Snabb, smart och liten

Hur fungerar det samhälle som genomsyras av digital teknik? Det är ett online, tätt sammanhängande, automatiserat samhälle där stora datamängder hela tiden kommuniceras, analyseras och visualiseras. Där vimlar av sensorer, robotar, AI-system och displayer. Att leva och verka i det samhället är som att alltid ha en välinformerad, intelligent och tjänstvillig betjänt vid sin sida.

Digitaliseringen innebär att jag vet hur mycket trafik det är på vägarna och när bussen eller tåget kommer. Jag vet hur vädret är i Göteborg och hur börsen står. Jag kan se hur många kalorier det är i chokladbiten och hur många jag redan satt i mig idag. Jag kan “klicka” på fysiska ting och lära mig mer om dem, vad jag kan göra med dem och vad jag gjort med dem i det förflutna.

Digitaliseringen gör att jag kan hålla koll på alla mina kontakter, ja egentligen hela världen, som om de var inom synhåll. Jag kan se om det är någon på kontoret och om det är något folk på favoritpuben och kanske också vilka som är där. Jag kan uppmärksammas på händelser som intresserar mig och jag kan lägga mig i dessa händelser var helst de äger rum.

Digitaliseringen gör världen genomskinlig och informationsrik. Den hjälper och stödjer mig i mitt umgänge med världen ungefär som en personlig assistent som jag kan be om nästan vad som helst. Min assistent kan förklara vad som händer, hjälpa mig med inköp, stå i kö för mig, ta emot mina samtal, påminna mig om viktiga möten.

I det digitala samhället finns sociala medier som håller oss i ständig kontakt med varandra och med vad som sker på marknaden, i politiken, i arbetslivet, i idrottens, musikens, filmens värld, på alla områden som angår oss. De sociala medierna fungerar bäst när de är väl informerade om oss och våra kontakter, vår ekonomi, vår hälsa, vad vi föredrar, vad vi gör, var vi är, vad vi drömmer om. Då kan de vägleda oss, välja varor och tjänster åt oss, påminna oss, organisera våra liv för oss.

De sociala medierna har tillgång till allt som händer på nätet, alla transaktioner, all interaktion, alla erbjudanden och tjänster. De vägleder oss i vår användning av nätet och i vår konsumtion av allt som erbjuds där. Men även om vi lever alltmer av våra liv på nätet, är vi också verksamma i den fysiska, materiella världen. Det är ju där våra kroppar finns.

Det materiella digitala samhället är rikligt försett med sensorer och robotar och mängder av tjänster som använder dem. Dessa tjänster förvandlar döda, dumma ting till levande, intelligenta. Verktyg och bruksföremål hjälper oss att använda dem rätt. Platser och serviceinrättningar informerar oss om sina erbjudanden och anpassar sig i viss mån efter våra behov. Huset, bilen, kroppen, barnen, patienter, kunder, maskiner, håller oss hela tiden informerade, och har tjänster som hjälper oss att reagera på denna information.

De sociala medierna har tillgång till sensorer, robotar och alla dessa tjänster och de förpackar dem, prioriterar mellan dem och hjälper oss navigera i den materiella världen genom att lägga ett raster av visualiserad information över den. På samma sätt som de sociala medierna gör oss delaktiga i våra kontakters liv gör de oss också delaktiga i vår materiella livsvärld.

Det är tämligen enkelt att förstå funktionerna i ett digitalt samhälle. Det är lätt att se vilka utmaningar de innebär för det moderna samhällets institutioner. Google och Facebook invaderar vår integritet. Datainspektionen har fullt sjå att säga nej till samkörning av dataregister och kameraövervakning. Uber ställer till rabalder i taxinäringen och Airbnb kommer i konflikt med hyresnämnden. Drönarna blir till bekymmer för transportstyrelsen.

Vi får räkna med att övergången till ett digitalt samhälle kommer att kantas av konflikter med det gamla samhället, men samtidigt är det lätt att se att alla digitaliseringens fördelar gör det omöjligt att i längden stå emot. Det digitala samhället blir helt enkelt nödvändigt i en värld som hotas av resursbrist på område efter område.

Den privata äganderätten var en nödvändig förutsättning för utvecklingen av det moderna samhället. Men det var en dynamisk äganderätt inriktad på exploatering av tillgängliga resurser. Det var när skottarna kom hit och i mitten av 1800-talet började avverka skogen som Sveriges modernisering inleddes. Det gamla samhället som inte haft kraft att exploatera skogen anklagade dem för stöld, för “baggböleri”. Ekonomisk utveckling kräver effektiv exploatering och alltför ofta står ett passivt ägande i vägen. Digitaliseringen ökar trycket i exploateringen genom att identifiera och göra tillgängliga resurser som ligger oanvända – precis som skogen gjorde innan skottarna kom hit.

Den genomskinlighet som utmärker det digitala samhället möjliggör en effektivare resurshantering. Oanvända resurser blir synliga och möjligheterna att tjäna en extra slant på dem uppmuntrar till en mer intelligent användning. Gränsdragningen mellan anställda och arbetslösa blir alltför klumpig i en mer dynamisk ekonomi med projekt och uppdrag. Dagens användning av transportmedel, råvaror, lokaler, medborgare framstår som alltmer ointelligent ju mer genomskinlig världen blir.

Vilka konsekvenser denna “delningsekonomi” kommer att få är svårt att förutsäga. Kanske vill vi inte längre äga bilar när det blir så lätt att dela dem (Uber och Google Car). Kanske försvinner anställningarna när marknaden för uppdrag blir så effektiv? Kanske det aktivitetsbaserade kontoret bara är början på en utveckling där kontoren blir något som delas?

Hur man än föreställer sig detta framtida samhälle är det lätt att inse de globala digitala företagens betydelse. De paketerar alla de tjänster som gör det sociala umgänget så effektivt och användningen av den materiella världen så intelligent. De sociala medierna är vårt gränssnitt till varandra och världen och de utövar en ofantlig makt över vår vardag. Hur värjer vi oss mot att den makten missbrukas?

Den uppgiften blir inte enkel, men den tvingar oss att utveckla våra samhällen i riktning mot ökat globalt politiskt samarbete och ansvarstagande. Det är som med den rådande flyktingkrisen i Syrien. Hur länge ska Europa nöja sig med att hantera stora flyktingströmmar genom att bygga staket? När ska Europa i stället ingripa och göra slut på inbördeskriget i Syrien? I en globaliserad värld måste allt fler frågor lösas globalt. Att bygga staket runt Europa är en lösning som hör hemma i nationalstaternas samhälle.

Samhällsvetare brukar tala om traditionella och moderna samhällen. Moderniseringen förvandlade traditionella bondesamhällen till moderna, urbana industrisamhällen. Moderniseringen var ett storartat samhällsbyggnadsprojekt. I Sverige inleddes det vid mitten av 1800-talet.

I slutet av 1900-talet tycker man sig i USA se så stora förändringar i detta samhälle att man börjar tala om en övergång till ett postmodernt eller postindustriellt samhälle. Jag undrar om det inte är dags att börja tala om detta nya samhälle som det digitala samhället.

Det digitala samhället är ett tjänstesamhälle där de mäktigaste aktörerna är digitala företag på den globala konsumentmarknaden. Det digitala samhället byggs inte av asfalt och betong, aktörerna är inte stora industriföretag med grävskopor, dumpers och lyftkranar och inte oljebolag eller bilföretag.

Nej, det digitala samhället byggs av tjänsteutvecklare, sensortillverkare och robotföretag. Det digitala samhället byggs inuti och över det moderna samhället. Det fyller i, tätar till, gör sammanhängande och levande det moderna samhällets klumpiga konstruktioner. Det moderna samhället framstår så här i efterhand som stort, dumt och långsamt. Vår digitala framtid är snabb, smart och liten.

Bo Dahlbom
aktivering.se