Välkommen till framtiden

Roaming, mars 1999

På 1800-talet höll man på med det förflutna. Svenskar lekte vikingar och drömde de var Karl XII. På 1900-talet var vi upptagna av nuet. SIFO meddelade ständigt vad vi tyckte om Persson och EMU. Nu vänder vi oss mot framtiden.

Somliga säger det beror på millenieskiftet, men det tror inte jag. I en värld av bönder är förändringarna långsamma. För att få perspektiv på tillvaron måste man titta långt bakåt. I den moderna staden händer det mycket, men det är mest samma sak. Vi för statistik och gör prognoser, men tänker oss inte framtiden annorlunda. IT-revolutionen har ändrat på detta.

Vi håller på att vänja oss vid en värld där livet hela tiden förändras. Än så länge är vi bara offer för IT-utvecklingen. Vi försöker se vart tekniken är på väg, för att hinna ställa om och inte satsa fel. Jag kallar det framtidsarkeologi.

Vi gräver fram mobiltelefonen och börjar berätta om morgondagens mobila samhälle. Vi kan se det komma och vi kan inte göra särskilt mycket åt det. Själv tror jag att det kan bli ett rätt bra samhälle: omväxlande, spännande, otryggt, utmanande.

Men jag kan också föreställa mig framtiden mörk. När rörligheten ökar, minskar människans anknytning till en bestämd plats. Idén om folkbokföringsort blir meningslös i ett samhälle utan arbetsplatser, där du får din utbildning på nätet. När lokalsamhället upplöses finns inte längre underlag för lokal taxering som resurs för underhåll av infrastruktur. Samhället förvandlas till öar av marknadsberoende civilisation ‹ ungefär som medeltidens Europa.

När de lokala skattesystemen urholkas hamnar institutioner som skola, sjukvård, social service på marknaden. Storstädernas dominans ökar. Där finns finansinstituten, mediacentra, elitutbildning, avancerad sjukvård, företagens huvudkontor. Städerna konkurrerar med varann om att dra till sig den köpstarka eliten.

Vi får en elit av nomader och en majoritet av bofasta som försvarar nationen, hembygden, den egna valutan och det egna språket. Eliten har inget medborgarskap, betalar ingen skatt. Likt turister skummar de grädden av de bofastas arbete. Spänningarna ökar.

Om vi inte gör någonting nu är det kanske ett sådant samhälle vi får. Hittills har vi levt efter Newtons tröghetslag: vi förblir i det tillstånd vi råkat hamna, ända tills något tvingar oss att förändras. Framtiden uppmanar oss att ändra riktning i livet på eget initiativ, innan omständigheterna tvingar oss. Framtiden gör oss mer levande.

Bönderna som flyttar in till stan i den industriella revolutionen har sina rötter i landsbygden. De känner sig uppryckta och hemlösa. De försöker förstå livet genom att söka i sitt förflutna. På psykoanalysens soffa letar de i barndomen efter lösningen på livets gåta.

Men meningen med våra liv finns i framtiden, inte i det förflutna. Det är vad vi vill bli som är det viktiga, inte vad vi varit. När vi lämnar fabrikerna överger vi mekaniken och börjar aktivt designa framtiden. Men då måste framtidsarkeologin kompletteras.

När vi kan se vilket samhälle den nya tekniken skapar, kan vi fråga om vi vill ha det samhället. Om svaret är nej, kan vi gå vidare och fråga vilken teknik vi i stället borde utveckla. Men vilka är ²vi²? Är det en global centralkommitté av typ EU-kommissionen? Nej, bevare oss väl.

En sak är säker. Om vi inte intresserar oss för framtiden, så kan vi inte medvetet påverka den. Bönderna hade sin religion för att förstå tillvaron. Ingenjörerna kartlägger nuet med sin vetenskap. Kanske skulle vi alla börja ägna två timmar varje söndag åt att diskutera framtiden? En sorts framtidsmöten i stället för väckelsemöten och vetandets värld? Välkommen till Framtiden på söndag!

Bo Dahlbom adb.gu.se
professor i informatik vid Handelshögskolan i Göteborg
forskningschef vid Viktoriainstitutet