Med rätt att googla

Omvärldsbevakning krönika nr 2, Computer Sweden, 19/10 2005

Jag räknar med att du har prövat Google Earth. Som omvärldsbevakning har den fortfarande stora brister. Upplösningen utanför USA är ofta bedrövlig och inte är bilderna online heller. Men upplevelsen är ändå spektakulär och det är inte svårt att föreställa sig vad detta kan bli. Typ Enemy of the State fast som vardagsteknik. Du letar efter kompisarna. Är de på stan eller ute och seglar? I skidbacken eller på älgjakt. Starta rymdskeppet och zooma in på tänkbara platser. Javisst, där står ju Daniels bil, där ser jag Lisas röda jacka i pisten.

Google har revolutionerat informationssökningen. Med några smarta lösningar är det plötsligt enkelt att hitta det man söker på nätet. Surfandet har ändrat karaktär. Från att ha varit en sorts sightseeing sena kvällar och nätter, gärna med riskfria besök i slummen, har informationssökningen blivit serious business. Information om marknaden och om konkurrenter finns mer på nätet än någon annan stans.

Snart börjar all information sitt liv elektroniskt och finns på nätet i samma ögonblick som den skapas. Informationen föds i webbkameror och som epost, nyheterna skapas på nätet och i allt större utsträckning görs de tillgängliga för den som har verktygen att hitta dem.

Gårdagens hemliga agenter körde bil och smög i buskarna. Spionerna fotograferade och använde hemliga brevlådor. Nu googlar de och håller kontakt med hjälp av epost. På samma sätt är det med den växande underrättelseverksamheten i företagsvärlden.

Det är klart att mänskliga kontakter fortfarande spelar en stor roll när vi söker information. Affärshemligheter tar sig genom brandväggen vid ett lunchbord eller över en kopp kaffe. Men skvallret flödar på nätet och med google sorteras det för effektiv värdering och analys på företagets informationsavdelning.

För 20 år sedan, 1984, introducerades Macintoshen med mus och grafiskt gränssnitt och persondatorn var ”Man of the Year” i Time Magazine. För 10 år sedan, 1994, fick vi Internet med epost och hemsidor. Förra året, 2004, börsintroducerades Google till ett värde som slog världen med häpnad.

På 80-talet blev vi alla ordbehandlare som själva skrev brev, protokoll och promemorior. Sekreterarna försvann. På 90-talet blev vi beroende av eposten och till och med statsministern blev en fena på att hantera tangentbordet. Nu skall vi alla bli omvärldsbevakare, med ett ständigt öga på marknaden, konkurrenter och kunder.

Nu börjar vi snart varje arbetsdag med en genomgång av nattens underrättelser om de viktigaste konkurrenterna. Vad är på gång, vad har hänt sedan igår, vilka nya produkter har introducerats, hur ser deras ekonomiska utveckling ut, vilka nyckelpersoner har flyttat på sig? Vi har ett möte för att ta ställning till särskilda åtgärder från vår sida. Vi analyserar informationen, vrider och vänder på den, gör jämförelser och prognoser. Vi använder Google och system för underrättelsehantering som gräver lite djupare i webben. Sådana system kommer vi att få se växa som svampar ur Stureplan de närmaste åren. Men det avgörande är inte systemen utan att vi äntligen börjar organisera det viktigaste kunskapsarbetet i företaget.

1800-talets ingenjörer, militäringenjörerna, fick på 1900-talet sina civila motsvarigheter, civilingenjörerna. Redan i början av 1900-talet insåg militären värdet av organiserad underrättelseverksamhet. Det är först nu på 2000-talet som den civila motsvarigheten verkligen tar fart. Näringslivet ligger 100 år efter.

Det tog nästan 10 år för Microsoft att med Windows hämta in Apples försprång. På 5 år lyckades man knäcka Netscape. Nu ligger man efter igen. Microsoft har visserligen ett system för omvärldsbevakning, men verkar inte förstå dess betydelse. Men även om man ligger efter idag, så kan vi räkna med en Microsoft Intelligence modul i morgondagens Office-paket.

Bo Dahlbom