Mobile City

Computer Sweden, oktober 1999.

Det är klart vi skall ha bredband i bostäderna. Så växer marknaden för Internet-tjänster och vi får ökad tillväxt. Satsningen på bredband är lika självklar som idén om personalköp av PC hemma.

Men samtidigt som vi entusiastiskt arbetar för ökad tillväxt med bredband hemma, borde vi ägna en tyst minut åt att reflektera över det samhälle vi skapar med denna teknik.

När vi gör bostaden mer välutrustad lägger vi mindre resurser på den yttre miljön. Det blir lättare att göra saker hemma och den gemensamma miljön utarmas ännu mer. Det hela slutar med att vi kanske aldrig lämnar bostaden. Livet på nätet blir ett liv därhemma. I stället för att resa upplever vi världen i vardagsrummet. I stället för att träffas, umgås vi på nätet. Vi joggar på rullband och tittar på teve. Vi lever hela vårt liv i kärnfamiljens fuktvarma sköte.

Då ropar jag: Hjälp! Släpp ut mig! Jag vill hellre bli nomad. Jag vill leva i en värld med resor, mötesplatser, hotell och restauranter. Jag vill inte umgås med mitt kylskåp. I stället för en värld av slutna celler, isolerade, intelligenta bostäder, vill jag ha en öppen och mångfaldig värld, gjord för fysiska, mänskliga möten. Hur får vi en sådan värld?

Utrikeshallen på Arlanda är ändå för trist. Vad berättar den egentligen om Stockholm? Varför inte göra om dess inredning till en mobilteknologins lovsång? Så att man vet att man är i Mobile City när man landar.

Och den där statyn på Sergels torg. Skulle inte den kunna få ett mobiltelefonskal av Nokia? För det är klart att när Stockholm blir Mobile City så skall finnarna vara med.

Microsoft har köpt Sendit och döpt om det till Microsoft Mobile Internet. SUN och de andra IT-giganterna tittar på Stockholm som centrum för utveckling och användning av mobil teknologi. I något som kallas “Teknisk framsyn” har 130 skarpa hjärnor på IVA suttit snart ett år och funderat över hur det svenska “kunskaps- och innovationssystemet” bäst kan verka för framtida framgång för svenskt näringsliv. De kan sluta fundera. Svaret är givet.

Skapa ett centrum för forskning och utveckling av mobil teknologi i Stockholm. Ett forskningsinstitut med entreprenörsanda, en mötesplats för företag och andra samhällsaktörer med intresse i mobil teknikanvändning. Ett sådant “Mobile Institute” skulle rekrytera unga studerande från de europeiska högskolorna, ge dem spännande forsknings- och utvecklingsuppgifter i samarbete med företag som Microsoft Mobile Internet och naturligtvis Ericsson, Nokia, Telaris, Nocom, Sonera, och så vidare.

Och mitt i all hektisk utveckling skulle man på Mobile Institute också kunna ägna en stund åt reflektion över den värld vi skapar med mobil teknologi.

I år byggs det fler kontor och restauranter än nånsin. Och nästan inga bostäder. Kontoren blir öppna mötesplatser. Vi är på rätt väg. Stockholm i framtiden är en levande stad, ungefär som dagens Neapel. Överallt ser man små grupper röra sig, eller sitta i möte. Vuxna, barn och gamla tillsammans. Alla med mobiltelefon i örat. Om de arbetar eller leker, gör affärer, utbildas eller vårdar, är inte lätt att avgöra. Men kul verkar de ha.

Nile City blev för inte så längesen en stor framgång. Kanske samma gäng kunde bidra med content till Mobile City?

Bo Dahlbom adb.gu.se
professor i informatik vid Handelshögskolan i Göteborg
forskningsledare vid Viktoriainstitutet

Posted in Texter