Framtidsarkeologi – Intervju om pratsamhället

Telia Calling, 24/11 1997

Företag och kommuner anlitar nu konsulter för att formulera IT-strategier. Men en strategi är en fast handlingslinje och vad har man för glädje av en sådan för en teknik som man inte kan påverka? Strategier innebär långsiktig planering och stabila beslut, men IT kräver ständig uppmärksamhet och beredskap att handla snabbt.

Min IT-strategi är därför enkel: Se upp! IT är som en älg i ett bostadsområde. Den kan dyka upp var som helst och man vet aldrig vad den kan hitta på.

Det gäller att inte släppa tekniken ur sikte, och det gör man bäst genom att bejaka IT-revolutionen, bevaka trenderna och bedriva framtidsarkeologi.

Informationsteknologin förändrar samhället som en gång maskinerna gjorde i den industriella revolutionen. I en sådan samhällsrevolution kan allt ifrågasättas. Grundregeln är enkel: Det som kom med industrin försvinner när tjänstesamhället tar över. Allt det vi mödosamt byggt upp under 1900-talet utsätts därför för angrepp. Snart spränger vi fabrikerna.

Det är många som håller med om att IT förändrar vårt samhälle, men jag ser inte så många tecken på att man tar revolutionen på allvar: Hur länge tror Du det finns skolor kvar? Fackföreningar? Arbetstidslagsstiftning? Kommuner? Nationer? Företag? Inkomstskatt?

Ett samhälle med tung och trög infrastruktur, där det stora flertalet producerar basvaror, förändras långsamt. Men när de flesta av oss är i underhållningsbranschen får vi ett samhälle som domineras av trender. Och trenderna breder ut sig: I vår skall PCn vara blå. Har Du inte bytt till Windows 97 ännu? Man kan inte tänka strategiskt om IT med mindre man tar trenderna på allvar.

Ett företag kan tjäna mycket pengar på att inte följa trenderna, men samtidigt riskerar det att förlora allt. För vad skall man tycka om ett företag som inte hänger med? Vem vill jobba där? Om meningen med livet är omväxling, måste arbetet erbjuda omväxling.

När arkeologen lyfter tennskeden i luften och förklarar att i detta samhälle hade man en föreställning om ett liv efter detta, så använder hon tekniska lämningar som underlag för en beskrivning av levnadsvanor. Vi kan göra detsamma om framtiden.

Vi kan hålla upp en mobiltelefon och förklara att i detta samhälle finns inte längre särskilda arbetsplatser. På samma sätt som arkeologen måste vi göra vissa antaganden. Vi beskriver ett samhälle där mobiltelefonen är det dominerande arbetsredskapet.

Men när vi väl gjort en sådan första framtidsarkeologisk bestämning av levnadsvanorna i pratsamhället, kan vi gå vidare och uttala oss om vilka andra vanor, värden och behov som kommer att utvecklas. Om det är sant att Sveriges framtid beror på hur det går för Ericsson, så hoppas jag att några av teleingenjörerna som bäst håller på att omskolas till framtidsarkeologer.

Bo Dahlbom

professor i informatik vid Handelshögskolan i Göteborg och forskningsledare vid Viktoriainstitutet

dahlbom@adb.gu.se