Den nya kunskapen

En kortare version av ”Den blomstertid nu kommer?” i ProNova, januari 2000

Det är första gången jag besöker min sons högstadieskola. Den är sliten, kall och grå, och gör mig nedstämd. Det är här min son förbereds för livet. Det är i dessa anstalter vi stoppar undan våra barn. Skolan påminner mig om långvård och sjukhem. Men barnen jag möter är frimodiga och glada och lärarna gör ett fantastiskt jobb i en usel arbetsmiljö. Det är en sådan dag jag drömmer om att IT-revolutionen, trots allt, kommer att innebära en befrielse snarare än ett nytt fängelse; en befrielse från 1900-talets anstalter och ett samhälle där generationerna blandas igen, på det öppna torget, marknadsplatsen, i möten och samspel. Men just nu verkar IT mest förstärka de dåliga sidorna i den amerikanska livsstilen i ett alltmera kommersialiserat samhälle där några springer livet ur sig utan att förstå varför, medan andra ingenting har att göra.

Skolans fyra element

Vi har alla gått i skolan ­ men vad lärde den oss? Skolan vi gick i var en del av industrisamhället och dess uppgift var att ge oss vanor, värderingar och förmågor för ett sådant samhälle. Fyra huvudidéer styrde verksamheten i denna skola:
1. Skolan var en övningsfabrik. Du fick lära dig att sitta stila och koncentrerat, iakttagande av tystnad, dagen lång med korta raster, utföra ett tämligen monotont och trist arbete vid din arbetsbänk, utan att bry dig om vad som pågick runt omkring.
2. Boken var arbetsredskapet. Utbildningen byggdes upp av ett antal läroböcker som man skulle ta sig igenom. Bäst var den som hade kommit längst i boken.
3. Kunskaperna tillägnades i en lärprocess. Utbildning (och därför också inlärning) uppfattades som en produktionsprocess. Stor vikt lades vid den ordning i vilken kunskaper skulle inhämtas. Det gällde att inte hoppa över några steg.
4. Skolan gav baskunskaper. Skolan skulle ge dig ”en fast grund” att stå på när du gav dig ut i livet, ut i verkligheten. Läsa, skriva, räkna, grammatik, historia, geografi. Däremot fick du inte lära dig köra bil eller sköta din ekonomi.

Den blomstertid nu kommer?

När vi lämnar industrisamhället med dess fabriker och går in i ett nytt samhälle dominerat av it och möten på marknaden, då faller 1900-talets skola samman. Det finns inga arbetstillfällen i fabrikerna så varför övas i fabriksarbete?
När böckerna ersätts av rikare teknik för mänsklig interaktion och kommunikation spelar de en allt mindre roll i utbildningen. Det du ska kunna idag frågar ingen efter i morgon. Entreprenörer tror inte på utbildning. Lära dig måste du själv, i tillfället, för tillfället. Borta är läroplaner och scheman.
När produktion och processer har ersatts av affärer och situationer, är inte längre lärande en process. Tillverkning kräver ordning, men vi kan lära oss i vilken ordning som helst. Barn kan lära sig simma som nyfödda, läsa samtidigt som de lär sig gå, och köra bil i tioårsåldern. Den sociala förmåga du behöver är inte disciplinerad tystnad, utan nätverkande entreprenörsskap.
När industrisamhället och fabrikerna förlorar sin makt över vår tanke vänder vi ryggen åt fabriksarbete, böcker, lärprocesser och baskunskaper, och då är skolan äntligen slut. Kan du tänka dig en värld utan skolor, en värld utan fabriker? Hur ser den världen ut? Är det den blomstertid som nu kommer? Eller är det kaos? Eller, hemska tanke, kommer allt att förbli sig likt?

Från fabriksarbete till nätverkande

Den industriella revolutionen gav oss ett nytt samhälle. Bönderna lämnade livet på landet och flyttade till städerna och ett arbete i fabrikerna. Fabrikerna skapade välstånd och blev till förebild för all mänsklig verksamhet: skolor, sjukhus, bostäder, och kontor blev alla så småningom fabriker. Med fabriken som utgångspunkt fick vi en ny begreppsvärld. För oss självklara frågor om arbetstid och fritid, semester och utbildning, arbetsplats och pension, saknar helt mening före industrisamhället, och de flesta kommer att förlora sin mening igen när vi går in i IT-samhället.
IT-revolutionen ger oss ett samhälle dominerat av marknaden och dess transaktioner. Med mobiltelefon i hand går vi ut på marknaden för att utöva våra tjänster tillsammans med våra kunder i en alltmera mobil och hektiskt nätverkande gemenskap. Och skolan följer med. Boken är död
Det fanns naturligtvis skolor före industrialiseringen men det är med industrisamhället som skolan blir allmän och finner sin form. På samma sätt är det med boken – skolans främsta arbetsredskap. ”Boken kommer alltid att finnas” brukar folk med boken som levebröd hävda. Som allmänt förekommande bruksföremål har boken visserligen bara funnits i drygt 100 år men den kommer alltid att finnas, säger man. Äsch, boken är snart död.
När boken kom ville man förbjuda den. Annars skulle ungdomar sluta lyssna på äldre och deras minnesförmåga förstöras. När den väl kommit vill man ha kvar den för alltid.
IT skapar ett nytt samhälle, nya människor, nya sätt att leva. På 2000-talet vill vi ha tillgång till vårt nätverk av människor för snabb avstämning. Så kan vi göra flygande start och hålla högt tempo. Ett misstag kan snabbt korrigeras. Livet är ändå bara provisoriskt. På 1900-talet arbetade vi fem dagar i veckan, affärerna hade stängt på söndagar, teven var slut före midnatt, barerna stängde kl 3. Med IT får vi tillgång till allt som händer och hela tiden händer det något. IT öppnar världen, ökar konkurrensen, höjer tempot. Vem har tid att läsa?

Från process till situation 

I skolan övades vi i rutinarbete och skolan utformade sig själv som en fabrik. Pedagogiken på 1900-talet har handlat om i vilken ordning saker och ting ska göras. Att inte hoppa över något steg. Att ha de rätta förkunskaperna. Att inte ge sig på sådant man inte är mogen för. Försök inte lära Lisa matematik – hon befinner sig fortfarande på det konkret-operationella stadiet. Hon lärde sig aldrig matematik för hon hade mässlingen när man gick igenom allmänna bråk. Exempel på hur ideologisk vetenskapen ofta är, hur fången den är i sin tids produktionssätt, för att använda Marx ord. Det är hög tid att vi tömmer skolorna. Och det är hög tid att vi gör upp med 1900-talets pedagogik. När vi har befriats från fabriksarbete förlorar fabrikerna långsamt sin makt över vår tanke. Tjänsteutövning förvandlas från produktion till kommunikation och därefter till transaktion på marknaden. En pedagogik för marknaden handlar inte om i vilken ordning inlärning bäst sker, utan om samspelet mellan människor. Läraren är inte längre ingenjör utan försäljare. Hon är skicklig på att fängsla sina lyssnare, att locka dem till stordåd på kunskapens fält, att övertyga dem om uppgiftens värde.

Den nya ekonomin

Små, lättrörliga företag med marknadskompetens får inflytande på de gamla basindustriernas bekostnad. Företagandet blir nomadiskt på en globaliserad marknad. Och när företagen blir nomader blir människorna det också. Eller några av oss. Kanske växer just nu klyftan mellan en växande grupp med nomadisk livsstil och en, ännu så länge, majoritet av bofasta.
Som nomader behöver vi andra kompetenser än de vi tränade i skolan. I stället för en stabil grund behöver vi flexibilitet, förändringsvilja och innovativ förmåga. Så lämnar vi det vertikala industrisamhället med bas och överbyggnad och går ut på den horisontella marknaden. Och skolan följer med. I stället för en säker grund finner vi trygghet i ett aktivt nätverkande. I stället för djupa kunskaper söker vi hålla oss flytande med hjälp av det ständigt nya. Många kontakter ger oss kraft att flyta ovanpå, att inte stanna upp och förlora tempot, att inte gå på grund.

Två vägar in i framtiden

Men om nu verkligen tekniken styr våra samhällen och liv, hur kommer det mer konkret att se ut de närmaste decennierna? Och finns det ingen möjlighet för oss människor att ta kommandot över tekniken? Låt oss använda ett enkelt exempel som illustration.
Det är klart vi ska ha bredband i bostäderna. Så växer marknaden för Internet-tjänster och vi får ökad tillväxt. Satsningen på bredband är lika självklar som idén om skattefri PC hemma. Men samtidigt borde vi kanske ägna en tyst minut åt att reflektera över det samhälle vi skapar med denna teknik.
När vi gör bostaden mer välutrustad lägger vi mindre resurser på den yttre miljön. Det blir lättare att göra saker hemma och den gemensamma miljön utarmas. Vi kanske aldrig lämnar bostaden utan upplever världen i vardagsrummet. I stället för att träffas, umgås vi på nätet. Vi joggar på rullband och tittar på teve. Pappa, mamma, barn sitter framför var sin skärm dagarna i ända. I stället för allemansrätt får vi ett amerikanskt ”gated community”.
Bredbandstekniken kan också användas till att i mobiltelefonen ge oss all information vi vill ha var vi än befinner oss. Med mobiltelefoner, personliga digitala assistenter och en uppsjö av mobila tjänster är vi alltid tillgängliga där vi drar runt i världen från möte till möte. Vi blir nomader som arbetar, får utbildning, underhållning och vård – på vägen. Med marknadens krav på ständig förändring kommer gränserna mellan arbete och lärande att suddas ut. Samhällets organiserade lärande kommer inte att bli en förberedelse för arbetslivet, utan en integrererad del i arbetslivet. Vi återvänder till bondesamhällets barnarbete men med en rolig knorr: I bondesamhället blev vi tidigt vuxna. I IT-samhället förblir vi barn. I ett föränderligt samhället måste vi behålla leklynnet och nyfikenheten – aldrig stelna i mogen eftertanke.
IT-samhället väver samman lärande, arbete, underhållning och personlig utveckling – aspekter av livet som industrisamhället, bland annat genom lagstiftning, försökte hålla väl åtskilda. Under de närmaste decennierna kommer vi att utveckla nya former för organiserat lärande men riktningen är redan idag rätt lätt att urskilja. Det kommer att bli en mödosam exodus ur skolans fabriker till marknadens mötesplatser. Stora krav kommer att ställas på skolpolitiker, skoladministratörer, skolledare, lärare och elever. Men det kommer också att bli en spännande tid med ständigt nya möjligheter och utmaningar.

Bo Dahlbom adb.gu.se
professor i informatik vid Handelshögskolan i Göteborg
forskningsledare vid Viktoriainstitutet