Nomader emellan

Roaming, november 1998

Förr kunde man se på en bil var den hörde hemma. Snart får vi europeisk registrering. En gång fanns det lokalsamtal. Idag vet du inte vart du kommer när du slår ett nummer. Det går med telefonen som med bilarna. Den ökade rörligheten får lokalsamhällena att upplösas.

Ändå behåller rummet sin betydelse. Så länge jag vill se och ta på dig, vill jag också veta var du är. Jag tror att den tjänsten kan bli rätt viktig. Tekniskt finns det olika lösningar.

Idag sänder telefonen signaler till en basstation, som via det fasta nätet går till en annan station, och därifrån ut till mottagartelefonen. Basstationerna vet i vilket område du är. Och det är klart att de kan förmedla den informationen till den som ringer. Ett litet GPS-chip i din telefon och den kan tala om för alla som ringer exakt var du är. Sådana lösningar ger absoluta positioner.

Du kan nu få egen basstation på kontoret. Så länge du ringer endast via den är det lokalsamtal, och du kan veta att den du talar med är i huset. Men basstationerna blir allt mindre och snart kan det sitta en i varje telefon. Även om deras räckvidd är kort, kan det fungera väl om bara telefontätheten är stor.

Din telefon vet om vilka andra telefoner som finns i närheten, i dess område. Att ringa till en av dessa telefoner är att ringa lokalt. I en nödsituation kan du kanske ringa till allihop samtidigt: göra ett allmänt lokalt anrop. Det är lätt att hitta på tjänster som utnyttjar sådan relativ rumsangivelse.

Du närmar dig en korsning och du har företräde. En annan bil närmar sig också. Det verkar inte som om hon tänker stanna. Du vill kunna ringa och fråga. Du går vilse i skogen. Var är de andra? Du vill kunna ringa och fråga.

Du vill enkelt kunna ta reda på om någon i din telefonbok är i närheten. Och du vill veta när någon du bryr dig mycket om är nära eller på väg att gå.

Mina studenter har byggt en liten grej – de kallar den ”humming bird” – som surrar till när en annan humming bird är i närheten. På displayen kan du se vem det är. När vi alla blivit nomader behöver vi teknik för att hålla ihop. Djuren klarar detta med lukten, men tack och lov är vårt luktsinne mer okänsligt.

Allt du kan göra med relativa lösningar kan du göra med absoluta, men de förra uppmuntrar till lokal gemenskap. Du är en av oss om du är nära oss. Och när rörligheten ökar blir frågan i stället vilka av oss som är tillräckligt nära.

Tekniken bestämmer vilket samhälle vi får. Telefontjänster som utnyttjar relativa avstånd snarare än absoluta positioner, inbjuder till ett samhälle där människor i vår närhet får särskild uppmärksamhet. Jag tror att ett sådant samhälle är varmare, mänskligare, och tryggare.

Det är ett sådant samhälle våra telefonbolag vill ha. Det säger de själva. Så jag hoppas att de diskuterar den här sortens frågor. Men var pågår den diskussionen? Inte i politiken. Den politiska debatten handlar om skatter och bidrag medan tekniken formar ett nytt samhälle. Så går det som det går.

Bo Dahlbom adb.gu.se
professor i informatik vid Handelshögskolan i Göteborg
forskningschef vid Viktoriainstitutet