Om energi var IT

Föredrag på Energinätverkets 30-årsjubileum, 22/10 2015, Myntkabinettet, Stockholm.

Om man har sina rötter i IT-världen har man kunnat följa en spännande utveckling från stordatorer till persondatorer till lokala nät till Internet och gigantiska datorhallar. Vi har gått från storskaligt till småskaligt över lokal samverkan tillbaka till storskaligt.

Utvecklingen har varit fantastisk. Inte bara hårdvaran har utvecklats utan allt annat: mjukvara, displayer, terminaler, minnen, etc. Internet kom i början av 1990-talet som en stor överraskning för de flesta, inte minst experterna i branschen. Man kan undra över varför utvecklingen gått så fort.

En anledning är att tekniken är atomär. Allt är bara nollor och ettor som man brukar säga. Och utvecklingen av atomen, transistorn, har följt Moores lag, dvs kapaciteten har fördubblats och priset halverats vartannat år. Småskalighet mer allmänt är en fördel utvecklingsmässigt. Småskaliga lösningar blir hanterliga för uppfinnarjockar och amatörer.

En annan anledning till att det gått så fort är konsumentmarknadens betydelse, bäst symboliserat av Apple med Macintosh, iPod, iPhone, iPad, Apple Watch, etc. Världens 3 största företag (maj 2014) mätt i börsvärde är: Apple – 483,1 miljarder dollar, Exxon Mobile – 422,3 miljarder dollar och Google – 382,5 miljarder dollar.

En tredje anledning till att det gått så fort är frånvaron av politisk inblandning. På samma sätt som med bilarna har utvecklingen skett i USA och sedan spridits över världen. Den svenska (europeiska) politiken har inte haft något nämnvärt inflytande över utvecklingen, annat än som lokal främjare genom forskning och utbildning, “hem-pc-avdraget” och bredbandsutbyggnaden. Datainspektionen har dock med åren blivit ett växande hinder för utvecklingen.

Om man nu jämför med situationen på energiområdet kan man först konstatera att utvecklingen gått från småskaliga, lokala lösningar för 100 år sedan till nationella, storskaliga sådana idag. Men nu anar vi en vändning. Kanske de storslagna investeringarna i kärnkraft och brunkol i Tyskland, i gas i Holland, markerar slutet på en epok?

Ser vi nu inledningen av en ny epok med alltmer småskaliga lösningar? Det är lätt att se fördelen av sådana: friheten. Det är ungefär som privatbil jämfört med kollektivtrafik. Många gillar kollektivtrafik när den fungerar väl och erbjuder konsumentvänliga lösningar. Men så fungerar inte de politiskt reglerade energibolagen. Många skulle med glädje slippa att ha dem i sina liv.

Efter ett tag kan naturligtvis pendeln svänga tillbaka och varför inte just genom att företag typ Apple och Google gör energin storskalig igen – men kanske inte på samma sätt som tidigare. Kanske inte genom stora energikällor utan snarare genom storskalig, global produktion av små energikällor, batterier, etc.

Den tekniska utvecklingen har inte gått lika fort på energiområdet som på IT-området. På senare år har det dock börjat röra på sig. Och jag tror att det bland annat beror på just de tre anledningar jag nämnt:

Elektriciteten har klivit fram som den helt dominerande energibäraren. Solceller och bränsleceller liknar halvledare i sin atomära form. Vindsnurror är också småskaliga. Småskaligheten släpper fram utvecklare utan stora resurser. Det är lätt att se hur rätt enkla innovationer kan förändra kartan radikalt. Värmepumpar är kanske det bästa exemplet på energimarknaden. De stökar till värmemarknaden och verkar vara på väg att utrota fjärrvärmen. Kan vi hitta något motsvarande på elområdet? Kanske en kombination av solceller, batterier, bränsleceller och energieffektivisering? Kan vi se framför oss en värld där bostäder försörjer sig själva med energi, där även städer och industrier konsumerar egenproducerad el.

Konsumentmarknaden har också börjat visa intresse för energi. 1900-talets svenska utvecklingsmodell, när Sverige var en investeringsekonomi, innebar samarbete mellan stora statliga beställare och storföretag som leverantörer: Vattenfall och ABB, Televerket och Ericsson, Försvaret och SAAB. Avregleringen bröt sönder dessa samarbeten och många har beklagat detta.

Men i stället har konsumentmarknaden vuxit fram som “beställare” och motor i utvecklingen. Televerket blev Telia och började sin ökenvandring. Vattenfalls framtid ser inte särskilt ljus ut när energin blir en konsumentmarknadsprodukt. Politiken kan försena denna utveckling, men inte stoppa den. När jag skriver detta ser jag på Kickstarter att en liten batterilös ficklampa med läcker design håvat in 75 000 dollar i finansiering.

Den politiska avregleringen signalerade väl inledningen på en avveckling av det politiska intresset för energiområdet. Vad är det för särskilt med energi? Jämfört med livsmedel eller järnmalm? Är det som med vård och utbildning mest en slump att vi valt en planekonomisk lösning? Det är klart politiken har en roll som på andra samhällsområden att försvåra eller förbjuda farlig eller skadlig verksamhet. Energibolagens vinster ska naturligtvis beskattas som andra företagsvinster och produkter och tjänster momsbeläggas. Men varför har vi särskilda energiskatter? Och varför detta stora politiska intresse för energi? För att vår energiförsörjning är särskilt viktig? Är inte livsmedel eller sjukvård betydligt viktigare politikområden? Det var länge sedan vi hade en livsmedelskommission.

Nöden är uppfinningarnas moder sägs det och höga energipriser driver fram energieffektivisering och smartare lösningar, men låga energipriser är en stor fördel i den ekonomiska utvecklingen. Politiken borde inriktas på att underlätta produktion och konsumtion av energi. Att straffbeskatta energin är för ett samhälle att skjuta sig i foten. Straffskatt på fossil energi (koldioxidskatt) i tider av global uppvärmning må så vara, men en allmän energiskatt hämmar företagande och tillväxt. Och när konsumenternas intresse växer för egenproduktion med förnybara energikällor borde staten skyndsamt undanröja hinder för utveckling på detta område.

Bo Dahlbom
aktivering.se

Posted in Strunt