Kunskap och konkurrens

Omvärldsbevakning krönika nr 1, Computer Sweden, 12/10 2005

För hundra år sedan började man springa på kapp. En midsommarafton i någon liten by, var det någon som föreslog ett 100-meterslopp. Pojkarna i byn ställde upp, knäppte kavajerna, och sprang iväg. Det såg nog rätt roligt ut. Kalle vann och fick den bästa midsommaraftonen i sitt liv. Alla flickorna hängde på Kalle.

Ett år gick och det blev åter midsommarafton. Någon hade gott minne och så blev det 100-meterslopp igen. Nu var det Nils som vann – till allas förvåning. Nils var blyg, lite klen, och alls ingen hjälte i byn. Men den kvällen skulle han aldrig glömma. Kvällen när flickorna flockades kring Nils. Senare på natten fick han stryk av killarna och då kom sanningen fram. Nils hade tränat. Varje söndag morgon när byn sov var Nils ute och sprang.

Lite drygt hundra år senare ringer telefon och det är mödravårdscentralen på linjen. Så här tre veckor in i graviditeten har vi tittat närmare på den lille killens gener, och det ser faktiskt ut som om Mikael är en 100-hundrameterslöpare! Nu är det verkligen bråttom! Nu gäller det att anpassa diet och förbereda lägenheten, så att Mikael kan börja träna direkt efter födelsen. Det är mycket viktigt att hans motoriska utveckling från början inriktas på 100-meterslöpning.

Tjugo år senare, efter tjugo år av förberedelser, 7 timmars träning varje dag, 100%-ig mental fokusering, ställer så Mikael upp i OS – och han vinner! Och vad vinner han? Den kvällen flockas flickorna kring Mikael och vad mer kan en gosse önska i livet? Mikael vinner samma sak som Kalle och Nils drygt hundra år tidigare. Men som han har jobbat för detta!

Så går det när man börjar träna. Vi är apor i grunden och som apor tävlar vi om partners och position i gruppen. Tekniken har gett oss fantastiska möjligheter att utveckla vår förmåga. I en apflock uppnås ganska snabbt ett jämviktsläge. Man finner sin plats och sen kan man ta det rätt lugnt. Men vi är apor med teknik, och tekniken ger oss nya möjligheter att tävla.

Till en början gör teknik och arbetsdelning att vi specialiserar oss och kan bli bäst i byn på vår specialitet. Men när den tekniska utvecklingen tagit fart på allvar, växer världen samman och vi får allt fler att tävla mot. När vi väl börjat träna, måste vi träna mer och mer och mer. Hur skall det egentligen sluta?

Med kunskap kan vi förverkliga våra drömmar, men vi får också fler drömmar. Vi lär oss av varann hur vi skall göra, men när vi studerar varann växer också viljan att vinna. Vi vill inte bara göra samma sak, vi vill göra den bättre. Konkurrensen gör att vi söker mera kunskap, och med mera kunskap ökar konkurrensen. När vi väl tuggat i oss kunskapens frukt på gott och ont, kan vi bygga en fantastisk värld med flygplan, chips, poliovaccin och mobiltelefoner. Och det är gott. Men på köpet får vi en värld där vi måste jobba allt hårdare för att ändå bara uppnå det som egentligen betyder något.

När konkurrensen ökar måste vi inte bara bli bättre och bättre, vi måste också hålla allt bättre koll på de andra. Elitidrotten leder utvecklingen på detta område, och ligger troligen långt före våra försvarsmakter, även om det är där som skönlitteraturens spioner och agenter håller till.

En elitidrottsman idag har inte råd att förlora på grund av att konkurrenterna har överlägsna material eller träningsmetoder. Eliten måste hålla ständig koll på varann för att hänga med i utvecklingen. Det är just detta som skiljer eliten från de glada amatörerna.

De flesta företag är fortfarande glada amatörer. Men på den globala marknaden är det bara plats för eliten. Där blir underrättelser ett allt viktigare kapital, med stort värde och kort hållbarhet, och företagen skärper sina system för övervakning och effektiv analys av underrättelser.

Bo Dahlbom
www.viktoria.se/dahlbom