Benchmarking med stenåldern

I The World Until Yesterday (2012) jämför Jared Diamond våra moderna samhällen med traditionella stenålderssamhällen. Den ekonomiska utvecklingen har gett oss otroliga fördelar, men kanske tappade vi bort något på vägen? Kanske fanns det inslag i stenålderslivet värda att återuppliva?

Diamonds böcker är med rätta bästsäljare. Den här kanske inte är lika spännande som Guns, Germs and Steel (1997) eller Collapse (2005), men den vinner i längden. Det är trivsamt i sällskap med den förnuftige Diamond och han skriver en personlig prosa som gör att han kommer tätt inpå läsaren.

Svenskarna är världens mest moderna folk, sägs det, och i det moderna ligger ett förakt för traditionella seder och bruk. Det nya slår ut och tränger undan det gamla och är därför alltid bättre. Men det är bättre i vissa väsentliga avseenden och inte nödvändigtvis i alla. Ibland kan vi lära av gångna tiders lösningar, även om vi inte kan tillämpa dem rakt av i vår moderna tid.

Diamond undrar, till exempel, om vi inte borde utveckla en mer realistisk syn på risker. Stenåldersfolkens risktänkande bygger på erfarenheter som de själva eller deras släktingar och grannar gjort. Vårt moderna risktänkande bygger i stället på massmedia och överskattar betydelsen av spektakulära, men ovanliga katastrofer med många offer.

Amerikanska studenter är rädda för kärnkraftsolyckor, DNA-teknik och flygkatastrofer, men inte särskilt bekymrade för rökning, alkohol, bilkörning eller att cykla utan hjälm. Diamond själv har förändrat sin syn på risker efter sina mångåriga kontakter med Nya Guineas överlevande stenålderskulturer. Han kör bil mer försiktigt än tidigare, går sakta i trappor och tar det lugnt i duschen.

För inte så länge sedan spelade lokalpressen en viktig roll med rapporter från närområdet och kanske var vår syn på risker då mer lokal och realistisk. På senare år formas människors världsbild allt mer av globala massmedia och den bilden har inte mycket med vår vardag att göra. Vi oroar oss för terroristdåd trots att riskerna för att dö i trafiken är många gånger större.

Stenåldersmänniskor pratar hela tiden och gärna om de mest triviala detaljerna i det pågående vardagslivet. Diamond slås av hur annorlunda detta ständigt pågående samtal om vardagsbestyr är det moderna livet med dess böcker och teve-tittande.

I intervjuer kan man se Diamond uttrycka sitt ointresse för digital teknik. Därför gör han inte den uppenbara observationen att dagens ungdomar med ständig koll på sociala medier kanske är på väg tillbaka till stenåldern. De kompletterar massmedia med ett ständigt pågående samtal med vänner och bekanta.

Men även om ungdomarnas medvetenhet om vardagslivets risker på detta sätt kanske ökar vill vi inte att de ska överge sitt deltagande i den stora världens händelser och utveckling. Det är just detta deltagande som skiljer den moderna människans verklighetsuppfattning från stenålderns begränsning till vardagslivets lilla värld.

Det traditionella samhällena har ingen stat. När de moderna samhällena växer fram får staten en allt viktigare roll, ja, så småningom tar staten och dess funktionärer över på samhällets bekostnad. Under lång tid har det ju gått så långt att vi blandat samman stat med samhälle. Kanske är vi på väg att göra skillnaden tydligare – delvis tack vare digitaliseringen och sociala medier.

Med massmedia, och särskilt public service, blir media lätt en del av staten, även om de i våra demokratier sägs vara fria. Med sociala medier har i stället medborgarna fått en umgängesform som påminner om den i traditionella samhällen. Den gamla byn med dess sociala liv har återuppstått på Facebook. Särskilt som staten och dess funktionärer inte har hängt med i digitaliseringen har skillnaden mellan stat och samhälle återigen blivit tydligare.

Kanske kan en sådan utveckling göra det lättare att väcka till liv några av de idéer som kännetecknar stenåldersfolkens rättshantering. I moderna rättssystem finns en tendens att se till statens snarare än samhällets intressen. Det som är viktigast i stenålderssamhällen, nämligen att uppnå försoning mellan förövare och offer eller mellan parterna i en konflikt, ägnas mycket litet uppmärksamhet i vår rättshantering. När ett brott har begåtts är förövaren i fokus. Offret får klara sig själv.

Denna skillnad motiveras delvis av att stenålderns samhällen var så små att de som hamnat i konflikt med varandra skulle fortsätta att leva nära varandra. I våra moderna, stora samhällen är risken mindre att offret alls behöver möta förövaren i framtiden. Men oavsett detta är det hög tid att vi ser över ett rättssystem som blivit en fråga för staten, lagen och brottslingen, medan offret, och relationerna mellan förövare och offer, nästan helt glöms bort.

Diamonds nyktra stil, sakliga sätt att skriva, kommer särskilt till sin rätt i kapitlet om religion. När han hämtar exempel från olika religioner och blandar världsreligionerna med traditionella föreställningar får hans vetenskapliga inställning en alldeles särskild kraft. Utan att uttryckligen kritisera religionen blir hans milda ifrågasättande mer effektivt än många moderna humanisters.

Religioner kan användas till mycket. Diamond diskuterar sju funktioner och knyter dem till olika perioder i mänsklighetens utveckling. När han försöker se in i framtiden tror han att religionen kommer att fortsätta att vara viktig för många människor. Endast genom religionen kommer de att kunna uppfatta sina liv som meningsfulla.

Om man fascinerats av de sista århundrandenas vetenskapliga och tekniska utveckling ligger det nära till hands att se en mening i mänsklighetens kunskapsprojekt. Om vi började som vanliga apor helt inställda på att överleva och föröka oss, så kan vi nu se utforskandet av universum som ett högre syfte som ger mening åt vår tillvaro. Att religionen har så starkt fäste i USA kan kanske, som Diamond föreslår, förklaras av den stora klyfta som där finns mellan en elit med teknisk och vetenskaplig kompetens och en fattig, okunnig underklass som i stället väljer religionen som tröst.

I sin genomgång av stenåldersmänniskornas levnadssätt har Diamond kloka saker att säga om amning och barnuppfostran, hur illa vi behandlar våra äldre, vår syn på tvåspråkighet, våra matvanor och mycket annat. Utan att romantisera tar han oss med på en spännande resa genom den värld av stenåldersmänniskor som han själv känner så väl och så ofta besökt. Jag är glad över jag inte behövde vara med på plats i Nya Guinea samtidigt som jag när boken närmar sig slutet sörjer att resan snart är över. Böcker är ett fantastiskt sätt att resa, hemma i ditt trygga vardagsrum, särskilt när de är skrivna av Jared Diamond.

Bo Dahlbom
aktivering.se

Posted in Strunt