Om du är aktiv på Facebook, Instagram eller Linkedin lagras aktiviteten och blir till ett bekvämt och lättåtkomligt minne. Din karriär, dina meriter, ditt nätverk – allt finns på Linkedin. När barnen vuxit upp kan de på Instagram se tillbaka på sin barndom, hitta barndomskamrater och avlägsna släktingar. Alla finns där för evigt i flödet.

Ja, kanske inte för evigt. Det är ju företag som har dessa plattformar och vem vet hur de utvecklas i framtiden. Kanske lägger de ned som Lunarstorm eller överges som Myspace och då försvinner dina minnen. Facebook började som en enkel studentkatalog men har med 2 miljarder användare blivit en oundgänglig del av livet för många. Mark Zuckerberg har långsamt förstått vilket ansvar han fått.

Yrkesliv och umgänge är två viktiga aspekter av livet, men det finns många fler och vi skulle ha stor glädje av digitala plattformar även för dem. Utbildning, hälsa, fritid, träning, bostaden, bilen, maten, resor, husdjur, intressen och familjen är bara några exempel. Kanske alla dessa sidor av livet så småningom ryms i Facebook och Amazon, men rimligare vore väl att börja med specialdesignade plattformar. De kommer lite försiktigt, men varför tar det så lång tid, och varför är de så primitiva?

Om vi fick enkel tillgång till vaccinationer och skolbetyg, läkarbesök och gamla matteprov, skulle vi få större möjligheter att överblicka våra liv. Det är ju inte omöjligt att få den överblicken med hjälp av papper, pärmar och dagböcker, men det är mycket svårare. De digitala plattformarna möjliggör också på ett helt annat sätt kommunikation, samarbete och tjänster.

Uber och Airbnb är exempel på hur plattformar gör det möjligt att organisera användningen av samhällets resurser. Vår offentliga sektor borde vara som gjord för att erbjuda plattformar för effektiv resursanvändning. Där hanteras våra gemensamma resurser och vi kan verkligen tala om delningsekonomi. 1177.se verkar inte ha lärt så mycket av Uber och Airbnb, men kanske är Arbetsförmedlingen Direkt ett sådant initiativ.

Nu rör regeringen om i Arbetsförmedlingen. Privata alternativ ska lyckas bättre med att hjälpa jobbsökande till en anställning. Tillåt mig tvivla, men en nödvändig omställning av förmedlingen har redan inletts med satsningen på en nationell digital plattform. Med Linkedin som förebild drogs arbetet med Arbetsförmedlingen Direkt igång för drygt ett år sedan. Jag hoppas att det arbetet kan fortsätta.

Internet har knutit samman människor, men får snart hela världen att hänga samman. Sensorer och kameror samlar in data, robotar och maskiner kan övervakas och styras, gärna med lite intelligens och lärande. Alltihop utgår från digitala plattformar som gör hela världen tillgänglig och nåbar.

Tjänstesamhället är ett plattformssamhälle. På 1900-talet byggde vi fabriker för varuproduktion och system för energi, vatten, avlopp, transporter och kommunikation. Nu bygger vi plattformar för tjänsteutövning, kunskapsdelning och samverkan, för övervakning och styrning av fabriker och system.

Tjänstesamhället är ett öppet samhälle med ständig övervakning. Det är ett hållbart, resurseffektivt samhälle med cirkulär ekonomi. I det samhället finns tjänsterna som en dimension i vardagen, inte bara vännerna, musiken, filmerna utan också lärandet, hälsovården, transporterna, ja hela livet.

Google har gjort all världens information enkelt tillgänglig. Med Spotify har du all världens musik i fickan. Facebook gör att du har vännerna med dig vart du går. Men detta är ju bara början på utvecklingen av tjänstesamhället. Alla gläds vi åt dessa tjänster. Varför bygger vi inte digitala plattformar för alla andra tjänster?

Vi har ont om poliser, men allmänheten hjälper gärna polisen om den bara fick möjligheten. Varför kan inte polisen lära av Facebook? Vi har ont om mattelärare men gott om pensionärer som gärna vill undervisa 10-åringar. Varför har inte skolan en plattform där pensionärer och elever kan mötas? I stället för att undervisa själva kan lärarna organisera arbetet på plattformarna. På snart sagt alla samhällsområden skulle plattformar göra stor skillnad. Varför är det så svårt att lämna fabrikerna?

Bo Dahlbom                                                                akt.agency