Noam Chomsky

Om man skyller kriget i Ukraina på Vladimir Putin, om man vill att Sverige ska bli medlem i Nato, om man oroar sig för att Xi Jinping ska inleda ett tredje världskrig genom att invadera Taiwan, om man uppfattar USA som garant för en liberal världsordning, om man tror att marknaden är det bästa sättet att få utveckling, innovationer och allmänt välstånd, finns det ingen som är lika spännande att lyssna på som Noam Chomsky. Han håller nämligen inte med om något av detta. YouTube har ett fantastiskt utbud av Chomsky med intervjuer, föreläsningar och debatter. Han har en egen kanal, Chomsky’s Philosophy, med idag 566 videor, bland annat en lång sammanställning av ”det bästa av Chomsky”. Här är ett annat, kort litet smakprov på Chomsky.

Noam Chomsky är skarp som få och kunnig som ingen annan. Han sägs ha skrivit 150 böcker, de flesta med politiskt innehåll. Hans stora vetenskapliga insats gjorde han på 1960-talet när han med sin generativa grammatik revolutionerade språkvetenskapen och lade grunden för dess moderna inriktning. Han avrättade behaviorismen år 1959 i en recension av B. F. Skinner och spelade en huvudroll när behaviorismen ersattes av kognitiv vetenskap. Mot behaviorismen hävdade han att människans språkförmåga till stora delar är medfödd. Behaviorismen var en empirism. Chomsky är rationalist och därför intresserad av språket som kompetens inte som beteende.

I många av årets intervjuer har Chomsky fått frågan vad han tycker om ChatGPT och han publicerade också den 8 mars 2023 en mycket kritisk kommentar, ”The False Promise of ChatGPT”, i New York Times. I Chomskys kritik ställs återigen de två filosofiska positionerna empirism och rationalism mot varandra. ChatGPT är ett system för maskininlärning som med statistiska metoder och enorma mängder data lär sig känna igen mönster. Människans språkförmåga är i stället, enligt Chomsky, ett elegant grammatiskt system som utifrån mycket små datamängder kan generera korrekta meningar.

De stora framgångar som AI-forskningen haft det senaste årtiondet har alla handlat om maskininlärning. Neurala nätverk och djupinlärning ligger till grund för såväl ansiktsigenkänning som de stora språkmodellerna. För Chomsky illustrerar denna AI-forskning den empiristiska felsyn han kritiserade på 1950-talet. Alla resultat bygger på stora mängder data. Man har ingen teori. Man bygger översättningsprogram som i stället för grammatik har allmänna algoritmer för inlärning och stora datamängder. Även om dessa program blir mycket framgångsrika lär de oss ingenting om vår språkförmåga enligt Chomsky. Han fortsätter att försvara den position han intog på 1960-talet. Hos AI-forskaren Peter Norvig, tidigare forskningschef på Google, finns en mycket övertygande argumentation mot Chomskys position.

När Chomsky kritiserar ChatGPT låter han som en röst ur det förgångna. Tiden verkar ha sprungit ifrån de idéer med vilka han revolutionerade språkvetenskapen på 1960-talet. En liknande analys ligger nära till hands när det gäller Chomskys politiska uppfattningar. Hans kritik av Vietnamkriget i böcker som Makt och motstånd (1969) och I krig med Asien (1971) var övertygande och uppfordrande. När han nu uttalar sig om världsläget, om kriget i Ukraina, om Kina, och om USAs roll i världen får man intrycket att han, trots lika imponerande sakkunskap och tvärsäker argumentation, missar det väsentliga.

Chomsky går gärna till de liberala grundidéerna i sin kritik av det moderna samhället. Han beskriver sig ibland som anarkosyndikalist och är lika kritisk till det inflytande de stora företagen fått i det moderna USA som till det omänskliga system som växte fram i Sovjetunionen. Det mesta av hans politiska kritik riktas mot den amerikanska makteliten. Ingen kan som Chomsky redogöra för alla de avskyvärda handlingar som USA gjort sig skyldigt till runt om i världen. I stället för att underkasta sig FNs roll som ”världsregering” tog sig USA efter andra världskriget rätten att styra och ställa i världen som man ansåg bäst främjade de egna intressena. Denna inställning beskrivs av Tore Berger i balladen Kalla kriget, summerad i refrängen: ”Nu ska flaggan med stjärnor och med ränder, Vaja fritt över jordens alla länder, Ty överallt så har naturen skänkt oss, Naturtillgångar att fördela som vi tänkt oss.”

USAs agerande motiverades av konflikten med Sovjetunionen. Det kalla kriget formade sig till en global kraftmätning mellan två block och det var inte alltid självklart hur FN skulle ställa sig i konflikten. Några av de nya länder som bildades i Afrika när kolonialmakterna drog sig tillbaka sökte stöd hos Sovjetunionen och i många länder i Västeuropa fanns efter kriget starka kommunistpartier. USAs uppgift blev att bekämpa kommunismen varhelst den uppträdde och i den kampen valde man ofta metoder som kunde ifrågasättas. Med hjälp av CIA initierades statskupper och gavs stöd till USA-vänliga högerdiktaturer i en lång rad länder: Iran, Indonesien, Vietnam, Brasilien, Guatemala, Chile, m. fl.

När Sovjetunionen upplöstes 1991 var det många som höll med Francis Fukuyama om att den liberala marknadsekonomin segrat och att den kommunistiska planekonomin hade visat sig vara ett misstag. Även om USAs globala anseende skadades av Vietnamkriget är det många i västvärlden som idag ser USA som en garant för en liberal, demokratisk världsordning mot det hot som diktaturer som Kina, Ryssland, Iran och Nordkorea utgör. När Sverige ansökte om medlemskap i Nato var det av (överdriven) rädsla för Ryssland, men samtidigt innebar det att vi mer öppet än tidigare ställde oss på USAs sida. Nu vill vi gärna se flaggan med stjärnor och med ränder vaja fritt över jordens alla länder och med vårt medlemskap i Nato kommer vi att förväntas delta när USA går i krig runtom i världen. När det drar ihop sig till ett tredje världskrig, eller i bästa fall ett kallt krig, mellan USA och Kina är Sverige med på USAs sida.

Världen har förändrats sedan Olof Palme höll sitt jultal år 1972, men Chomsky har inte förändrats i sin kritik av USA. Hans hemland bär fortfarande huvudansvaret för att världen ser ut som den gör. Kubas och Venezuelas förfall är USAs fel. Det var USAs inbjudan till Ukraina att bli medlem i Nato som tvingade Putin att invadera, det är USA som genom ombud för krig mot Ryssland i Ukraina, det är USAs provokationer som får Kina att hota med invasion av Taiwan. Om det blir ett tredje världskrig beror det på att USA tvingar fram ett sådant krig. Chomsky ger oss en bild av världen där länder som Kina, Ryssland, Iran och Nordkorea är diktaturer med ledare som förtrycker sina medborgare och begår illdåd, men mycket av deras agerande förstås bäst som ett försvar mot den mycket mäktigare och hänsynslösare fienden USA.

Det är värdefullt att ta del av Chomskys perspektiv på världspolitiken. Även om man inte ändrar uppfattning och håller med förstår man bättre efter att ha utsatt sina idéer för prövning. Det är bra att bli påmind om hur mäktigt USA är, om hur ojämförbart mycket landet lägger på sin krigsmaskin, om vilken roll det amerikanska näringslivet spelar i den globala maktutövningen, om hur effektivt man bevakar sina intressen runt om i världen, om hur hänsynslöst man är berett att agera när man anar att dessa intressen hotas. Det är lätt att hålla med Chomsky i kritiken av USAs många illgärningar när man efter andra världskriget i kampen mot kommunismen gav sitt stöd åt en lång rad högerdiktaturer. Det är lätt att dela hans kritik av det sätt kriget mot terrorismen fördes med de två förskräckliga krigen i Afghanistan och Irak, CIAs förhörsmetoder och tortyr, Abu Ghraib och Guantanamo. Det är intressant att höra hans analys av varför Sovjetunionens upplösning till slut bara resulterade i ett nytt kallt krig i Europa. Var det USAs fel att Gorbatjovs dröm om ett enat Europa inte kom att förverkligas?

Umgänget mellan länder är fortfarande mer primitivt än umgänget mellan enskilda människor. Enskilda människor uppfattar vi oftast som komplexa personligheter med både för- och nackdelar. Just nu vill vi gärna ha en mycket enkel uppfattning om länder som Kina, Ryssland, Nordkorea och Iran, och särskilt om deras ledare. Det är deras agerande som hotar världsfreden. Vi är de goda. De är onda. Eller galna. Vi försvarar friheten. De är förtryckare. Men hur ser de på oss? Om vi blott för ett ögonblick kunde se världen ur deras synvinkel vore det värdefullt, ja, kanske nödvändigt. Det är för den upplevelsen jag lyssnar på Chomsky. Ingen kan så vältaligt, lågmält och välargumenterat ge ett annat perspektiv på världen.

Bo Dahlbom