Digital samhällsbyggnad

Det svenska 1900-talet var ett århundrande av samhällsbyggnad. Svenskarna byggde städer, vägar, infrastruktur för energi och telefoni, hamnar och flygplatser. Statliga och kommunala planeringsingenjörer i verk och myndigheter i samarbete med stora industriföretag byggde Sverige. Vattenfall, SJ och Asea, Televerket och Ericsson, Försvarsmakten, SAAB och Skånska Cementgjuteriet – tillsammans bildade de tunga konstellationer med mycket systemkompetens och byggde tunga infrastrukturer i stora projekt.

Vi ska bygga samhälle även på 2000-talet, men det är viktigt att inse att uppgiften har förändrats. Förvisso behöver ett rikt samhälle ständigt nya gallerier, simhallar och arenor. Broar och förbifarter behöver byggas, gator asfalteras, infrastrukturer underhållas. Men detta är ändå inte det sätt vi bygger 2000-talets samhälle.

Samtidigt som vi underhåller och vidareutvecklar 1900-talets samhälle, inleder vi på 2000-talet ett helt nytt samhällsbyggnadsprojekt. Nu ska vi bygga det digitala samhället. Vi ska fylla 1900-talets materiella strukturer med digitalt innehåll. Vi ska utveckla och förenkla användningen av det materiella genom att bygga in kommunikationsmöjligheter och tjänster. Med sensorer, robotar och uppkoppling mot Internet ska vi göra världen intelligent.

Äntligen har ingenjörerna insett att de är samhällsbyggare. På de tekniska högskolorna samlas man under den rubriken, men tyvärr domineras initiativen av byggare. Men byggarna är inte huvudpersoner i 2000-talets samhällsbyggnad. Det är i stället dataingenjörer, robotutvecklare, Internet-tekniker och tjänsteutvecklare. 2000-talets samhälle byggs av företag som Google och Apple, Spotify och Uber.

Resurseffektivisering är det stora temat i 2000-talet näringsliv och samhälle. Vi ska bygga nytt, men framför allt ska vi använda det vi har på ett mycket mer effektivt sätt. Med effektivare användning, transporter och produktion, med delningsekonomi och tätare städer bygger vi ett samhälle som ytligt sett kanske inte ser så annorlunda ut, men som vad gäller funktionen är ett helt nytt samhälle.

1900-talets stora infrastrukturprojekt var viktiga investeringar för tillväxt, företagsutveckling och sysselsättning. De satte sin prägel på ekonomin som kom att domineras av offentliga satsningar och stora företag. Miljonprogrammet var kanske det mest spektakulära projektet.

På 2000-talet vill vi inte ha miljonprogram. Vi ska inte bekämpa arbetslösheten med infrastrukturprojekt. Den sortens offentliga investeringar bidrar bara till att hämma digitaliseringen av ekonomi och samhälle, försena 2000-talets samhällsbyggnad.

På 1900-talet åstadkoms i Sverige ekonomisk tillväxt genom offentliga investeringar och stora industriföretag som blev framgångsrika på exportmarknaden. På 2000-talet ska den ekonomiska tillväxten i stället komma från digitala företag som bygger om Sverige samtidigt som de hävdar sig på den globala exportmarknaden.

Det talas mycket om digitalisering, men alltför litet om digital samhällsbyggnad, vad den skulle kunna innebära och dess betydelse för svenskt företagande och ekonomisk tillväxt. Man underskattar helt enkelt digitaliseringens roll i uppgiften att bygga 2000-talets samhälle och man underskattar dess betydelse för 2000-talets svenska företagande.

I stället för att satsa på digitalisering och en öppen skola förstärker man skolans konservativa karaktär genom legitimering av lärarna. I stället för digitalisering av sjukvården satsas det på stora sjukhusbyggen. Offentlig förvaltning förmår inte använda sig av digitaliseringen för effektivisering och ökad kvalitet och får därför allt svårare att fullgöra sina uppgifter. Köerna växer.

Ändå har Sverige framgångsrika digitala företag. Företag som Skype, Mojang, Spotify och Klarna visar att svenskarna kan utveckla företag för 2000-talets samhälle, men det är en utveckling som ägt rum i samhällets utkanter, drivits fram av entreprenörer utanför vårt annars så välorganiserade samhälle. Dataspelsbranschen imponerar och där har förvisso universitet och högskolor spelat en viktig roll i att jämförelsevis snabbt utveckla utbildningsprogram.

Till skillnad från 1900-talets stora industriföretag som kunde växa med stöd av offentliga uppdrag och finansiering, kan 2000-talets digitala företag inte räkna med något särskilt stöd från det offentliga. Tvärtom verkar det offentliga leva kvar i det förgångna. Nu satsas på bostadssubventioner, järnvägar och höghastighetståg som om det fortfarande var 1900-tal.

På detta sätt fördröjer vi uppgiften att utveckla vårt samhälle, att bygga 2000-talets digitala samhälle, med alla dess fördelar, samtidigt som vi missar chansen att ge det svenska digitala företagandet en välbehövlig hemmamarknad innan det ger sig ut på den globala marknaden. Vi sprider också en helt onödig pessimism inför framtiden i en tid som borde präglas av optimism och pionjäranda inför alla de möjligheter som 2000-talets samhällsbygge erbjuder.

För att finna den optimismen måste vi bege oss till Silicon Valley och det är också dit våra svenska digitala startups drar så snart de lämnat tonårsrummen. Där finns de stora amerikanska digitalföretagen, och alla startups de omger sig med, och de är i full färd med att skapa sig monopol på den globala marknaden.

De amerikanska digitala företagen har hunnit skaffa sig ett rejält försprång och Europa verkar ha nog med problem för att ens börja fundera på villkoren för det digitala samhällsbygget än mindre det företagande som kan växa fram i samband med detta. Det är olyckligt och det är oroande.

Enhörningar kallar man de startups som fått en värdering på 1 miljard dollar eller mer. Det finns idag 138 enhörningar enligt tidningen Fortune. Nästan alla är amerikanska eller asiatiska. Man blir ledsen när man ser att det bara finns 12 enhörningar i Europa, men lite gladare när man ser att 3 av dem är svenska: Spotify, Klarna och Avito. Ja, Avito grundades i Moskva och Klarna verkar vara på väg till USA. Jag undrar hur länge Spotify (värderat till 70 miljarder kronor) stannar i Stockholm.

Bo Dahlbom
aktivering.se

Posted in Strunt