Plattformar i omsorgen

I förra veckan medverkade jag på Kommunikationskarnevalen (7-8 maj) i Göteborg. Det var både lärorikt, upplyftande och en smula nedslående. Det var nedslående att konstatera hur långsamt digitaliseringen går i Sverige. Samtidigt var det upplyftande att se allt engagemang som läggs på att hjälpa och stötta funktionsnedsatta, både från anhöriga och professionella. De senare visar verkligen prov på vad Svante Beckman så fyndigt kallade “kärlek på tjänstetid”.

På två dagar lärde jag mig om funktionsnedsattas situation, om vilka hjälpmedel som finns och vilka som skulle kunna finnas, och om hur det är att arbeta med att sprida dessa hjälpmedel. Jag påmindes om betydelsen för alla människor att kunna kommunicera och att kunna kontrollera sin vardag. Jag blev glad över att träffa många som arbetar med hjälpmedel för alternativ och kompletterande kommunikation (AAK) och jag fick lyssna till en fantastisk amerikan, John Costello, verksam vid Bostons barnsjukhus. Jag fick också medverka i en mycket minnesvärd, lärorik och rolig panel med några funktionsnedsatta.

Jag var där för att prata om den digitala revolutionen och det är lätt att se hur nya digitala hjälpmedel kan innebära en verklig revolution för alternativ och kompletterande kommunikation. Den nyligen bortgångne Stephen Hawking kunde, trots att ALS hade gjort honom i det närmaste helt förlamad, hålla föreläsningar med talsyntes och en dator som han mot slutet av sitt liv styrde med hjälp av en kindmuskel.

Mitt viktigaste bidrag till konferensen var ändå inte att peka på alla de nya tekniska hjälpmedel för kommunikation och kognition som digitaliseringen på 2000-talet kommer att erbjuda. Nej, i stället försökte jag visa på kraften i de nya arbetssätt och tänkesätt, det nya paradigm, som digitaliseringen bär med sig.

Den industriella revolutionen gav oss mängder med ny teknik, nya maskiner, men den gav oss också ett nytt paradigm för tillverkning av varor, det industriella produktionssystemet, med arbetsdelning, standardisering, massproduktion, kvalitetssäkring och löpande band. 1900-talet kom att domineras av detta paradigm, av system, systemteorier och systemtänkande.

Den digitala revolutionen ger oss också mängder av ny teknik, både hårdvara och mjukvara, både prylar och tjänster. Men den ger oss också ett nytt paradigm, ett nytt sätt att tänka och arbeta med hjälp av öppna plattformar för nätverkande och samarbete.

I 1900-talets verksamheter är blicken fokuserad på processerna inne i fabriken eller på kontoret. På 2000-talet bygger vi plattformar och förlägger verksamheter ute i samhället. De digitala plattformarna banar väg för nya sätt att organisera verksamheter genom att ge kunder och användare ökade möjligheter att medverka.

Systemen betonar kvalitet, evidensprövning, och använder sig av långsamma, komplexa processer för att godkänna nya arbetssätt eller nya tekniker. Plattformarna arbetar i stället agilt och prövar sig fram genom att utsätta nya tekniker och arbetssätt för användarnas bedömning. Vi är olika, våra behov är olika. En teknik som passar dig kanske inte passar mig.

Systemen är begränsade till sina egna resurser. Plattformar möjliggör ett effektivare resursutnyttjande, genom att på ett ställe samla verksamheter som tidigare var utspridda. Detta är en gammal idé som vi finner i gångna tiders marknadstorg eller i de stora galleriorna som samlar mängder av småbutiker och gör det möjligt för dig att samla dina inköp.

Marknadstorg och gallerior är plattformar, men det är klart att en digital plattform som Amazon är många gånger bättre. Spotify och Netflix samlar musik och filmer på en plattform och i jämförelse med gamla tiders radio och teve är naturligtvis dessa plattformar överlägset bekväma och effektiva. Detsamma gäller bokningsplattformar som Tripadvisor, Travellink och Airbnb.

Plattformar ger möjligheter för kunder och användare att ta en mer aktiv del och bidra till verksamheten. Det kan ske genom att kunderna bidrar med rating, omdömen och annat innehåll, men det kan också ske genom att plattformen gör det möjligt för användarna att själva bidra till verksamheten. Wikipedia är dagens självklara uppslagsbok skapad av oss alla. YouTube fylls med innehåll av sina användare och har på kort tid utvecklats till ungdomarnas teve-medium framför andra.

Plattformar driver innovationer. Genom att samla ett stort antal användare blir plattformen en intressant marknad även för utvecklare med kommersiella intressen. Digitala giganter som Apple och Google erbjuder teknik som kan underlätta också för funktionsnedsatta men för att bli riktigt användbar behöver digitaliseringen anpassas mer till den aktuella målgruppen.

Tänk om det fanns en digital plattform för funktionsnedsatta och deras anhöriga i Sverige, en plattform som samlade alla landets resurser på detta området. Tänk vilken kraft detta skulle ge en verksamhet som idag är splittrad mellan ett stort antal lokala aktörer utan särskilt mycket samarbete eller lärande.

En sådan plattform skulle samla alla funktionsnedsatta och alla som arbetar med att stötta dem i deras vardag, såväl anhöriga som professionella. Den plattformen skulle vara den naturliga mötesplatsen för rådgivning, testning av nya hjälpmedel, nyhetsförmedling och kunskapsutbyte. Vem kan ta ansvaret för en sådan plattform i Sverige, vem kan bygga ett facebook för alternativ och kompletterande kommunikation med all den funktionalitet som en sådan plattform behöver samtidigt som den är överskådlig och lätt att navigera för alla användare?

Komkarnevalen är en årligen återkommande konferens med utställning. Under två hektiska dagar samlas professionella och särskilt inbjudna föredragshållare, företag som ställer ut hjälpmedel och innovationer och några funktionsnedsatta, för att dela kunskaper, ta del av nyheter och diskutera. Sådana konferenser är mötesplatser, plattformar. Organisatörerna arbetar med dem hela året. Digitaliseringen gör att de snart kan leva hela året med en allt mera innehållsrik plattform. Med tiden kommer kanske Komkarnevalen att bli den nationella, digitala plattform som organiserar arbetet med funktionsnedsatta och deras behov av hjälpmedel.

Myndigheten för delaktighet har i Sverige ansvar för stödet till funktionsnedsatta. Man kan tycka att den borde kunna åta sig uppgiften att erbjuda en nationell, digital plattform, men vägen dit verkar tyvärr rätt lång. När jag besöker myndighetens webbplats möts jag av en ledarhund. Inget ont om hundar men det är knappast den sortens hjälpmedel som driver utvecklingen idag.

Sverige vill bli världsledande på digitalisering och det är inte särskilt svårt att se hur detta skulle kunna gå till. Vi har gott om spännande digitala startups med Spotify, King, Mojang, Klarna, iZettle som lysande exempel. I dessa företag finns all den kompetens som behövs för att bygga ett facebook för funktionsnedsatta, en nationell, digital plattform för utveckling, test, och spridning av hjälpmedel. Det enda som behövs är att någon bestämmer sig för att bygga den plattformen.

Bo Dahlbom
dahlbom@aktivering.se