Det nya företaget

Computer Sweden, december 1997

Det som kom med industrisamhället försvinner med industrisamhället. Det finns säkert undantag, men sådan är grundregeln. Skolor, kommuner, sjukhus, nationalstater — så småningom vittrar de bort i tjänstesamhällets globaliserade och mobila värld. Men vad händer med företagen, fabrikerna, industrisamhällets stoltaste skapelse?

Vägen bort från fabrikerna är svår och mödosam för de stora, framgångsrika industriföretagen. De sätter nya namn på sina fabriksavdelningar och kallar dem processer. Avdelningscheferna blir processägare och det talas om tjänsteproduktion.

När industriföretagen började tjänstefieras under 60-talet, byggde man på kontoret snabbt upp en organisation likadan som den som fanns på fabriksgolvet — en funktionellt organiserad produktionsapparat. Men vad skulle den producera? Dokument.

Sedan dess har man ägnat sig åt att rationalisera och automatisera denna dokumentorganisation. Office automation, systemtänkande, ISO 9000, BPR, metodavdelningar, kvalitetssäkring, processtänkande, projektorganisation, lärande organisationer och mognadsnivåer — recepten har varit många på hur man bäst skulle åstadkomma produktivare dokumenthantering. Som regel har de inneburit fler dokument och fler dokumenthanterare.

Somliga tyckte att Mike Hammers nygamla version av ”scientific management” var väl drastisk. I själva verket var ”business process reengineering” en lätt krusning på ytan av de gamla fabriksföretagen. Att ägna sig åt att definiera och räta ut processer innebär att utgå från produktionen som kärnan i verksamheten. Hammer hade varit verkligt radikal om han vågat föreslå att verksamheten skulle organiseras med affären som grund.

Vad skall ett industriföretag göra? Producera och sälja. När produktionen dominerar måste kunden anpassa sig. När affären dominerar måste produktionen anpassa sig. Produktutveckling blir något som sker nära kunden, tillsammans med kunden, i allians med kundnära tjänsteutövare, långt från fabriken. Produktutvecklig, marknadsföring, försäljning, och service vävs samman. De är inte längre avdelningar, funktioner, eller processer i en fabriksorganisation. De är dimensioner i affärer.

Industrisamhällets företag var produktionsföretag. Tjänstesamhällets företag är säljföretag. Det gamla företaget producerade varor. Det nya företaget utövar tjänster. Det gamla företaget lokaliserades till en plats där det fanns råvaror, energi, goda transporter, och arbetskraft. Det nya företaget finns där kunderna finns. Det gamla företaget var en fabrik. Det nya företaget är en löst sammanhängande, distribuerad, mobil säljorganisation.

Det nya företaget är inte en lärande organisation utan läraktiga individer, och de är alla säljare. Liksom en gång i fabrikernas gryning alla var delaktiga i produktionen kommer tjänsteföretagen att utgå ifrån tanken att alla är delaktiga i affären. Produkter utvecklas, marknadsförs, och säljs med en kund i sikte. Produktion och leverans kan mycket väl komma att outsourcas.

Det gamla företaget kunde stolt hävda: En bra bil säljer sig själv. Det nya företaget säger i stället: Ett bra bilföretag kan sälja vilken bil som helst. Tjänsten kommer i första hand, varan i andra. Det gamla företaget dominerades av ingenjörer, experter på maskiner och varuproduktion. Det nya företaget har itenjörer, experter på IT och tjänsteutövning.

Det gamla företaget var självt en maskin. Det nya företaget är gjort av IT. Idag slits tjänstemannen mellan dessa två världar: När strategidokumentet måste bli färdigt kommer det hela tiden nya mail. Med faxar, röstbrevlådor, och email har tjänsteutövarna blivit tillgängliga som aldrig förr. Och värre blir det.

Det gamla företaget byggde sig en egen värld, med fastigheter, social service, utbildning, och rekreation. Med bruksamhället som förebild var det ett samhälle i samhällets utkant: Obehöriga äga ej tillträde. Det nya företaget är inte rädd för världen, inte rädd för kunderna. Det behöver inte isolera sig utanför samhället. Tvärtom, det spränger fabriken och låter sina medarbetare gå ut i världen och ta för sig av det allmänna samhällets utbud.

Jag tänker mig en ny version av yttersta domen. Stig till höger alla ni som producerar varor säger Gud Fader och ca 10 procent går åt sidan. Stig till vänster alla ni som säljer varor och tjänster säger han så, och ca 30 procent går åt sidan. Sedan tittar han strängt på dem som står kvar. Är du en av dem?

Bo Dahlbom adb.gu.se

professor i informatik vid Handelshögskolan i Göteborg

forskningsledare vid Viktoriainstitutet