Kontorsföretagens framtid

Jag skrev i höstas en liten krönika om kontorens framtid. Nu har jag läst en bok om kontorens historia av Nikil Saval med titeln Cubed: A Secret History of the Workplace (2014). Boken börjar bra. Beskrivningen av hur kontorsarbetet växer fram i slutet av 1800-talet, början av 1900-talet, vilka arbetsuppgifter som utförs och hur kontoren utformas, är intressant läsning.

Boken slutar också bra med en beskrivning av vad som händer nu med aktivitetsbaserade kontorsmiljöer, de stora Internet-företagens sätt att organisera kontorsarbetet och frågan om kontorsarbetet är på väg att försvinna.

Behållningen i bokens mittparti är en resa genom managementlitteraturens sätt att beskriva kontorsarbetet som är både upplysande och läsvärd. Det är beskrivningar som inte har särskilt mycket med kontorsverkligheten att göra. Kontorsarbetet spås en utveckling mot ökad frihet och större kunskapsinnehåll samtidigt som det i stora stycken behåller sin karaktär av rutinarbete.

Men annars går bokens mittparti rätt mycket på tomgång. De handlar alltför mycket om hur kontorsarbetet beskrivs i media, film och litteratur, och det blir mycket upprepningar. Saval har något sorts fackföreningsperspektiv som i praktiken inte tillför särskilt mycket. Han har också ett sätt att uttala sig sarkastiskt om företagens sätt att behandla sin personal som innebär att han glider över frågor om varför kontorsarbetet utvecklas som det gör.

Men som sagt, det börjar bra. 1800-talets företag anställde som mest en handfull skrivare och bokförare. Arbetsvillkoren var rätt eländiga. Långa dagar fyllda av rutinarbete. Kontorsarbetet ökade i omfattning när företagen blev större. När telegraf och järnvägar gjorde det fördelaktigt och möjligt att bilda allt större, mer komplexa företag med verksamhet på många marknader, växte också behovet av administration och bokföring.

Saval har en intressant diskussion om hur den nya medelklassen av kontorsanställda växer fram och ersätter den gamla medelklassen av egenföretagare, butiksägare och hantverkare. Medelklassen förvandlas från egenföretagare, småborgare, till anställda, mer lika arbetarna i sitt beroende av en arbetsgivare, av någon som ger dem sysselsättning.

När kontoren växte i USA i början av 1900-talet blev skyskraporna deras naturliga hemvist. Kontoren växte i takt med skyskraporna. Mycket av det första kontorsarbetet var rutinarbete. Skrivarbete, bokföring och beräkningar utfördes med enkla maskiner. Yrken och arbetsredskap lånade beteckningar av varandra.

Det var inte ovanligt att de som utförde skrivarbete i början av 1900-talet kallades “typewriters”. De som utförde beräkningsarbete innan det fanns datorer kallades “computers”. När datorerna kom föreslogs det att yrkesbeteckningen borde ändras till “human computer”, men det behövdes naturligtvis inte. Datorerna gjorde yrkesbeteckningen överflödig.

Det enkla kontorsarbetet utfördes i stora öppna rum med skrivborden tätt intill varandra i långa rader som i ett mycket stort klassrum. Ledningen och det friare kontorsarbetet utfördes i enskilda kontor, rum med plats för en eller kanske två personer. Ju högre position desto större kontor.

Kontorsarbetet ökade snabbt i omfattning och kontoren växte. Saval beskriver hur olika idéer om kontorets utformning lanserades. Inledningsvis spelade idéer från scientific management en viss roll. Det gällde att göra kontorsarbetet så effektivt som möjligt med fabrikernas löpande band som förebild.

Senare kom från Tyskland (och här nämns även Sverige i förbigående) idén om det öppna kontorslandskapet. I USA ökade på 1960-talet intresset för kontorsdesign och mer öppna planlösningar. Dessa fick dock begränsat genomslag och kontoren blev i stället i USA allt torftigare med stora lokaler fyllda av hundratals kontorsbås.

Under IT-boomen på 1990-talet blev kontoren roligare, även i USA, med tillgång till mat, möjligheter att vila, och att motionera. Dessa mer luxuösa kontor har kommit tillbaka hos några av IT-företagen i dagens IT-boom, med Google som förebildligt exempel. Men även om det finns trevliga, allmänna utrymmen, så står skrivborden tätt och disciplinen är god. Det arbetas.

Kontorsbåsen, cubicles, som gett namnet åt Savals bok är fortfarande populära i USA. I Europa har vi tack och lov förskonats från dessa omänskliga arbetsplatser. Bås är varken bra för kor eller människor. I stället kan vi nu glädjas åt den senaste kontorstrenden, det aktivitetsbaserade kontoret, som bygger på Erik Veldhoens idéer från det tidiga 1990-talet.

Kanske den trenden pekar framåt mot kontorsarbetets undergång. Saval har inte mycket att säga om kontorsarbetets framtid, men det rimliga är väl ändå att tro att när arbetet på kontoret blir mindre rutinartat så kommer också kontoren att förlora mycket av sin traditionella karaktär.

De stora industriföretagen arbetade under 1900-talet med automatisering i, och globalisering av, fabrikerna. Arbetarnas antal minskade samtidigt som tjänstemännen på kontoret bara blev fler. På 2000-talet drabbar automatiseringen och globaliseringen även kontorsarbetet och detta pågår nu med kraft.

När kontorsarbetet automatiseras och globaliseras krymper de svenska kontoren. Framtidens industriföretag har kanske fabriker utan arbetare, men när arbetet på kontoren automatiseras behövs inte längre kontoren. Kontoren kan försvinna och verksamheten fortsätta. Nåja, en hel del kontorsarbete blir naturligtvis kvar. Produktionen behöver planeras, produkterna utvecklas, förhandlingar med leverantörer och säljare föras, och så vidare.

Kontorsarbetets automatisering får mer dramatiska effekter för de företag som inte har någon produktion utan endast består av kontor. När de rena tjänsteföretagen, typ banker och försäkringsbolag, automatiserar sina tjänster förvandlas de kanske till IT-företag, till företag som utvecklar, underhåller och driftar det gamla kontorsföretagets tjänster.

Oavsett hur detaljerna i denna utveckling ser ut på kort och lång sikt, kan vi räkna med att de svenska kontoren krymper framöver, såväl i industriföretag som tjänsteföretag. I början av 1960-talet var andelen arbetare och tjänstemän i det privata näringslivet lika stora, båda drygt 40 % av alla anställda. Idag är tjänstemännen mer än tre gånger så många som arbetarna, 52% respektive 14%. Offentlig sektor har fördubblat sin andel av de anställda, till idag 33%.

Men om tjänstemännen gör som arbetarna och blir färre som ett resultat av automatisering och globalisering, vad ska då svenskarna jobba med en bit in på 2000-talet? Offentlig sektor kan väl inte fördubblas en gång till?

Bo Dahlbom
aktivering.se