Åldrandet är en sjukdom

Venki Ramakrishnan (2024) Why We Die. The New Science of Ageing and the Quest for Immortality.

Venki Ramakrishnan fick nobelpriset i fysiologi och medicin år 2009 för sin forskning om ribosomer (cellens proteinfabriker). I boken Why We Die (2024) skriver han om varför det som lever också dör och läsupplevelsen är jämförbar med den jag fick av Siddhartha Mukherjee. Ramakrishnan skriver spännande om cellernas komplexitet och kryddar sin text med små vinjetter om forskares liv och om de digitala miljardärernas många försök att bli odödliga. Han har med glädje tagit del av det växande forskningsintresset för åldrandet samtidigt som han oroas av den hajp som vuxit kring olika, mer eller mindre, vetenskapliga metoder mot åldrande. Han har skrivit boken för att så sakligt som möjligt beskriva vad vi idag vet om åldrandet samtidigt som han får tillfälle att berätta lite om de senaste rönen i molekylärbiologin.

Ramakrishnan driver ingen särskild tes utan är bara föredömligt klok, kunnig och eftertänksam. De äldsta människorna verkar bli 120 år och Ramakrishnan tror att forskningen om åldrandets orsaker kommer att göra att alltfler kommer att bli så gamla. Men åldrandet är en komplex process, lika komplex och mångfacetterad som cancer, och därför kommer det troligen att dröja innan människor blir äldre än 120 år.

Människor åldras långsamt och dör sedan plötsligt. Våra gener lever vidare i vår avkomma. I det långa perspektivet är individen bara ett transportmedel för sina gener. Om evolutionen gett allt levande form kan man undra, som många biologer gjort, vilken funktion åldrandet fyller. Sanningen är väl att vi förr i tiden dog innan vi hann åldras. Evolutionen hann aldrig forma åldrandet. Evolutionen främjar de som förökar sig, men det gör man som ung. Det viktiga är att vi är friska och starka i ungdomen. Sedan spelar det ingen roll hur det går. Kanske gener som ger oss cancer gör oss starka när vi är unga. När vi är äldre kan vi gott få cancer – evolutionen bryr sig inte.

Människor lever längre idag tack vare bättre hygien, vaccin, konstgödsel och penicillin. Men ingen har levt längre än fransyskan Jeanne Calment som var 122 år när hon dog år 1997. Åldrandet är en process där skador som drabbar våra celler ackumulerar. Om vi kunde hitta orsaken till dessa skador borde vi kunna hejda åldrandet. Det görs just nu många försök. Vårt DNA skadas genom att mutera och åldrandet liknar därigenom cancer som ofta orsakas av mutationer i DNA. DNA är den ritning våra celler använder för att tillverka proteiner, men cellen är som en demokrati, säger Ramakrishnan, där olika delar samspelar i att styra proteinsyntesen. DNA skadas genom att muteras, men skadorna repareras av enzymer. När cellens reparationsförmåga avtar åldras vi och får cancer. Reparationerna bidrar även de till åldrandet, men bättre det än att vi får cancer.

Celler i vår kropp delar sig men det sker bara ett begränsat antal, kanske 50, gånger. Gamla celler slutar dela sig, blir senescenta och dör. Leonard Hayflick som visade detta, visade också att det enda undantaget är cancerceller. De kan dela sig hur många gånger som helst. Varje gång en cell delar sig blir kromosomerna lite kortare. De förlorar en del av sina ändar som kallas telomerer. När telomererna tar slut börjar cellens aktiva DNA att skadas. Cellen slutar dela sig. Telomererna bildas med hjälp av enzymet telomeras. Kanske kunde vi hejda åldrandet genom att tillsätta telomeras så att cellernas telomerer kunde återbildas och celldelningen återupptas? Men telomeras är aktivt i många cancersjukdomar så genom att tillsätta telomeras riskerar vi att orsaka cancer. Genom att hämma tillväxten av telomeras kunde vi kanske tvärtom bota cancer? Men då skulle vi å andra sidan riskera att påskynda åldrandet. Våra celler är komplexa.

Alla celler i din kropp har samma DNA. Ändå är de väldigt olika. Olika celler aktiverar olika delar av sitt DNA och cellen använder proteiner till att styra denna process. I embryot finns bara stamceller som kan bli vilka celler som helst. När embryot växer och de olika organen bildas är det genom en komplex process, epigenesen, där olika delar av DNA aktiveras i olika celler. Mycket forskning ägnas idag epigenesen och en del av den forskningen handlar om åldrandet. Epigenesen använder sig bland annat av metylgrupper som binder till det DNA som inte ska vara aktivt. Metylgrupperna bidrar till åldrandet och kanske kan åldrandet bekämpas med stamceller, dvs celler som ännu inte påverkats av metylgrupper.

Våra celler bildar tusentals proteiner när vi behöver dem så det är kanske inte konstigt att det blir fel ibland. När vi åldras kommer felen oftare. Vi får inflammationer, reumatism och cancer. Vi får Parkinson och blir dementa. När det blir fel i proteinbildningen kan cellen göra sig av med det felaktiga proteinet. Under stress, till exempel när vi svälter, kan vi stänga av det mesta av proteinbildningen. Proteiner kan också göra oss sjuka. Galna ko-sjukan smittar genom att kor utfodras med kadaver från smittade djur. Det som överförs är proteiner som smittar proteinerna i hjärnan och får dem att anta samma form som de sjuka. Alzheimer innebär att klumpar eller trådar av proteinerna beta-amyloid och tau bildas och stör hjärnans funktion. Trådarna bildar mönster som ger olika demenssjukdomar. Vi vet inte vad som orsakar dessa demenssjukdomar och vi vet väldigt lite om dessa proteiner, men om vi injicerar dem i möss blir djuren dementa. Kanske demenssjukdomarna helt enkelt beror på att kontrollen av proteinbildningen inte fungerar så bra när vi blir äldre.

Människor som äter mindre lever längre så länge de undviker undernäring. När en människa svälter sig och det råder brist på näringsämnen i cellen ser proteinet TOR till att proteinbildningen hålls tillbaka och att allt felaktigt protein tas om hand. Cellen åldras långsammare. Men vem vill leva så? Hur gott är livet om man alltid går omkring och är hungrig? Rapamycin är ett ämne som man hittade i en bakterie på Påskön och som kunde användas för att inaktivera immunförsvaret vid transplantationer. Rapamycin visade sig ha effekt på TOR och kunna åstadkomma samma resultat som ett reducerat näringsintag. Kanske rapamycin var det undermedel vi sökte som kunde förlänga livet utan att vi behövde gå hungriga? Det finns naturligtvis risker med användningen av rapamycin. Genom att medlet hämmar immunförsvaret kommer långvarigt bruk att leda till ett större antal infektioner. Ändå är det många forskare som redan knaprar rapamycin. Ramakrishnan noterar avslutningsvis att historien om rapamycin är ett bra exempel på hur vindlande vägen ofta är när forskare följer sin nyfikenhet, envist strävar vidare och plötsligt gör oväntade, tursamma upptäcker.

Rundmasken C. elegans blir bara en millimeter lång, men den har spelat en viktig roll i molekylärbiologin. Den har bara 900 celler men är ändå otroligt komplex. Redan på 1980-talet fanns det forskning som pekade ut en gen som särskilt viktig i åldrandet. En mutation i den genen ledde till att masken fördubblade sin livslängd. I början av 1990-talet hittade man en annan gen med liknande effekt. Några år senare lyckades man visa att dessa gener kodade för receptorer för insulin och ett annat hormon med liknande funktion. Uppenbarligen hade dessa hormoner en viktig roll i åldrandet. Genom att kontrollera insulinproduktionen kan du påverka åldrandet genom att utnyttja samma mekanismer som vid lågkaloridiet Detta gjorde diabetesmedicinen metformin intressant. Metformin har länge getts till patienter med diabetes, men hur medicinen fungerar vet man inte riktigt. En studie på möss visade att metformin gav dem bättre hälsa och ökade livslängden men entusiasmen har sedan svalnat. Metformin är mindre effektivt än rapamycin och dessutom hävdar en studie att metformin ökar risken för demens. Ramakrishnan skriver ingenting om ozempic, den diabetesmedicin som blivit bantares favorit, men även den verkar motverka åldrande. Forskning pågår.

För 70 000 dollar kan du följa med Peter Diamandis på hans Longevity Platinum Trip den 26-30 september 2025. I konferensen ingår ett besök hos David Sinclair på Harvard och en föreläsning av Sinclair om resveratrol. Diamandis förblir entusiastisk för möjligheterna att förlänga livet och ägnar sig nu alltmer åt företagande i föryngringsbranschen. Ramakrishnan är inte lika entusiastisk till David Sinclair och resveratrol. Ämnet finns i rödvin och kanske kunde detta förklara varför fransmän trots sin rika diet sällan lider av hjärt- och kärlsjukdomar. Det trodde Sinclair och tidiga försök med möss verkade visa att resveratrol motverkar de negativa effekterna av en ohälsosam diet. Sinclair bildade år 2004 bolaget Sirtris för att kapitalisera på upptäckten. Sirtris köptes år 2008 av GlaxoSmithKline för 720 miljoner dollar, men år 2013 stängde GlaxoSmithKline ned Sirtris och avvecklade satsningen på resveratrol. Det hade visat sig att det troligen var ett ämne som använts för att identifiera effekten av resveratrol som var orsaken till effekten. Cellprocesser är komplexa och svåra att studera även om AI har inneburit fantastiska framsteg.

Mitokondrier är bakterier som för 2 miljarder år sedan svaldes av våra celler och utvecklades till organeller (cellorgan) för produktion av adenosintrifosfat (ADP), cellens energikälla. Mitokondrierna har du fått av din mamma och de har sitt egna DNA som när det muterar kan orsaka sjukdomar. En cell kan innehålla tusentals mitokondrier som är mycket aktiva, delar på sig och slås samman och interagerar med andra organeller i cellen. När vi åldras har våra mitokondrier samlat på sig defekter. Unga är mer energiska än äldre. När mitokondrierna inte längre kan göra sitt jobb dör vi. Fria radikaler tillverkas i mitokondrierna och när de inte avlägsnas angriper de mitokondrierna och skadar dem. De fria radikalerna kan oskadliggöras med antioxidanter och vi rekommenderades därför att äta broccoli som innehåller mycket antioxidanter. Försäljningen av kosttillskott med antioxidanter tog fart ända tills studier visade att de inte förlängde livet. På senare år har de fria radikalernas påverkan på åldrandet ifrågasatts. Måttlig fysisk aktivitet, måttlig träning, kan hålla mitokondrierna i form och därigenom motverka åldrandet.

David Sinclair har lyckats visa att stamceller kan återställa åldrade vävnader utan några negativa effekter. Blod från unga djur kan användas för att föryngra äldre djur och tvärtom. Techmogulen Bryan Johnson som inte vill åldras har prövat blodtransfusion från sin 17-årige son och själv gett blod till sin far. Han såg ingen effekt med att få blod från sin son, men däremot verkade hans far dra nytta av blodtransfusionen. Kryonik innebär att frysa ned kroppen omedelbart efter döden och hålla den nedfryst tills någon gång i framtiden när de sjukdomar som orsakade döden kan botas. Det finns flera företag som säljer tjänsten idag. Peter Thiel, Ray Kurzweil, Nick Bostrom och Aubrey de Grey finns bland kunderna. Transhumanister nöjer sig med att frysa ned hjärnan för att sedan tina upp den när innehållet kan laddas ned på en dator. Ingenting talar dock för att kryoniken fungerar. Man har kunnat visa att strukturen hos mushjärnor kan bevaras om balsameringsvätska injiceras i musen medan den lever och företaget Nectome i San Francisco planerar att göra just detta. Sam Altman, grundare av OpenAI, sägs vara en av kunderna.

Ramakrishnan avslutar med ett kapitel som frågar om det verkligen är en så god idé att bekämpa åldrandet. Den legendariske fysikern Freeman Dyson tyckte att detta var en förfärlig idé. Om vi finner en metod som stoppar åldrandet kommer världen att fyllas med åldringar. De unga kommer inte att få plats och all utveckling stanna av, hävdade Dyson. Själv har Ramakrishnan ingen bestämd uppfattning om det är en god idé eller inte, men det finns uppenbara nackdelar med föryngringsmetoder. Redan idag är döden ojämlik. Rika lever längre än fattiga och de läkemedel mot åldrande som nu testas kommer att bli dyra och göra ojämlikheten inför döden större. Det är miljardärerna i Silicon Valley som driver forskningen om åldrandet och investerar i företagen som lovar allt längre liv. Om vi lever längre kan vi inte pensionera oss vid 65. I den akademiska världen arbetar också många långt in i ålderdomen även om alla gör sina mest kreativa insatser i unga år, enligt Ramakrishnan. Under tiden gör vi klokt i att inte som idag gömma undan de äldre utan snarare arbeta för ett samhälle där generationerna blandas. I väntan på pillret som ger oss evig ungdom vet vi vad som krävs av oss för att leva långa, hälsosamma liv: god diet, motion och sömn.

Ramakrishnans väldisponerade bok är både otroligt lärorik och mycket rolig att läsa. Ändå är resultatet rätt nedslående. Människokroppen och dess celler är mycket komplexa och åldrandet är en mycket komplex process. Det mesta som hittills har föreslagits som metoder att förlänga livet verkar inte fungera. Det finns mycket pengar att tjäna på sådana metoder och det lockar lycksökare att entusiastiskt marknadsföra den ena undermedicinen efter den andra. Den snabba framgången hos digitala företag, inte minst den vi nu ser på AI-området, har smittat av sig även på föryngringsbranschen. De som investerar i företag som Altos Labs är ofta digitala miljardärer. Som Ramakrishnan säger: När de var unga ville de bli rika. Nu är de rika och vill bli unga.

Rapamycin, metformin och resveratrol påverkar alla de processer i cellen som går igång när vi äter för lite. Men vi när vi prövar dessa medel är vi som elefanter i en porslinsbutik, vi ingriper i komplexa processer som vi inte begriper. Jag minns min ungdoms gamla bilar som när de började gå sönder gick sönder överallt. Som mänskliga kroppar var de inte gjorda för att hålla för evigt. Människokroppen är otroligt mycket mer komplex än en bil och när den åldras är det mycket som börjar gå sönder.

Bo Dahlbom