“Vi måste styra AI-utvecklingen”

EU anklagas ofta för dirigism, för att med politiken styra teknikutvecklingen. EU är duktig på att reglera den nya tekniken, men sämre på att utveckla den, säger man. Det sätt EU velat reglera digitaliseringen och AI-användningen är exempel på detta. Inte undra på att EU idag ligger efter USA och Kina på båda dessa områden. Dirigismen slår mot produktivitetsutvecklingen mer allmänt och får den att gå långsammare. När Mario Draghi i sin rapport klagade över den svaga produktivitetsutvecklingen i EU borde han ha skyllt på dirigismen.

Andrew McAfee har ofta kritiserat dirigismen till förmån för laissez-faire. Han skrev ett intressant inlägg om Mario Draghis rapport när den kom, i september 2024, där han argumenterade för att EU behövde mer riskkapital, inte mer centralstyrd forskning. Nu invänder han i ett blogginlägg mot den dirigism som han ser i debatten om AI, bland annat företrädd av hans mångåriga parhäst, Erik Brynjolfsson. Brynjolfsson har nyligen (13 juli 2026) författat ett upprop som lyder:

”We Must Act Now
A Statement on AI’s Transformation of the Economy
1. AI may become radically more powerful over the next 10 years.
2. This could drive an unprecedented transformation of our economy, larger than the Industrial Revolution, but unfolding over a vastly shorter time frame. It could bring risks, including large-scale job displacement, as well as opportunities such as major gains in living standards.
3. Economists, policymakers and technology leaders must act now to understand the economics of transformative AI and to build the incentives, guardrails, and institutions needed to steer AI in a direction that complements humans and benefits society.”

Många forskare och entreprenörer har ställt sig bakom uppropet. McAfee vill inte skriva under och det vill inte heller bloggaren Noah Smith. Här förklarar Smith varför och anledningen är den dirigism han finner i dokumentet. Nobelpristagaren i ekonomi år 2024, Daron Acemoglu, har däremot skrivit under, efter att ha fått chansen att revidera dokumentet så att det stämmer med hans önskan att styra den tekniska utvecklingen i arbetarvänlig riktning, en viktig poäng i hans bok (med Simon Johnson), Power and Progress (2023). Den boken var en besvikelse med sin övertro på dirigismen och här förklarar jag varför.

Sambandet mellan reglering och utveckling är inte enkelt. Om vi år 1900 hade vetat vad vi idag vet om förbränningsmotorn hade den kanske aldrig blivit tillåten. Först var det den blyhaltiga bensinen som ställde till problem, men när vi väl infört blyfri bensin och dessutom renat avgaserna med katalysatorer, slog den globala uppvärmningen till. Även koldioxiden, som verkade så oskyldig, visade sig vara problematisk. Om vi hade förbjudit förbränningsmotorn hade troligen utvecklingen av det moderna samhället tagit längre tid. Frederick Taylors idéer om modern företagsledning omsattes i Henry Fords fabriker till det löpande bandet med masstillverkning. Bilarna blev så billiga att till och med bilarbetarna hade råd att köpa dem. Välståndet växte.

Det är bara att välja. Antingen låter man staten styra teknikutvecklingen och accepterar att den går långsammare eller också vill man att staten håller fingrarna borta och väljer snabb, men riskfylld, utveckling och välståndsökning. Man väljer antingen, som fransmännen säger, “dirigism” eller “laissez-faire”.

Borde vi förbjudit förbränningsmotorn? Satsat på elbilar istället? Eller på ångbilar? Alla tre fanns på marknaden år 1900 och bensinbilarna var faktiskt de minst populära. Borde vi ha accepterat en långsammare välståndsökning och undvikit den globala uppvärmningen? Eller, vem vet, kanske välståndsökningen inte hade blivit långsammare? Ofta hör man argumentet att tydlig reglering kan vara en fördel för utveckling. Företag anpassar sig till rådande reglering, men de klarar inte av osäkerhet. De vill ha tydliga och bestämda spelregler.

En sak kan vi dock vara säkra på. För mycket reglering skapar onödig byråkrati. GDPR är ett bra exempel. Marknaden reglerar naturligtvis själv utvecklingen. Den avgör vad som vinner framgång och vad som inte gör det. Förbränningsmotorn visar att det kan gå illa ändå. Men vem kunde anat det år 1900? Vem kunde anat att de sociala medierna skulle göra tonåringarna ängsliga? Nu förbjuder världen sociala medier för barn och ungdomar och det är en enkel åtgärd, kanske för enkel.

Det är svårt att styra teknikutvecklingen. Teknikens användning kan överraska oss. All teknikutveckling ger oss kunskaper. Tekniken lär oss dessutom något om oss själva. Om vi förbjuder en teknik väljer vi att inte lära oss av att använda den, inte utveckla den, inte göra den bättre. Men kanske ska vi inte experimentera med våra barn och ungdomar? När vi använder tekniken förändras vi. Först utvecklar vi tekniken, sedan utvecklar den oss. Kanske gör vi klokt i att inte ha för bråttom med vår reglering? Vänta tills vi verkligen ser att det går illa. Vem vet vad AI kommer att innebära?

Bo Dahlbom