätt som bilen gav ett överflöd av transporter kan solcellerna ge oss ett överflöd av elektricitet.

Tänk vilka innovationer ett sådant överflöd skulle kunna ge oss. Billig elektricitet skulle kunna förändra vår värld ännu mer än oljan gjort. Naturen använder överflöd för att åstadkomma utveckling. Om vi kunde slösa med elektricitet som naturen slösar med liv skulle våra samhällen utvecklas.

Eller kanske händer inte detta. Det var nästintill omöjligt att förutse bilens fantastiska spridning på 1900-talet – ja, den är inte över ännu. Och det är inte lätt att förutse energiteknikens spridning på 2000-talet. Däremot kan vi veta att energiteknikutvecklingen kommer att vara fantastisk och det vore inte fel om lite av den insikten började färga av sig på energipolitiken.

Bo Dahlbom
aktivering.se

Posted in Strunt