IT förändrar staden

En vision för Malmö stad, januari 2000, omtryckt i E. Dalman (red.) Tänk – 21 inlägg om framtidens stad, Ordfront 2001

Informationsteknologi (IT), dvs processorer, minnen, displayer, teleteknik, radiosändare, är elektroteknik för behandling, lagring, visualisering och förmedling av information. IT omfattar allt ifrån reglermekanismer, robotteknik, automatiska lager och larmsystem, över informationssystem, ordbehandling och videoredigering, till elektronisk handel, smarta kort och mobiltelefoni. Tekniken blir hela tiden mindre och lättare, får högre prestanda, lägre pris, och radikalt nya användningsområden.

Man kan diskutera ITs inverkan på vårt samhälle på två lite olika sätt. Antingen kan man välja det stora greppet och se hur IT innebär en samhällsrevolution jämförbar med den industriella revolutionen och försöka reda ut hur det nya samhället i stora drag kan komma att se ut. Eller också kan man se närmare på detaljerna i ITs påverkan och försöka beskriva dem.

När man inser att IT är en samhällsrevolution jämförbar med den industriella revolutionen, inser man också vilken jätteuppgift våra städer idag står inför. Dagens städer är byggda i den industriella revolutionen och med industrin som kravställare. Det har tagit ungefär 100 år. Det finns ingen anledning att tro att IT kommer att ställa mindre krav på städerna. Förändringen kanske måste gå fortare, men den har inte börjat ännu. För att rationellt kunna planera denna stora förändring behöver våra städer arbeta mycket mer medvetet, långsiktigt, IT-relaterat, än de gör idag. Ett sådant arbete bör ledas och debatteras av en IT-kommission, en IT-framtidsgrupp, eller liknande. Inledningsvis finns såklart självklara uppgifter för de städer som vill skaffa sig ett försprång in i IT-samhället: se till så att staden har ett förstklassigt nätverk som hela tiden utvecklas, ge alla medborgarna enkel och billig tillgång till nätet, verka för att IT-användningen i stadens egna verksamheter, inte minst skolan, utvecklas så snabbt som möjligt, och så vidare. Men detta är självklarheter. Nu till det som kanske är lite svårare att se.

IT är en revolution

Låt oss börja med det stora greppet. Den industriella revolutionen innebar industrialisering, sekularisering, rationalisering, urbanisering. Vi övergav livet på landet för ett liv i staden. Med IT-revolutionen lämnar vi livet i staden för ett liv på nätet. Men hur ser livet på nätet ut och hur ser det nya nätverkande samhället ut?

Liksom bondesamhällets gårdar, är 1900-talets byggande i stor utsträckning bestämt av näringslivet. Detta gäller inte minst städerna. 1900-talets stad är fabrikernas stad, industrisamhällets stad. Den är byggd med fabrikerna som fokus och förebild. Fabrikerna för varuproduktion är stora arbetsplatser som kräver stora byggnader och goda transportmöjligheter, gärna järnvägar, sjöfart, och motorvägar. Fabrikerna samlas därför i industriområden. När fabrikerna står modell för andra mänskliga verksamheter samlas dessa på samma sätt i områden: bostadsområden, sjukhusområden, universitetsområden, kontorsområden.

När IT först utvecklas tillämpar man industrisamhällets princip och samlar IT-industrin i industriområden: Silicon Valley, Route 128, Sophia Antipolis, Kista. Här finns gott om plats för expansion, goda transporter och man skapar också en mötesplats för likasinnade. Men hur framgångsrik Silicon Valley än är – 8 procent av världsekonomin har sin bas där – så skall man inte tro att IT-samhället kommer att gå vidare i industrisamhällets fotspår.

IT ger fantastiska möjligheter till automatisering och samhället kommer att bli alltmera automatiskt med hjälp av IT. Men långt driven automatisering gör människan maktlös i en redan programmerad värld. IT ger också fantastiska möjligheter till informatisering, till att ge oss information om vad som sker och därigenom möjlighet att spela en aktiv roll och påverka skeendet även i en snabbt föränderlig omgivning. När datatekniken på 1960-talet för första gången blev allmänt samtalsämne, präglades debatten av industrisamhällets entusiasm för automatisering. På 1990-talet handlar det i stället om informatisering och en växande medvetenhet om att vi är på väg ur industrisamhället in i ett nytt samhälle med nya idéer och ideal.

IT-revolutionen förändrar näringslivets grundvillkor. Industrisamhället är ett produktionssamhälle. IT-samhället är ett konsumtionssamhälle. I industrisamhället är ca hälften av de sysselsatta industriarbetare (som i Sverige på 1960-talet) och tjänstemännen är ingenjörer eller ekonomer i industriproduktionens tjänst. I IT-samhället är kanske 5 procent av de sysselsatta industriarbetare (som i Sverige på 2010-talet) och den övervägande delen av tjänstemännen är kundorienterade tjänsteutövare på marknaden. IT-samhället domineras inte av produktion utan av affärer – av utbildning, vård, försäljning, marknadsföring, och underhållning. Och affärer är kundinriktade och därför konsumtionsinriktade.

Från att ha varit producenter under 1900-talet blir vi nu konsumenter. Och byggandet förändras därefter. Konsumtionssamhället utformas efter konsumtionens krav och villkor snarare än efter produktionens. Turism, rekreation, upplevelser, vårdbehov kommer att påverka byggandet mer än något annat. Om 1900-talets stad byggdes som svar på industrins och industriarbetets krav, så kommer 2000-talets stad och utformas efter mänskliga behov och önskemål. Friheten i stadsplanerandet ökar dramatiskt och därigenom blir naturligtvis uppgiften svårare.

Industrisamhällets infrastruktur – gas, elektricitet, vatten och avloppp, fabriker och järnvägar, parkeringshus och ringleder, sjukhus och skolor – gav tämligen fasta former till den moderna staden. IT är ingen sådan teknik, ingen infrastruktur. Bredband kan enkelt grävas ned tillsammans med eller rentav köras genom redan befintliga ledningar, eller distriburas via radiolänk, eller per satellit. Utöver det nät som staden behöver för sin verksamhet, skall den naturligtvis försäkra sig om att dess medborgare och företagare har tillgång till ett ändamålsenligt nät, men detta kan ske på mångahanda sätt. Det är en fördel om här experimenteras med olika lösningar, eftersom det är en relativt billig teknik som hela tiden utvecklas.

IT ställer som teknik inga särskilda krav på stadens utformning. Däremot ställer användningen av IT krav på stadens utformning som en konsekvens av övergången från produktionsinriktat industrisamhälle till konsumtionsinriktat marknadssamhälle. En stad byggd för affärer, tjänsteutövning, möten, kräver mötesplatser, marknadsplatser snarare än fabriker. I stället för ett varudistributionsnät som byggts med produktionslinjen som förebild behöver marknadssamhället, mötessamhället, helt nya logistiska lösningar.

Affärer är möten. Att sälja, utbilda, vårda, underhålla – det är att mötas. IT-samhället behöver mötesplatser. Och ju fler möten du kan hinna med under en dag, desto effektivare är du. Därför växer storstäderna som aldrig förr. Därför byggs Köpenhamn och Malmö samman. Och riktigt konkurrenskraftig blir den kombinerade staden om bron utnyttjas maximalt och om en helt ny gemensam stadsplan tar form med mötesplatserna som utgångspunkt.

Redan i industrisamhället finns naturligtvis mötesplatser och i övergången till det nya samhället är det dessa som först utvecklas: flygplatser, järnvägsstationer, receptioner, restauranter, kaféer, torg, gåtgator, strandpromenader och parker. Mötesplatserna skall helst vara naturliga, dvs du skall befinna dig utan särskild anledning. De skall vara lätta att nå även när du har särskild anledning att uppsöka dem. Det skall gå att parkera där, att få sig en bit mat, att göra något spännande medan man väntar mellan möten, och så vidare. Mötesplatserna måste passa såväl konsumenter som tjänsteutövare.

IT-samhällets mötesplatser är såklart väl utrustade med IT. Kafébordet visar sig vara en bildskärm när du knackar på det. I stället för servetten, kan ni använda bordet som skissblock, lagra resultatet av er gemensamma kreativitet och skicka den som email till en kollega. Om du bär med dig din terminal eller inte spelar mindre roll. På mötesplatsen är du alltid på nätet, tillgänglig för alla du vill skall kunna nå dig och med tillgång till allt och alla du kan önska dig.

I ett samhälle där vi ständigt är på väg från ett möte till ett annat, där livet är en enda serie möten, är den framgångsrika staden den som enkelt och bekvämt erbjuder så många önskade möten som möjligt. Det är en stad som vänder sig minst lika mycket till tillfälliga besökare som till mer trogna stamgäster – med ambitionen att förvandla de förra till de senare. Det är en stad som, om den ligger i Norden, äntligen gör något radikalt åt vårt förfärliga klimat. Hur skall vi annars kunna konkurrera med Milano, Barcelona eller Dubrovnik? Men de städer som först förstår IT-samhällets enorma behov av mötesplatser har naturligtvis de bästa chanserna. Låt oss mötas i Malmö! Vi möts i Malmö! Malmö – din mötesplats! Mötesplatsen Malmö.

IT ett steg i taget

IT-användningen förändras och därmed förändras också dess påverkan på våra liv och på samhället. När vi diskuterar framtida konsekvenser av IT får vi akta oss för att sitta alltför mycket fast i vår egen tids IT-användning. 1970-talets stordatorer och robotar fick oss att oroa oss för ett helautomatiserat samhälle med den personliga integriteten i kläm. 1980-talets persondatorer skrämde oss i stället med ett samhälle utan sociala kontakter, där var och en var knuten till sin dator med antingen dataspel eller ordbehandling. 1990-talets snabba expansion av mobil IT-användning har i stället spätt på våra bekymmer för miljön i ett allt rörliga samhälle med ökande resande och varutransporter. När vi därför ser närmare på några detaljer i ITs påverkan på staden måste vi hålla i minnet att diskussionen utgår från den IT-användning vi kan se idag. Vem vet vilka överraskningar IT har att erbjuda i morgon.

Först, en enkel lista 

Allra först kanske det kan vara upplysande med en enkel lista över områden där IT redan spelar en viktig roll i våra städer.

IT i trafiken – automatisk styrning av trafiksystem, betalningssystem, online information om framkomlighet, lämplig hastighet, P-platstillgång, när bussen kommer, etc, etc.

IT i stadens verksamheter – skola, vård, omsorg, byggande, underhåll blir alla verksamheter som med IT kan utföras distribuerat, mobilt, demokratiskt, i nära samarbete mellan förvaltningar, politiker och medborgare.

IT i stadens marknadsföring – en portal där hugade besökare, företagare, medborgare, kan finna information om sevärdheter, villkor för företagsetablering, tillgång på arbeten, bostäder, skolor, etc.

IT i handeln – ökad automatik i försäljningsställen, ökad elektronisk handel och hemkörning av varor, samtidigt som kundkrav på exotiska varor och tjänster ökar, medför omfattande och svårförutsägbara förändringar i handeln.

IT och säkerheten – fantastiska möjligheter till övervakning och kontroll av medborgarna vilket på sikt förändrar polisens arbete i grunden.

Listan kan naturligtvis enkelt göras längre genom att gå in i detalj på de olika verksamheterna som staden driver, deras förändring med IT, och vilka konsekvenser detta får för stadens utformning. Men detta får räcka. I stället ser vi lite närmare på några idag tydliga tendenser.

Den mobila staden 

När tjänstesamhället slår igenom och industrin inte längre utgör förebild för utbildning, vård, underhållning, försäljning eller myndighetsutövning, då lämnar dessa verksamheter fabrikerna för tjänsteproduktion och flyttar ut i samhället och äger rum var helst människor råka befinna sig. Tjänsteutövning går från ”pull” till ”push” för att använda Internet-jargong. Du behöver inte längre åka till en fabriksanläggning för att få utbildning, vård, köpa något eller möta en myndighetsutövare. Dessa tjänster erbjuds varhelst du befinner dig såväl över nätet som genom fysiska möten. Varhelst det finns en mötesplats kan du stämma träff med din tyska-lärare, frisör eller socialtjänsteman. Varför inte hemma hos dig, eller i bilen, på badstranden, vid lunchbordet, över en kopp kaffe i skymningen på Stora torget?

När tjänsteutövningen distribueras i rummet, sprids den också i tiden. Fabriken kräver fasta arbetstider, skiftgång, stämpelklockor och organisation. Tjänsteutövningen som ofta är individuell kräver inget sådant. Utbildning, vård, underhållning, försäljning eller myndighetsutövning behöver inte respektera andra tider än de som överenskoms mellan utövare och kund.

Den distribuerade tjänsteutövningen minskar dramatiskt behovet av skolfabriker, vårdfabriker, köpfabriker och kontorsfabriker i staden. Samtidigt ökar denna form av tjänsteutövning behovet av resande och transporter. Den gör resandet och varutransporterna mindre koncentrerade. I stället för massiva strömmar av människor och varor i lätt identifierbara stråk från bostadsområden till industriområden, mellan hamn och industriområden, mellan ytterområden och centrum, får vi ett jämnare flöde av resande och transporter dygnet runt och ett bättre utnyttjande av det totala vägnätet. Men vi får ett ökat resande: i stället för att samla alla sjuka och gamla i vårdfabriker gör vårdbiträden, sköterskor och läkare hembesök. I stället för att vi alla åker till köpcentrum och handlar, levereras det mesta av varorna till oss i bostaden (eller var vi nu vill ha dem). Befintligt vägnät och populära mötesplatser kommer naturligtvis att bidra med struktur åt resande och transporter.

Industrisamhället domineras av produktion och distribution av varor. När människors resande ökar sker det i detta samhälle på varudistributionens villkor. Vi bygger tunnelbanor för det hade vi lärt oss i gruvindustrin. Varutransporter i och utanför fabriker sker på samma villkor. De skall vara effektiva, dvs varorna skall transporteras snabbt och säkert. Äggen skall varken bli för gamla eller gå sönder. Men människor är inte ägg. De transporteras inte, de reser. De är inte varor på väg från en fabrik till en annan. I mötessamhället är människor på väg från ett möte till ett annat och under resan vill de troligen klara av så många möten som möjligt – om de inte vill sova, äta, älska eller träna biceps. Det betyder att hon behöver tillgång till IT, att transportmedlet tillåter fysiska möten, att hon kan göra allt det hon kan tänkas vilja göra även medan hon reser. Då blir resandet verkligen effektivt. Resandet skall vara säkert såklart, men det behöver inte alltid gå särskilt snabbt.

Den resande vill också ha kontroll över sitt resande. Med IT får vi online information om vad som sker i trafiken, var kollektiva transportmedel befinner sig just nu, och så vidare. Vi kan kommunicera med varann i trafiken och långsamt förvandlas resandet från ett system till mänsklig interaktion. Frånsett att du behöver ha bägge händerna på ratten och ögonen på vägen, så är bilen naturligtvis ett överlägset resandemedel i mötessamhället. Bilen är en utmärkt mötesplats, såväl för fysiska som virtuella möten. Och ju mer IT bilen får, desto mindre behöver du som förare bekymra dig om världen utanför. I industrisamhällets massorganiserade varuproduktion är bilen i själva verket något av en främmande fågel. Där passar järnvägar, tunnelbanor, och bussar bättre. IT-samhället kommer att bli det verkliga bilsamhället – med allt vad det innebär för IT-samhällets städer.

Boendets gemenskap 

1990-talets nya IT-användning har dominerats av elektronisk post, webb och mobiltelefoner. Webben har använts huvudsakligen på två sätt. Företag, organisationer och även individer har byggt webb-platser för att sprida information och senare som mötesplatser för kontakt med kunder, medborgare, likasinnade. Dessa webb-platser förändras nu, med hjälp av elektronisk handel, till veritabla marknadsplatser där det mesta verkar finnas till salu. Företag konkurrerar om att ha välbesökta webb-platser och har du en sådan kan du erbjuda den som ingång, ”portal”, till andra företags webb-platser. En mycket välbesökt portal är en mycket stor tillgång i IT-samhället. Varje stad med självaktning har naturligtvis en mycket konkurrenskraftig portal genom vilken medborgare och besökare ges tillgång till all den information och alla de kontakter de kan tänkas efterfråga.

Men webben har också använts för intern information. Så kallade ”intranät” kan vara allt från enkla anslagstavlor med personalinformation till att utgöra företagets samlade IT-resurs, åtkomlig beroende på behörighet från en och samma hemsida, eller portal. När alla får bredband i bostäderna ligger det nära till hands att utforma intranät för bostadsområden och många bostadsbolag har redan kommit långt på den vägen. I dessa intranät finns information om bostadsområdet, möjlighet att boka tvättstugor och hobbylokaler, ställa frågor och diskutera problem i boendet, medverka i planering och förändringsarbete. Intranätet, hoppas man skall fungera som en sammanhållande kraft i bostadsområdet och bidra till att stärka gemenskapen i boendet. Många hyser också förhoppningen att här finns en IT-användning som kan tjäna som demokratisk resurs.

Bostadsområdenas intranät får snabbt kommersiella konkurrenter såklart. Bor Du på Östermalm i Stockholm har du en portal (som drivs av ett dotterbolag till Spray) som vänder sig särskilt till Dig. Dessa kommersiella portaler kan naturligtvis leda dig in i bostadsområdets intranät, men i portalen kommer att finnas annat som konkurrerar kraftfullt om din uppmärksamhet. Troligtvis blir det därför inte särskilt mycket med idén om intranät för bostadsområden som medel att öka gemenskapen i boendet. Annars är det en idé som, om den skulle visa sig framgångsrik, kunde tänkas öka behovet av mötesplatser i bostadsområdena.

Intranät i bostadsområden exemplifierar två intressanta egenskaper hos informationsteknologin. När människor lär känna varann närmare virtuellt, med hjälp av IT, vill de också träffas fysiskt. Virtuella gemenskaper leder till fysiska gemenskaper. Och användningen av IT ger upphov till nya gemenskaper. Teknikanvändning spelar en stor roll i samhällsbildningen, och IT är inget undantag. Förr hölls vi samman av mötena vid brunnen, i tvättstugan, i kvartersbutiken, eller i väntan på bussen. Ju rikare vi blivit, ju mer individualiserad tekniken blivit, desto större har vårt oberoende av varann blivit, och vi har snart ingen riktig anledning att alls mötas. Vi behöver inte längre mötas av funktionell nödvändighet, utan måste finna sätt att mötas för mötenas egen skull. Det är inte helt enkelt – åtminstone inte i en kultur som vår. Tur då att användningen av IT erbjuder oss nya anledningar att mötas.

Men de gemenskaper som skapas med IT är i stor utsträckning intressegemenskaper av olika slag: arbetsgemenskaper, politiska gemenskaper, konsumtionsgemenskaper. När väl den första förtjusningen över tekniken själv lagt sig, kan inte IT bidra med mycket mer än ett medel att föra samman människor som redan har gemensamma intressen. Om bostadsområdet inte redan är viktigt för de boende, lär det inte bli mer viktigt på grund av ett intranät. Men är bostadsområdena viktiga för dem som idag bebor dem? Och kommer de att vara viktiga i framtiden?

Bredband och nomader 

Med bredband kan bostaden bli ett informationscentrum där vi kan arbeta, utbilda oss, underhållas, umgås, kort sagt göra allt en människa kan hitta på med undantag för resande och andra aktiviteter som kräver mycket utrymme. Men i stället för att resa kan vi uppleva Afrika i vårt eget vardagsrum. I stället för att träffa grannarna, kan vi umgås på nätet och kanske mest med människor som är som vi. Vi kan jogga på rullband med feedback om hjärtverksamhet, andning, och samtidigt vackra vyer att njuta av.

När vi gör bostaden mer välutrustad lägger vi mindre resurser på den yttre miljön. Det blir lättare att göra saker hemma och den yttre miljön utarmas ännu mer. Om en sådan utveckling dessutom sammanfaller med en harmonisering av skattetrycket i Europa slutar det kanske med att vi aldrig lämnar bostaden. Livet i IT-samhället blir ett liv därhemma. Inte lär vi ha något särskilt intresse för bostadsområdet.

Men bredbandstekniken kan också användas till att göra mobiltelefonen till vårt informationscentrum. Vi kan bära vårt informationscentrum med oss vart vi går och vara ständigt tillgängliga för medarbetare, vänner och anhöriga. Vi blir nomader. Kanske blir du en nomad i närmiljön, kanske blir din hord ett lokalt arbetslag. Kanske blir du en global nomad, på rullbandet i Bryssel, på hotellrummet i Singapore. Men även då kan du ha tillgång till din hord. Med ständigt uppkopplade mobiltelefoner säger ni godnatt till varann – tvärs över jordens yta.

I en en sådan värld kommer resurserna att satsas på transporter, mötesplatser, hotell och restauranter. Och överallt kommer det att finnas IT. Knacka på restaurantbordet och det förvandlas till en bildskärm. I stället för en värld av slutna celler, isolerade, intelligenta bostäder, får vi en rumsligt sammanhängande, öppen och mångfaldig värld, gjord för fysiska, mänskliga möten.

Inte heller i den världen kommer bostadsområdet att vara särskilt intressant. Nomaden ha vidare vyer än så. Men kanske kan hela staden intressera henne. Håll med om att den världen verkar mer lockande! Vem vill inte hellre bli nomad än leva hela livet i kärnfamiljens fuktvarma sköte! Vem vill inte leva i en värld med resor, mötesplatser, hotell och restauranter snarare än umgås med sitt kylskåp. I stället för en värld av slutna celler, isolerade, intelligenta bostäder, vill vi ha en öppen och mångfaldig värld, gjord för fysiska, mänskliga möten. Hur får vi en sådan värld?

1900-talets boendemiljöer, städerna, har formats av industriproduktionens krav. Bilar och lastbilar har som överlägsna transportmedel spelat en stor roll. Det mesta av detta har skett utan djupare eftertanke. Bilen kom. Bilarna blev fler och städerna förvandlades. 2000-talets samhälle kommer att formas av IT. Vi kan göra det med eftertanke den här gången. Men då blir stadsplaneringen på allvar politisk. I stället för att kortsynt se på intressen som alla kan dela – Ropen skalla bredband åt alla! – låt oss försöka se vad det är för samhälle vi skapar med IT-användningen, och vilket samhälle vi vill ha.

Nu tror jag såklart att vi får ett nomadiskt samhälle vare sig vi vill det eller inte. I ett samhälle som domineras av affärer, marknad, tjänstutövning och möten, där spelar visserligen elektronisk handel och virtuella möten en av huvudrollerna, men det är trots allt de fysiska mötena, ansikte mot ansikte, som kommer att sätta sin prägel på samhället. Det är trots allt så du säljer dammsugare.

Det är klart att det går att sälja begagnade bilar över nätet, liksom det går att vårda och utbilda över nätet. Men även om vi har de bästa telefonerna, eller den webb-plats alla vill besöka, så måste vi möta våra kunder ansikte mot ansikte för att förstå hur de tänker, och se vart de är på väg med sina behov. När rutinuppgifterna tas om hand av tekniken, så blir till sist endast mötena kvar åt oss människor.

Och vad vore livet utan möten? Det goda livet är ett liv med möten, ett liv där vi umgås och utvecklas i samspel med gamla vänner och nya bekantskaper. En del av oss är lyckliga nog att redan i dag ha ett sådant arbetsliv. Men om det är så vi vill leva kanske vi skulle ta det lite mer lugnt med att dra in bredband i bostaden?

Malmö år 2010 är en levande stad med ett överflöd av mötesplatser. I de små grupper man ser röra sig, eller sitta i möte, finns ofta både barn och gamla. Om de arbetar eller leker, utbildas, vårdar eller byter tjänster med varann, är inte lätt att avgöra. Det ser ut som på Breughels gamla målning av medeltidens marknadsplats. Människorna verkar mycket upptagna, koncentrerade, ibland stressade, men Breughel skulle ändå säga att de leker. Här varken odlas eller produceras, här bytes tjänster och kommuniceras. Välkommen till livet i mötessamhället! Välkommen till det goda livet!

Bo Dahlbom adb.gu.se
professor i informatik vid Handelshögskolan i Göteborg
forskningsledare vid Viktoriainstitutet