Barnbarnens arbetsliv

Genom att gå tillbaka i tiden och läsa förutsägelser om vår egen tid som framstående tänkare gjort inser man hur svårt det är att förutsäga framtiden. Naturligtvis måste man vara medveten om att sådana förutsägelser kan ha ett annat syfte än att verkligen uttala sig om framtiden. Ändå är det spännande att läsa vad John Maynard Keynes, kanske 1900-talets främste ekonom, hade att säga om vår tids arbetsliv.

Mitt i den stora börskraschen, i oktober 1930, publicerade Keynes en alldeles underbar liten essä ”Economic Possibilities for Our Grandchildren” med en mycket optimistisk framtidssyn på det välstånd den tekniska utvecklingen skulle innebära för England. Om hundra år, säger Keynes, kan vi mycket väl vara 8 gånger rikare än vi är idag. I så fall kommer vi att befrias från tvånget att arbeta för vårt uppehälle och bli fria att leva ett liv som vi själva utformar. Den friheten kommer inte att vara enkel att bära och kanske gör vi klokt i att fortsätta arbeta trots att vi egentligen inte behöver det, kanske 3 timmar om dagen eller så.

Keynes hade helt rätt i första delen av i sin förutsägelse. Vi är ungefär 8 gånger rikare idag än vi var år 1930. Arbetstiden däremot har bara minskat marginellt sedan 1930, och inte många är ekonomiskt oberoende. Arbetslivet har förändrats under de senaste 100 åren, men inte på det sätt Keynes föreställde sig. Vi arbetar inte särskilt mycket mindre, men vi arbetar med andra uppgifter och på andra sätt. Hur kunde han samtidigt ha så rätt och så fel? Vad var det han missade?  

I en tid när många såg med oro på framtiden insåg Keynes att den tekniska utvecklingen skulle fortsätta att öka vårt välstånd. Men han verkar samtidigt ha underskattat den roll tekniken har i att forma samhällen, vardagen, drömmar och behov. Det är inte ovanligt att ekonomer gör detta misstag. De ser tekniken som en pengapump i ett samhälle med människor som förblir sig rätt lika och inte som en kraft som formar och förändrar samhällen och människor.

Det första som slår en är att Keynes verkar gravt underskatta människors behov, såväl av varor och tjänster, av leksaker, hälsovård, utbildning, administration, säkerhet, kultur och underhållning. Keynes diskuterar människors behov och skiljer mellan, vad han kallar, absoluta och relativa behov. Absoluta är sådana behov vi har oberoende av hur andra har det, medan relativa behov beror på att vi jämför oss med andra och gärna vill ha det bättre än dem. De senare behoven tror Keynes, troligen påverkad av Thorstein Veblen, kan mycket väl vara omättliga. Samtidigt har han förhoppningen att vi en dag ska bli mogna nog att befria oss från sådan statuskonsumtion. De absoluta behoven däremot, tror Keynes, kan mycket väl inom en snar framtid vara tillfredsställda till den grad att vi väljer att ägna oss åt annat än arbete.

Keynes levde i en tid när människor fortfarande svalt i Europa och det är imponerande att han så tydligt kan se ett samhälle utan fattigdom. Samtidigt kunde han inte se hur människors behov skulle ge upphov till knapphet på många andra områden. Därför underskattar han också den arbetsinsats som krävs för att utveckla, leverera och betala för alla dessa varor och tjänster. Idag har vi brist på halvledare, fossilfri energi, vårdplatser, poliser och fängelser, långa köer i rättsväsendet, i sjukvården, till ungdomspsykiatrin, och så vidare.

Även om Keynes levde i en tid när radion och filmen väckte stigande entusiasm och intresse var det naturligtvis svårt för honom att se vilken roll den sortens medier skulle komma att spela i framtidens samhälle och arbetsliv. Han skulle förvånas över den roll idrotten och turismen har i många av dagens ekonomier. Och nog skulle han häpna om han fått se hur mycket tid ungdomar idag lägger på dataspel och hur mycket arbetstid som läggs på att utveckla sådana spel. Mer allmänt var det naturligtvis svårt att se hur den tekniska utvecklingen i kombination med det växande välståndet skulle utveckla arbetslivet. När Keynes tänker på arbete är det kanske en kolgruva han ser framför sig och det är naturligt att önska sig ett samhälle utan arbetsliv.

Under mänsklighetens historia har arbete varit ett livsmedel, ett nödvändigt ont, något människor drömde sig bort ifrån. Keynes är medveten om att ett liv utan arbete ställer andra, och kanske större, krav på människor. Vad ska de göra om de inte måste arbeta? Det är därför han föreslår en framtida arbetstid på ca 15 timmar per vecka även om arbete egentligen inte är nödvändigt. Han kan inte se hur utvecklingen kan förvandla arbetslivet från livsmedel till livsmening. Men det är just den utveckling vi kunnat se. Arbetslivet har för människor i vår del av världen blivit mer meningsfullt. Arbetet gör många av oss delaktiga i projekt som ger våra liv mening. Det ger oss gemenskap, lärande och utveckling.

Keynes försöker se 100 år in i framtiden, men han gör det på ett sätt som inte rymmer någon öppning för en fortsättning. Men den tekniska utvecklingen kommer naturligtvis att fortsätta i allt högre tempo och därför innebära att samhället kommer att förändras allt snabbare. Vi kommer att bli rikare, det är klart, men vilka andra förändringar vi kan förvänta oss är svårare att förutsäga. Vi kan räkna med att stora resurser måste läggas på samhällsförändring och att allt fler av oss kommer att ha ett arbetsliv med den sortens uppgifter. Våra barnbarn blir förändringsarbetare. Somliga kommer att utveckla den nya tekniken, men alltfler kommer att behövas för att sätta den nya tekniken i bruk, infoga den i samhället, utbilda användare, riva ned det gamla och ge plats åt det nya.

Idag klagar människor över att kontanterna försvinner, att man måste ha en smart telefon, använda elektronisk identifikation och en massa appar för att göra sådant man tidigare kunde göra med sedlar och mynt. Det diskuteras hur man ska kunna behålla analoga alternativ till den digitala tekniken, men däremot diskuterar man sällan vad den allt snabbare teknikutvecklingen kan innebära. Kanske vore det bättre att hjälpa människor att leva med förändring än att ge dem möjlighet att hålla fast vid det gamla. När förändringarna kommer slag i slag gör man bäst i att hänga med. Annars hamnar man snart helt vid sidan om samhället.

När tekniken utvecklas blir vi rikare, men tekniken är inte bara en pengapump, den formar också samhället, människors liv och behov. Den tekniska utvecklingen ger oss nya behov, förvandlar det vi kallar arbete och ger oss ett samhälle i ständig förändring. Det goda samhället organiserar människor och ger deras liv mening genom att ge dem en roll i samhällsutvecklingen. Samhället ger dem uppgifter i utveckling, vård, utbildning, omsorg, underhållning, att göra någonting för andra. Om vi kallar den sortens verksamhet arbete eller fritid kan kanske göra detsamma.

Bo Dahlbom