2000-talets arbetsmarknad

Inspirationsunderlag till NFS Kongress, Køge, Danmark, 28 maj 2015

Den nordiska modellen eftersträvar en jämvikt mellan arbetsgivare (kapital) och arbetstagare (arbete). Den ohämmade marknaden regleras med rimliga arbetsvillkor och lönevillkor som följd, samtidigt som tillgången till välutbildad och väl organiserad arbetskraft garanteras. Arbetsmarknaden fungerar väl och arbetskraften deltar med sin kompetens i näringslivets utveckling i gott samförstånd med kapitalet.

Den jämvikten håller nu på att rubbas, men inte genom att de svenska arbetsgivarna fått mer makt, utan snarare genom att kapitalet globaliserats. Nationellt slutna system för förhandling och fördelning har fått se sina gränser mot omvärlden börja upplösas. Frågan är hur vittgående dessa förändringar är och hur de ska mötas.

Låt mig använda den omtalade taxitjänsten Uber som exempel. Med sin bas i Kalifornien vill Uber lägga under sig den globala marknaden för taxitjänster. Den som vill åka taxi använder appen Uber i sin smarta telefon och den som har en bil och gärna vill tjäna en slant på att köra andra ansluter sig till Uber och blir synlig i appen. Lokala taxiföretag förlorar sin marknad, taxichaufförer är inte längre anställda, utan frilansare som tar uppdrag när de vill och det finns några.

Som taxitjänst är Uber överlägsen. Marknaden blir genomskinlig – i appen kan du se vilka bilar som finns tillgängliga, till vilket pris, när du kommer att vara framme. Du kan välja olika prisnivåer, om du vill samåka, du betalar i appen och får elektroniskt kvitto. Appen kan användas i alla större städer runt om i världen. Kringtjänster kan enkelt knytas till taxiresan.

Nackdelarna är också många. Som resenär blir du konsument hos en global tjänsteleverantör snarare än en lokal operatör. Du saknar inflytande över tjänstens utformning. Som taxichaufför förlorar du den trygghet anställningen gav. Men i gengäld kan nu alla som har tillgång till bil bli taxichaufförer.

Redan på 1900-talet fanns en liknande utveckling i andra branscher, men på tjänstemarknaden går det fortare tack vare Internet och de smarta telefonernas roll som tjänsteplattformar. De globala aktörerna slår ut de lokala. 2000-talets samhälle domineras av företag som Apple, Google, Amazon och Facebook.

Ett företag som Amazon har som vision att bli “the Everything Store” att sälja allt till alla på en global marknad. Mellanhänder slås ut när Amazon erbjuder böcker, musik, video, kläder, sjukvård, utbildning, etc., etc., på den globala marknaden. Några måste utveckla tjänsterna, skriva böckerna och musiken, göra filmerna, sy skjortorna – men allt annat sköter Amazon.

Där människor fortfarande behövs på tjänstemarknaden förväntas robotar ta över – som vårdare, lärare, ekonomer, assistenter, journalister, servitörer, frisörer och taxichaufförer. Ubers grundare har retat “sina” chaufförer genom att förutse att de om några decennier är borta, ersatta av Googles självstyrande bilar.

När fotografering blir en app i telefonen ersätts 1900-talsföretag som Kodak, med 150 000 anställda, av företag som Instagram med 13 anställda (när företaget köptes av Facebook för 1 miljard dollar), och ett stort antal amatörbloggare runt om i världen som försöker skapa sig ett leverne genom att bli “virala” på Instagram.

Detsamma gäller många andra industriföretag från 1900-talet – tillverkare av kompasser, termometrar, gps-navigatorer, mikroskop, röntgenapparater, etc., etc. – när deras instrument ersätts av enkla tillsatser, sensorer och appar i de smarta telefonerna. I andra industriföretag tar robotarna helt över tillverkningen och arbetarjobben försvinner.

På 1900-talet, när produktionen automatiserades och administrationen datoriserades, var den nordiska modellen viktig för samförståndet mellan kapital och arbete om att det krävdes ständig produktivitetsökning för att nordiskt näringsliv skulle överleva. Men de jobb som försvann ersattes av andra, även om kompetenskraven hela tiden växte.

Nu verkar många tro att apparna, de smarta telefonerna och robotiseringen kommer att ta över arbetsuppgifter i en takt som inte kommer att motsvaras av jobbskapande. Många av de nya jobb som digitaliseringen skapar kommer att kräva teknisk kompetens, men alla kan väl inte bli app-utvecklare?

När de globala tjänsteföretagen tar över den roll som industriföretagen hade på 1900-talet kommer de att definiera näringsliv och arbetsmarknad. Vi riskerar att få en global marknad med ett litet A-lag av anställda i dessa företag och ett stort B-lag av frilansare världen över.

Medbestämmandelagar, löntagarfonder, särskilda bankskatter och krav på jämställda bolagsstyrelser är alla exempel på inskränkningar i arbetsgivarnas makt över sina företag. De är naturliga inslag i slutna samhällen där arbetstagare och arbetsgivare delar makten i företagen.

Men vad händer när samhällsgränserna börjar upplösas, när globalisering och mobilitet ökar konkurrensen både för företag och arbetare? Vad händer när innovationer ökar omställningstakten i näringslivet och resurseffektivisering förvandlar medarbetarna till tillfälliga resurser?

Globalisering, mobilitet och innovation bidrar alla till systemupplösningen. Den gröna omställningen har knappt inletts, men även den verkar komma att bidra till upplösningen genom att utveckla metoder för global resurseffektivisering av såväl råvaror och energi som arbetskraft.

Globaliseringen stärker kapitalets och marknadens ställning på de lokala fördelnings­systemens bekostnad. En snabbt växande konsumentmarknad har bidragit till en utveckling bort ifrån det lokala folkhemmet. De nordiska länderna består inte längre av arbetstagare och arbetsgivare på en lokal arbetsmarknad.

Vilket inflytande kan nationella fackföreningar utöva när kapitalet blivit globalt? Hur ska de agera när medlemsantalet sjunker, den traditionella anställningsformen hotas och den globala kvartalskapitalismen tar allt mindre lokalt ansvar? Vilket inflytande kan nationella regeringar utöva över 2000-talets näringsliv och arbetsmarknad? Den nordiska modellen står inför stora utmaningar, men hur möter man dem bäst?

Det sämsta man kan göra är att stoppa huvudet i sanden och underskatta förändringarna. (Man ska naturligtvis inte heller överskatta dem.) I stället måste man skaffa sig en välgrundad uppfattning om karaktären hos detta nya samhälle, om hur maktfördelningen ser ut, och om möjligheterna att med vårt nordiska perspektiv påverka dess utveckling.

Den nordiska modellen fungerar väl i ett samhälle med låg arbetslöshet, trygga anställningar och lokala arbetsgivare. Det får gärna vara ett samhälle i förändring, med produktivitetsökning och rationaliseringar – den nordiska modellen med dess samförstånd mellan arbete och kapital är just i sådana samhällen mycket konkurrenskraftig. Modellen möter stora utmaningar i ett samhälle med mycket snabb strukturomvandling, tillfälliga anställningsformer, hög arbetslöshet, global konkurrens och globala aktörer.

Om det är ett sådant samhälle vi är på väg in i blir det allt svårare att kombinera de egna medlemmarnas intressen med ett ansvar för alla dem som står utanför eller aldrig kommer in på arbetsmarknaden. Den nordiska modellen slits mellan att bevaka arbetsmarknaden för sina medlemmar och att vilja öppna upp den för ungdomar och arbetslösa.

Hur ska fackföreningsrörelsen reagera på initiativ som Uber? Ska den försvara de lokala taxiföretagen mot de globala jättarna? Det är det lättaste sättet att försäkra sig om kollektivavtal och rimliga arbetsvillkor för förarna. Men om Uber är enda chansen för invandrare, arbetslösa och låginkomstpensionärer i de nordiska länderna att skaffa sig en inkomst? Borde man inte då säga ja till Uber? Men kan man göra det och ändå behålla en väl fungerande arbetsmarknad med rimliga villkor?

Bo Dahlbom
aktivering.se

Posted in Strunt