Titta vi flyger!

Jag har läst en medryckande bok av David McCullough, The Wright Brothers (2015), om hur bröderna Wilbur och Orville Wright från Dayton, Ohio, utvecklade, testade och demonstrerade det första flygplan (“the Flyer”) som visade att människor verkligen kan flyga.

Det är en fantastisk berättelse, välskriven, spännande och samtidigt enkelt berättad. McCullough beskriver hur bröderna, efter att ha drivit cykelrörelse tillsammans några år, får idén att utforska flygkonsten och bygga ett flygplan.

Det går bara ett par år från idé till förverkligande, men så uppvisar också bröderna en enastående koncentration på uppgiften och hängivenhet till projektet. De vill lära sig allt om hur flygplan borde konstrueras. Det handlar inte om att komma upp i luften utan om att stanna kvar där, att lära sig balansera aerodynamikens krafter.

De genomför sina tester vid Kitty Hawk på sanddynerna utanför North Carolinas kust. När de genomför tidernas första flygning med ett motordrivet plan, på förmiddagen den 17 december 1903, var det bara 5 personer ur lokalbefolkningen som hjälpte till och fick bevittna händelsen. Men en av dem tog ett fotografi – och det är inget dåligt foto heller.

Wrightflyer

Flyget har blivit en sådan vardagsföreteelse att det är svårt att inse hur revolutionerande bröderna Wrights insats var. Lokalbefolkningen uppskattade brödernas arbetsförmåga och kompetens, men de trodde inte för ett ögonblick att de skulle lyckas med sina försök att flyga. Samtidigt som det fanns entusiaster och flygklubbar som trodde på flyget fanns det gott om auktoriteter som betraktade hela idén som vansinnig.

Den första flygturen varade bara 12 sekunder, men för bröderna var den ett avgörande test av alla deras teorier. Världen lät sig dock inte imponeras så lätt. Bröderna fortsatte sina flygturer, utvecklade flygplanet, flög längre och högre till allt större åskådarskaror, nu hemma i Ohio. Långsamt växte också intresset i pressen.

Myndigheterna i Washington förblev ointresserade, men i Europa blev man intresserad. En delegation kom på besök. Wilbur reste till Paris och inledde förhandlingar om att sälja ett flygplan. När han långt om länge kunde börja sina uppvisningsflygningar i Le Mans i augusti 1908 blev det omedelbart en fantastisk succé.

Orville fick uppleva andra världskriget och se den roll flyget spelade i att utvidga kriget till civilbefolkningen. När han fick frågan om han nu ångrade sin uppfinning svarade han genom att göra en jämförelse med elden. Trots att elden skapat så mycket elände var det bra för mänskligheten att någon upptäckte hur man kan göra upp eld så att vi sedan kunnat utveckla tusentals sätt att använda den.

Man kan lära sig mycket om innovationer och entreprenörskap genom att lära känna bröderna Wright och deras historia. Om flyget inte kan jämföras med elden eller hjulet i betydelse, så har det en given plats vid sidan om innovationer som kameran, cykeln, glödlampan, bilen, telefonen, radion, datorn och Internet.

Flygkonsten förstärker på ett högst påtagligt sätt människans förmåga. Den förvandlar våra livsvillkor. Flyget är en innovation som lämpar sig för uppvisningar. Inte undra på att bröderna kunde samla tusentals åskådare. Någonting som alltid varit omöjligt blir plötsligt möjligt: Titta vi flyger!

Flyget var också en efterlängtad innovation. I femtio år hade försöken att flyga blivit allt intensivare innan bröderna Wright till slut visade att det var möjligt. Vilka efterlängtade innovationer finns det idag? Vilken uppgift skulle bröderna ha tagit itu med om de levat idag?

Skulle de ha försökt utveckla teknik för att utvinna energi ur solen? Eller teknik för lagring av energi? Den globala uppvärmningen har gett den sortens utmaningar ökad betydelse och kanske kan de jämföras med flygkonsten. Många forskare, uppfinnare och entreprenörer ägnar sig också åt utveckling av solceller eller batterier.

Men det finns en utmaning som likt flygkonsten frestat människor i alla tider. Nu äntligen börjar den inge mer realistiska förhoppningar om en lösning. Om bröderna hade levt i vår tid vore detta en värdig utmaning. Jag tänker på drömmen om evig ungdom, drömmen om att kunna hejda åldrandet.

Wilbur fick inte länge njuta av brödernas triumf. Redan några år efter uppvisningarna i Frankrike, utmattad av patentstrider och avtalsförhandlingar, insjuknade Wilbur år 1912 i tyfoidfeber och avled endast 45 år gammal. Idag hade Wilbur aldrig fått en sådan sjukdom och om han fått den hade han enkelt kunnat botas med antibiotika.

Så slutar den fantastiska historien om bröderna Wright i moll. De öppnade en ny värld för oss, men efter några intensiva år fick de sedan inte se särskilt mycket av den världen. Kunde Wilbur inte ha fått leva några decennier till? Bröderna blev rikligt belönade med medaljer och utmärkelser, men för Wilbur tog det ett abrupt slut alldeles för tidigt.

Någonstans i världen, troligen i Kalifornien, finns det kanske idag några syskon som ger sig den på att finna den eviga ungdomen, som med samma hängivenhet som bröderna Wright tar sig an utmaningen att hejda åldrandet. Forskningen har redan gjort framsteg när det gäller såväl maskar som möss. Men vi väntar på det stora genombrottet. Visserligen kommer detta inte att kunna demonstreras på samma spektakulära sätt som när bröderna Wright flög vid Kitty Hawk, men som innovation slår den eviga ungdomen till och med flyget.

Bo Dahlbom
aktivering.se