Överflöd och demokrati

Ezra Klein och Derek Thompson (2025) Abundance: How We Build a Better Future

Just nu pågår utvecklingen av artificiell intelligens i rasande fart i USA och Kina, men Europa med sitt fokus på reglering ligger hopplöst efter. Tyskland är med sin bilindustri i recession och beklagar att man ligger efter i digitaliseringen. I Sverige förbjuder regeringen digitala hjälpmedel i förskolan och uppmuntrar inte användningen av dem i skolan. Skolan ska istället använda läroböcker under mottot ”från skärm till pärm”. AI-kommissionen har lämnat sin rapport, men Sverige har ändå ingen AI-strategi. Riksbanken vill värna användningen av kontanter. Våra politiker ställer sig vid sidan om teknikutvecklingen. Tekniken verkar inte intressera dem. Om de alls agerar försöker de motverka utvecklingen. Ändå borde det vara uppenbart för alla att det moderna samhället är ett tekniksamhälle, att det moderna välståndet skapats av teknik, och att därför teknikpolitiken borde vara grunden i all modern politik.

Medan Trump förstör USA och Europa rustar för krig med Ryssland är det i USA som den intressanta politiska diskussionen förs. Om man inte gillar Trump kan man med fördel höra honom analyseras av Ezra Klein i ”The Ezra Klein Show” på YouTube. Klein är redaktör på New York Times och tillsammans med Derek Thompson på the Atlantic har han just kommit ut med en bok som blivit mycket diskuterad i USA, Abundance (2025). I boken kritiserar dessa två liberaler den amerikanska liberalismen för att bromsa utvecklingen av USA. Om man vill lära känna Derek Thompson kan man lyssna på ett samtal med bloggaren Noah Smith. Samtalet börjar lite trevande, men blir sedan intressant. Klein och Thompson är liberaler, amerikanska demokrater, men vi skulle kalla dem socialdemokrater och läsa boken som ett exempel på socialdemokratisk självkritik.

Den här boken bygger på en enkel idé, säger Klein och Thompson. För att få en bättre framtid behöver vi bygga och uppfinna mer. Att vi inte gör det beror på att vi inte förmår att rätt uppskatta den tekniska utvecklingen, teknikens roll i samhällsförändringen. Vi är också offer för åtminstone två ekonomiska myter. Den första myten säger att marknaden står för tillgången och konsumenterna för efterfrågan. Men marknaden gör i själva verket ett dåligt jobb när det gäller tillgången. Staten behöver vara aktiv för det ska byggas infrastruktur, inte bara tillverkas varor för konsumtion. Ekonomin handlar om tillväxt, det har ekonomerna rätt i. Men tillväxt innebär inte att kakan blir större, utan att den förändras. Ökat välstånd handlar framför allt om nya varor och tjänster, sådant vi inte hade förut.

Genom tillväxt kan vi skapa ett överflöd men det kräver att vi tror att det är möjligt, att vi tror på överflöd genom teknisk utveckling. Istället för att bygga ett samhälle som värnar det bestående, det vi redan har, ska vi bygga ett samhälle i ständig utveckling, ständig förändring. Det är inte trygghet som ska vara vår politiska ledstjärna, utan förändring. Vi måste bli bättre på förändring, bättre på att driva en politik som åstadkommer resultat. I forskningspolitiken är vi så angelägna om att tilldela medel till de bästa forskarna att vi har byggt ett system där forskare lägger mer tid på att skriva ansökningar än på att forska.

När man tar teknisk utveckling på allvar, när man begripit att det moderna samhället byggs med teknik, då inser man att tekniken i grunden är politisk. Samhällen får sin form av tekniska val. Teknikpolitiken utgör grunden i varje modernt politiskt program.Ett samhälle med billig, fossilfri elproduktion, billiga elbilar och batterier, är ett samhälle som möter klimatkrisen, men en teknikpolitik innehåller naturligtvis mycket mer än klimatpolitik. Redan 1978 skrev Lars Ingelstam en liten bok Teknikpolitik, där han efterlyste en genomtänkt teknikpolitik. Han ville att socialdemokratin började ta tekniken på större allvar. Boken är färgad av 1970-talets tidsanda och Ingelstam kallar sig socialist. Ändå har boken behållit mycket av sin kraft och stämmer rätt väl med Kleins och Thompsons bild av vad politiken behöver.

Ibland är förändring svårt eftersom intressen står emot varandra. Vindkraftverk ger billig energi men stör den omedelbara omgivningen. Ibland slår våra försök tillbaka att med reglering komma tillrätta med gårdagens försyndelser. Överdriven reglering gör det allt svårare att göra nytt. Problemet är att politiken inte är tillräckligt resultatorienterad. Kalifornien är en stat som helt domineras av det demokratiska partiet. Det är en fantastisk stat med Silicon Valley och Hollywood, men boendekostnaderna och hemlösheten skenar, och trots många försök har det varit omöjligt att bygga höghastighetsjärnväg. En anledning till att Donald Trump vann valet, enligt Klein och Thompson, var att Demokraternas politik är så ineffektiv.

Klein och Thompson vill ha en framtid med överflöd, men det är inte intresserade av mer att konsumera. Nej, det är inte varor som kan köpas som intresserar dem, utan sådant som kan byggas: bostäder, transporter, energi, utbildning, hälsovård. Men det behövs en teknikpolitik som kan främja detta byggande. En politik för teknikutveckling, för tillväxt och förändring, inte en nostalgisk politik för bevarande. De är socialdemokrater så de vill att staten ska se till så det byggs det människor behöver. Men det ska ske med en vision om ett framtida överflödssamhälle, med teknisk och vetenskaplig utveckling.

I fem kapitel skriver Klein och Thompson om tillväxt, bostadsbyggande, politik, uppfinningar och implementering. Boken är inte särskilt välorganiserad och kapitlen går in i varandra, men de är ju båda journalister så framställningen är ändå lätt att följa. Två grundtankar går igenom boken. Endast genom tillväxt kan vi möta framtidens utmaningar. Klimathotet kan bara mötas med ny teknik. Vi måste åstadkomma resultat, inte reglering. Alla samhällen blir med tiden mer komplexa med mer omfattande reglering. Det är som med datasystem. Med tiden blir arvet alltmer betungande. Desto viktigare att vi alltid strävar efter resultat.

I moderna samhällen klagar näringslivet ofta över statens många regler som hämmar utvecklingen, men den växande komplexiteten går djupare än så. Stora organisationer har svårt att fatta snabba beslut, att göra någonting snabbt, och det gäller såväl företag som offentliga organisationer. Utveckling och växande komplexitet går i själva verket hand i hand. Det ser vi inte minst i naturen där den biologiska utvecklingen inneburit att beroendeförhållandena mellan olika arter fått en sådan komplexitet att störningar orsakar oanad skada. På samma sätt är det med samhällen. När de utvecklas och blir mer komplexa blir de allt svårare att förändra. Förändring är bara möjlig om man har fokus på resultatet, inte på regleringen.

När amerikaner tänker på utveckling tänker de på Vilda Västern, men det är i städerna som USA utvecklas. Det är fortfarande möjligt att bygga hus på landet i västra USA, men det blir allt svårare att få en bostad i någon av storstäderna. Det byggs för lite bostäder i städerna och bristen på bostäder får priserna att öka dramatiskt. De stora städerna främjar innovation och social rörlighet, men det senare blir omöjligt när bostadspriserna skjuter i höjden. Om du är begåvad men med fattiga föräldrar växer du inte upp i den dynamiska storstaden.

I USA är bostadsmarknaden reglerad och särskilt gäller detta byggandet som omges av regler vilka gör det krångligt att bygga nya bostäder i de stora städerna. Bostaden har blivit en viktig ekonomisk resurs och de som har en bostad bevakar dess värde genom att förhindra nybyggnation vilket i sin tur leder till hemlöshet. Man har myntat en särskild akronym för vad som har blivit en vanlig amerikansk attityd: NIMBY (Not In My Backyard) – bygg varsomhelst, men inte här. Klein och Thompson beklagar detta och menar att människor måste lära sig att leva med förändring. Städer växer och förändras och ett dynamiskt samhälle kräver människor som är öppna för förändring.

I Stockholm pågår just nu en diskussion om nattklubbar som stör de boende och därför hotas av stängning. Intressen står mot varandra. En dynamisk storstad borde väl ha ett levande nattliv, hävdar somliga. Andra framhåller snarare att människor behöver lugn och ro även i städerna och om man köpt sig en lugn bostad borde man kunna räkna med att den förblir lugn. Frågan är hur man förenar dessa olika intressen och Klein och Thompson vill att vi blir mer positiva till förändring. I grunden handlar det om samhällssyn. I det moderna samhället är vi otroligt beroende av varandra och borde därför stå ut med att andra också behöver en bostad eller kan ha andra intressen än vi.

Thomas Alva Edison är en av USA:s hjältar. På senare år har han fått konkurrens om vår uppmärksamhet av en av sina samtida, Nikola Tesla. Klein och Thompson berättar historien om Katalin Karikó, forskaren bakom Covid-19-vaccinet, nobelpristagare 2023, och hur hennes väg genom det amerikanska forskningssystemet kantades av besvikelser. Det moderna samhälle vi ser omkring oss hade inte funnits utan sina uppfinnare. Ändå ägnar politiken i bästa fall ett förstrött intresse åt uppfinningar och uppfinnare. Borde vi inte ändra på det? Borde vi inte ägna mycket mer tid åt att försöka förstå teknikens utveckling?

Forskning och uppfinningar är väsentliga, men det är entreprenörer som omsätter uppfinningarna i varor och tjänster för marknaden, som bygger infrastrukturer och system, som verkligen får saker att hända. Edison var inte bara uppfinnare utan framför allt entreprenör. Elon Musk hyllades som vår tids främste entreprenör innan han köpte Twitter och blev kompis med Donald Trump och bidrog till nedmonteringen av den amerikanska statsapparaten. Ingen kan dock ta ifrån honom hans insatser för elbilens genombrott och rymdindustrins återfödelse. Klein och Thompson har ett helt kapitel om entreprenörernas betydelse, men nämner bara Musk i förbigående.

Bokens kritik av socialdemokratin har fått många kommentatorer att beskylla Klein och Thompson för att vara nyliberaler. Det gör, till exempel,  Sandeep Vahesan i en annars utmärkt recension i Boston Review, 22 maj 2025, där han bemöter författarnas kritik av det demokratiska partiet. Vahesan vill istället ha mer traditionell socialdemokratisk politik som den såg ut när Roosevelt var president på 1930-talet. Vahesan hänvisar till elektrifieringen av den amerikanska landsbygden som blev möjlig genom statliga initiativ. Det exemplet skulle inte Klein och Thompson invända mot och de skulle hävda att Vahesan missar poängen. Som goda socialdemokrater vill de att staten engagerar sig i byggandet av det framtida samhället, men det ska göras genom teknikutveckling och med fokus på teknikens framtida möjligheter.

Staten och marknaden bygger samhället tillsammans och frågan är hur de bäst fördelar uppgiften mellan sig. Författarna citerar John Maynard Keynes: ”Det viktiga för staten är inte att göra saker som individer redan gör, och att göra dem lite bättre eller lite sämre; utan att göra de saker som för närvarande inte görs alls.” Staten ska ha en framtidsvision, en vision om teknisk utveckling och det samhälle som blir möjligt med den nya tekniken. Inom ramen för denna vision kan staten göra det möjligt för marknaden att göra sådant som den inte förmår utan statens hjälp. Socialdemokratin hade en gång en sådan vision, men det var länge sedan.

Bo Dahlbom