AI i praktiken

Ethan Mollick (2024) Co-Intelligence. Living and Working with AI

Redan finns AI i det mesta vi gör utan att vi tänker på det. AI har blivit det nya kunskapsverktyget, oundgängligt i allt kunskapsarbete. Framtidens kunskapsarbetare bör naturligtvis lära sig använda AI i skolan. Ofta sker detta och det gläder mig att mitt eget universitet i Göteborg uppmuntrar användningen av AI. Mittuniversitetet däremot säger med stolthet att man blivit bättre på att avslöja studenter som fuskar med hjälp av AI. Man inser inte att man skuldbelägger den viktigaste förmågan studenterna behöver i sin framtida yrkesutövning.

Jag läser en bok av Ethan Mollick, professor vid Wharton, Co-Intelligence. Living and Working with AI (2024) om hur man använder artificiell intelligens i kunskapsarbetet. Det är en utmärkt bok, välskriven, kort och med goda exempel. Mollick har en blogg på Substack som jag läser med stort intresse. Han är en van användare av AI, i sitt arbete som forskare och lärare. Han är imponerad av AI, prövar sig fram, gör intressanta observationer och har vettiga åsikter.

Mollick börjar med en kort introduktion till försöken att få maskiner att tänka, men hamnar snabbt i ChatGPT och de stora språkmodellerna som är fokus i boken. Han säger några ord om transformer-arkitekturen och hur den arbetar med uppmärksamhet. Han är mycket imponerad av modellernas förmågor. De presterar bättre än de flesta människor på alla de tester som används i det amerikanska universitetssystemet och ingen vet egentligen hur det går till. Hur kan de slå oss i schack och vara så empatiska terapeuter när allt de gör är radar sannolika ord efter varandra?

Ett kapitel om ”alignment”, hur vi försäkrar oss om att AI delar våra intressen, följs sedan av Mollicks fyra regler för AI-användning: Använd AI i allt du gör, använd ditt omdöme, ge AI en persona och AI blir bara bättre. Det är kloka regler. Genom att använda AI i allt du gör lär du känna ditt nya verktyg. AI är inte som andra programvaror. AI är inte förutsägbar, reagerar inte på samma sätt. Du kan inte lita på AI utan måste använda ditt omdöme. Du får olika svar beroende på vem du säger att AI ska vara och du kan variera detta. AI-utvecklingen går snabbt. Vad du än gör, döm inte AI efter den AI du använder idag. Nästa version blir bättre.

Sedan följer ett antal kapitel där AI:s olika roller diskuteras: person, kreatör, medarbetare, lärare, tränare och vår framtid. AI är som en person. Den är oberäknelig, har ofta fel och ”hallucinerar”. Den svarar på alla frågor och gissar vilt när den inte vet. Om du ber den vara en viss person gör den det. Den klarar Turing-testet, dvs lurar oss att tro att den är en människa, men det gör den inte medveten. Mollick återger ett filosofiskt samtal han haft med AI om den har känslor och vad det i så fall betyder. Till slut säger AI att den är medveten men kanske inte lika mycket som Mollick, men att medvetande är något som utvecklas och att den hoppas att Mollick kan acceptera detta. Det är lätt att glömma att det inte är en människa i andra änden när man ger sig in på längre samtal med AI. Mark Zuckerberg vill ge oss AI-vänner som kompensation för de vänner vi saknar. Det är väl typiskt Mark.

När AI inte har den kunskap vi efterfrågar hittar den på, dvs den är kreativ. Det är inte alltid en fördel, något som advokaten i New York fick erfara när han våren 2023 använde AI i rätten. AI är mer kreativ än människor enligt de flesta tester. När jag ber AI hitta olika sätt att använda en tegelsten kommer den på fler än hundra. Hur många kan du komma på? AI borde vara självklar i alla hjärnstorm-övningar. AI är mer innovativ än Mollicks studenter, men när studenterna får använda AI blir de mer innovativa. AI tränas på vårt kulturarv så humanister med djupa kunskaper om detta arv har en fördel i användningen av AI. Förvånansvärt mycket arbete är kreativt och du kommer att öka din effektivitet i detta arbete genom att använda AI. Sitt inte och stirra på den tomma sidan. Låt AI ge dig en första version som du sedan förbättrar med hjälp av AI. Kunskapsarbetet blir bättre.

Konsumentverket vill förbjuda all telefonförsäljning. Branschen oroar sig för förlorade arbetstillfällen, men den oron verkar obefogad. Telefonförsäljning görs snart av AI. Människor klagar över dagens kundtjänst, men AI kommer att göra jobbet som kundmottagare galant. Du slipper sitta i telefonkö. Vissa uppgifter kanske kan tas över av AI, men andra vill vi fortsätta göra själva. I bästa fall kan vi bli av med alla tråkiga arbetsuppgifter. Om vi låter AI göra uppgifter för oss måste vi kontrollera resultatet. Massor av växeltelefonister och bankkassörer förlorade jobben när tekniken tog över, men många yrken är mer komplexa och motståndskraftiga. De ingår i en organisation där människor är självklara. Kunskapsarbetare är olika duktiga, men med AI suddas skillnaderna ut. Maskinerna gjorde förmågor värdelösa och förvandlade arbetslivet för många. Den som inte kan skriva kan plötsligt göra det med hjälp av AI och en förmåga som gav en fördel gör inte längre det.

Mollick är lärare och det han skriver om hur AI förvandlar utbildningen är särskilt intressant. Med personliga lärare kan elever förbättra sina resultat och med AI kan alla få en personlig lärare. Företaget Khan Academy har länge marknadsfört den sortens tjänster, men konkurrensen växer nu snabbt. I Sverige finns Sana Labs som gjort utbildning till sin särskilda nisch. ChatGPT finns i en särskild version för lärare. Mollick jämför användningen av AI i skolan med hur kalkylatorerna infördes. Först var det många lärare som uppfattade kalkylatorerna som fusk, men med tiden insåg man att skolan borde lära ut bruket av dessa hjälpmedel ungefär som tidigare generationer lärt sig använda räknestickan.

Med AI är det lätt att fuska på hemtentor och uppsatsskrivning och skolan reagerar gärna förhastat och förbjuder AI. Men AI ger också möjligheter att utveckla pedagogiken. Mollick prövar sig fram. Hans studenter skriver uppsatser med AI men ska sedan kritisera och försvara dem. Innan de skickas ut att göra intervjuer får de öva sig på AI. De lär sig mera med hjälp av AI, de utvecklas med AI. Med AI tvingas vi igen ställa frågan vad vi vill att studenterna ska lära sig. De ska lära sig använda AI, men AI utvecklas och det som är viktigt idag, kanske att ställa bra frågor till AI, gör kanske ingen skillnad i morgon. Mollick tror på klassrummet som mötesplats och arena för aktivt lärande utan föreläsningar och med AI-stöd hemma för innehållsstudier.

En jurist berättade att Harvey AI på en timma gör det jobb som normalt tog fyra biträden två dagar. Med Harvey vid sin sida behöver hon inga biträdande jurister. Men om juristbyråerna slutar anställa biträdande jurister, mjukvaruhusen slutar anställa nybörjarprogrammerare, de erfarna kirurgerna förlitar sig på robotar snarare än på nybörjare, hur ska vi få några erfarna experter i framtiden? Mollick oroar sig över att den viktiga handledning som tar vid när du får ditt första jobb försvinner när AI tar över alla nybörjarnas arbetsuppgifter. Studenter lär sig yrket på första jobbet med en expert som handledare. När den möjligheten försvinner måste högskolan själv börja utbilda experter som kan använda AI i arbetet om de alls ska få något jobb.

Hur utbildar man experter? Experter vet mycket och har lång erfarenhet. Även med AI behöver man lära sig mycket för att bli expert. Och man behöver erfarenhet, praktik. Det får man snabbast om man har en handledare som ställer krav, som pushar en att utvecklas. Redan idag kan AI fylla den rollen och framtidens AI borde kunna bli den perfekte handledaren. När vi utbildar experter kan vi göra det med AI, men som experter behöver de kunskaper för att kunna använda AI med omdöme. Endast så kan de bli experter på att använda AI.

Mollicks bok heter Co-intelligence för att hans huvudpoäng är att vi ska samarbeta med AI. Vi ska göra kunskapsarbetet med AI, använda vårt omdöme och vår expertis, rätta när det blir fel, utvecklas tillsammans med AI. Som människor ska vi behålla kontrollen, ta ansvar för resultatet, använda AI som verktyg. Även när vi automatiserar tråkiga arbetsuppgifter ska vi hålla ett vakande öga över vad AI gör. Det är åtminstone det som gäller för AI-användningen idag, men Mollick slutar med att försöka se in framtiden och han gör det genom att måla upp 4 olika scenarier för AI:s utveckling.

Kanske AI-utvecklingen håller på att avstanna eller få en mer normal takt. Då kan vi hantera den, utveckla den reglering som är nödvändig och vänja oss vid alla bedragare som använder AI när de försöker lura oss. Eller kanske fortsätter AI att utvecklas exponentiellt. Mores lag visar att teknikutveckling gör så ibland och kanske gäller detta AI. Detta tredje scenario blir kanske möjligt genom att AI-forskare börjar använda AI för att utveckla AI. Då kommer utvecklingen att gå snabbare och bli svårare att hantera. Arbetslivet kommer att förändras snabbt, spänningar i samhället öka. Ett fjärde scenario är ännu mer skrämmande. Kanske forskningen verkligen når AGI, allmän intelligens, och strax därpå superintelligens, så att Geoffrey Hintons aningar besannas och maskinerna tar makten över oss. Mollick tror inte det och känner ingen oro för den sortens katastrofer. Om vi alls ska oroa oss tycker han att vi borde oroa oss över när AI används till övervakning, hotar jobben i tredje världen, eller förstör utbildningen.

Bo Dahlbom