Den nya ekonomin (längre version)

Ingenting är nytt när man är gammal

”Cycle companies were in the market everywhere. Immense fortunes were being made in a few days and sometimes little fortunes were being lost to build them up. Mining shares were dull for a season, and any company with the word ’cycle’ or ’tyre’ in its title was certain to attract capital, no matter what its prospects were like in the eyes of the expert.”
Arthur Morrison, The Affair of the ’Avalance Bicycle and Tyre Co., Limited, 1897.

Tillväxt i ekonomin innebär att omsättningen ökar. Ett land kan skapa skenbar tillväxt genom inflation, men verklig tillväxt kräver ökad produktion. Den amerikanska ekonomin har på 1990-talet haft ovanligt hög tillväxt, utan inflation, samtidigt som det har varit svårt att se någon motsvarande ökning i produktionen. Så började man tala om ”den nya ekonomin”.

Mycket av tillväxten sker i IT-relaterade verksamheter, där nya IT-företag växer snabbt med höga värderingar utan att ha några nämnvärda intäkter. Den nya ekonomin har följaktligen beskrivits som ”en bubbla” som förr eller senare måste falla ihop när den ekonomiska aktiviteten visar sig sakna substans.

Andra har beskrivit den nya ekonomin som en investering i framtida ekonomiska värden. De högt värderade IT-företagen, där varje anställd kan ha ett värde på flera miljoner kronor, förväntas antingen leverera en nyckelteknik på Internet-området, eller växa i en sådan takt att antalet anställda snabbt motiverar den höga värderingen. Internet-företag och dotcom-företag sägs operera enligt villkoren ”winner takes all”: i en globaliserad ekonomi kommer den som är först på sitt område att, likt Microsoft, totalt dominera världsmarknaden. Därför pågår det också ett race där företag, med hjälp av så kallat riskkapital växer och etablerar sig runt om i världen med endast en affärsidé i bagaget. Verksamhet och kunder får vänta.

Om ”winner takes all”, kommer merparten av dessa företag inte att bli framgångsrika. Några kommer att gå i konkurs, andra kommer att köpas upp eller gå samman. Somliga klagar grälsjukt över att entreprenörerna i dessa företag bara är ute efter att tjäna en snabb hacka, och att de aldrig haft för avsikt att skapa någon bestående verksamhet. Men ingenting av detta räcker för att den nya ekonomin skall vara en bubbla. All ekonomisk verksamhet innebär satsningar som misslyckas. De stora industriföretagen i den gamla ekonomin gör hela tiden enorma felsatsningar.

Nej, frågan är snarare om det finns några nya ekonomiska värden och villkor som motiverar talet om en ny ekonomi. Innebär den ökade ekonomiska aktiviteten att ekonomin har förändrat karaktär på något avgörande sätt? Eller är det bara fråga om en tillfällig, hysterisk IT-rusch? Här finns många bud på svar. Somliga hävdar att medan maskinkapitalet skapade värden i den gamla ekonomin så är det nu humankapitalet som genererar värden. Kunskapssamhällets villkor är annorlunda eftersom kunskapen växer när den delas. Digitala produkter kan mångfaldigas, distribueras och försäljas med försvinnande liten marginalkostnad. Upplevelseindustrin kräver ett helt annat ekonomiskt tänkande. Och så vidare, och så vidare.

I själva verket är fenomenet ”den nya ekonomin” mycket enkelt att förstå. Som så ofta behöver man bara en liten smula, tämligen ytlig historisk kunskap, för att se vad det är som pågår.

Nya samhällen, nya ekonomier
När industrialiseringen av det svenska bondesamhället tog fart på 1860-talet spelade järnvägarna och affärsbankerna en viktig roll. Med goda transporter och ett modernt penningsystem förvandlades Sverige från ett bondland med 85% av befolkningen i jordbruket och självhushållning till ett modernt industriland dominerat av företagande, varuproduktion och exportindustri.

Den industriella revolutionen tömde landsbygden på folk. Bönderna lämnade sina gårdar, blev lönearbetare på arbetsmarknaden och fick pengar att köpa konsumtionsvaror för. Förmögenheter kunde byggas upp genom företagande och investeringar. Sverige fick en aktiemarknad. Sverige fick en ny ekonomi.

När IT-revolutionen så sakta inleddes på 1960-talet var det inte många som lade märke till den. Då var Sverige ett väl utbyggt industrisamhälle med mer än hälften av befolkningen i industriarbete. Då drömde vi om en framtid med Stålverk 80 och 1 miljon boende i Norrbotten, och ett Bohuslän som blivit Skandinaviens Ruhr-område med petrokemisk industri från Göteborg i söder till Strömstad i norr. ”Asfalt hela vägen”, som Kjell-Olof Feldt lär ha sagt.

Nu har vi redan lämnat industrisamhället bakom oss. År 2010 är mindre än 10 % av svenskarna sysselsatta i jordbruk och industri. Vi lever i ett tjänstesamhälle där vi arbetar med vård, utbildning, information, media, underhållning, handel, hotell, kommunikation och turism. Basindustrin har trängts undan av upplevelseindustrin. Vi exporterar rockmusik och äldrevård. Sverige har blivit ett turistland. Sverige har fått en ny ekonomi.

IT-revolutionen
Maskinerna tömde en gång landsbygden på folk och gav bönderna arbete i fabrikerna i stan. På samma sätt har datatekniken tömt fabrikerna. Den första vågen av datateknik gjorde oss till kontorsarbetare. När robotorna tog över i fabrikerna samlades vi kring kopiatorerna på kontoren.

Men informationsteknologin rationaliserar nu administrationen, tömmer kontoren, och släpper ut tjänstemännen på marknaden. Med email, webb och mobiltelefoner förvandlas arbetet till prat. Kommunikation är det som blir kvar för människor att göra när tekniken tar över den ena arbetsuppgiften efter den andra.

I ett framväxande industrisamhälle var produktionskapaciteten liten. Förmögenheter kunde skapas genom att bygga och äga infrastruktur och produktionsanläggningar. I det sena industrisamhället har vi lärt oss att producera. Nu måste vi lära oss att sälja.

Fokus flyttar från tillverkning till försäljning, från fabrik till marknad. En bra bil säljer inte längre sig själv och vem som helst kan tillverka en mobiltelefon med hög kvalitet till ett lågt pris. Men endast den som har den intressanta innovationen, den livststilsrätta designen, den träffande marknadsföringen eller det lockande tjänstepaketet lyckas sälja sin produkt.

Konkurrensen växer hela tiden i ett samhälle som utvecklas. Utveckling innebär att ju längre vi håller på med något, desto bättre blir vi på det. Först gällde det att få upp tempot i fabrikerna. Nu ökar vi tempot på marknaden. Bönderna trodde att när maskinerna kom skulle de få vila. Vi springer bara fortare och fortare.

Från varor till tjänster
Idag tjänar man inte mycket pengar på att sy skjortor eller tillverka kullager. Den ökande konkurrensen tvingar varuproducenterna att lägga allt mer tid och uppmärksamhet på kunden och konsumtionen av varan. Varan som sådan är ju ur kundens synvinkel – när väl den första fascinationen lagt sig – tämligen ointressant. Det är vad jag kan göra med varan som räknas, min användning av den, och det är detta som jag är villig att betala för. Så flyttas uppmärksamheten från varan till tjänsten och varuproducerande företag förvandlas till tjänsteutövande för att överleva. Bilproducenter kan i kraft av sina varumärken outsourca produktionen av bilarna medan de koncentrerar sig på utveckling och design, på att vårda sitt varumärke och på att genom allianser få allt fler tjänster att förpacka sina produkter i.

Så växer det fram en ny värld av tjänster, och först ut är, inte att förvånas, de traditionella tjänsteutövarna. De statliga televerken med Fröken Ur och Fröken Väder har blivit teleoperatörer med röstbrevlådor, Internet, talstyrning, wap-tjänster och en uppsjö av abonnemangsformer. Bankerna använde datatekniken till att erbjuda olika sparformer, och har med Internet blivit föregångare in i tjänstesamhället: nu kan du handla aktier på din mobiltelefon. Utbildning och vård ligger inte långt efter med att erbjuda sina tjänster över nätet, och IT-revolutionen har nått skolan (Dahlbom 2000a).

I industrisamhället uppfattas tjänsteutövning som produktion, tjänsteproduktion. Tankarna går till en fabriksanläggning långt ifrån kunderna. I tjänstesamhället är det tvärtom marknaden som är förebild.

På den globala marknaden säljs tjänster online. Allt finns alltid tillgängligt överallt. Långsamt inser vi, och kanske behövs ett generationsskifte eller två, att utbildning, vård, underhållning och kommunikation, har betydligt större likheter med försäljning än med produktion.

Den distribuerade tjänsteutövningen minskar dramatiskt behovet av skolfabriker, vårdfabriker, köpfabriker och kontorsfabriker. Samtidigt ökar den behovet av mötesplatser, resande och transporter. Men i stället för massiva strömmar av människor och varor i stora, kollektiva stråk får vi ett oreglerat flöde av resande och transporter dygnet runt. Bilen blir 2000-talets självklara färdmedel. Den borde också kunna bli en utmärkt mötesplats.

Nationalisering och globalisering
Industrisamhället är uppbyggt av nationer. Med järnvägar, banker och nationella media skapas en nationell marknad för såväl varor som arbetskraft. De tidigare isolerade bondbyarna knyts samman i nationell samhörighet med radioapparater, riksdagsval och folkskola som viktiga ingredienser. Den offentliga sektorn växer, skatterna blir fler och högre, tillsammans bygger vi ett välfärdssamhälle som engagerar oss alla och knyter oss samman.

Industrisamhällets företag är nationella. När någon särskilt fyndig uppfinning eller produktionsmetod gör det möjligt för ett företag att expandera internationellt blir det multinationellt. Fabrikerna sprids över världen genom kloning. Men ekonomierna är nationella och marknaderna expanderar enklast genom politisk expansion, genom krig och kolonisering.

Tjänstesamhället är globalt. Som en gång järnvägarna band samman nationerna har informationsteknologin bundit samman världen. Telefoni, media och Internet har skapat en global valutamarknad och tvingat fram avreglering. Den globala penningmarknaden har drivit fram ett intensivare internationellt samarbete och förvandlat multinationella företag till internationella eller globala.

Informationsteknologin binder oss samman och ökar behovet av resande och transporter. Världen krymper och nationsgränserna får allt mindre betydelse. Ett väl utbyggt transportsystem tillsammans med IT möjliggör i praktiken obegränsad distribution av varor. En PC som säljs i Sverige kan vara sammansatt av delar tillverkade över hela världen och transporterade med flyg. Produktionen kan planeras som om alla dessa fabriker var en enda fabrik.

24-timmarssamhället
I industrisamhället är företag och institutioner byggnader. I tjänstesamhället är företag och institutioner mobila och distribuerade säljorganisationer. Produktionen är outsourcad och ointressant, ungefär som jordbruket i det sena industrisamhället. Fabriker byggs upp och rivs ned, flyttas och förändrar sin produktion i ett allt mera hektiskt tempo som sätts av villkoren för tjänsteutövning på nätet.

Men mycket av tjänsteutövningen kommer att innebära fysiska möten. Dammsugare säljer du lättast om du kan se kunden i ögonen. Och vi får ett alltmera mobilt samhälle. Det blir ett samhälle där allting alltid är öppet. Människor glömmer så fort, men 1900-talets produktionssamhälle var ett samhälle där fabrikerna stängde ute kunderna.

Framtidens etnologer kommer fascinerade att studera detta märkliga samhälle när banker och affärer var öppna bara när folk var på jobbet, och när människor ägnade en stor del av dagen åt att vänta: på bussen, på hissen, i telefon, i trafiken, hos doktorn, i snabbköpskön. ”Vad gjorde man egentligen i alla dessa väntrum?” kommer de att fråga sig och lite avundsjukt misstänka att det rörde sig om någon sorts erotiska oaser. I 24-timmarssamhället, online-samhället, är det aldrig någon som väntar på något.

Humankapitalet
Ett industriföretag värderas efter sin produktivitet. Stora värden ligger i företagets produktionsanläggning, men stora värden ligger naturligtvis också i företagets arbetsorganisation, organisationskultur, och medarbetare. Men humankapitalet blir än viktigare i tjänsteföretaget. Allteftersom konkurrensen ökar blir till slut medarbetarnas kompetens det enda återstående området att tävla med. Men där är vi inte ännu. Även i tävlingsidrotten kan vi fortfarande konkurrera med träningsmetoder, material och organisation.

Det har gått lite troll i humankapitalet. Att dess betydelse ökar innebär inte nödvändigtvis att människor får mer inflytande över sitt arbete. På en marknad kommer de snarare att behandlas som dyrbara maskiner: vårdas ömt, betalas dyrt, men inte ges något inflytande.

Men är ekonomin verkligen ny?
Hur ny den nya ekonomin är beror på hur gammal man är. Med lång erfarenhet ser man alltid något gammalt i det nya, och man vill gärna att gammal kompetens skall behålla sitt värde. De unga gör tvärtom.

När min far år 1944 lämnade jordbruket och flyttade till Göteborg för att börja på ASEA, blev farfar förbannad: ”Vad skall du i stan att göra? Där finns ju inget att äta!” I bondesamhället var städerna beroende av landsbygden för sin försörjning. I industrisamhället är det tvärtom. Jordbruket behöver städerna för sin teknik, sin energi, sina transporter, sin utveckling.

När intresset för Internet ökar i början av 1990-talet, frågar ingenjörerna föraktfullt: ”Hur tjänar man pengar på Internet?” Ingenjörerna ser i första hand IT som en teknik för rationalisering av produktion och administration. Industrin förblir ”ryggraden i näringslivet”. Likt bönderna inför industrialiseringen kan de inte se hur världen håller på att vändas upp och ned. Marknadsförare, designers och försäljare tar makten över industrin. Förr hyrdes de in av industrin när man hade gott om pengar. Nu hyr de produktionskapacitet i ett samhälle där kunderna vill ha upplevelser och varuproduktion är något man outsourcar.

Underskatta inte tekniken
Många betonar att den nya ekonomin drivs fram, inte bara av IT, utan av avreglering, globalisering, en ökad konkurrens, och kunskapens ökade betydelse i näringslivet. Jag har inget att invända – alla dessa faktorer är viktiga inslag i tjänsterevolutionen. Samtidigt är det viktigt att se vilken nyckelroll IT spelar i denna revolution.

Det är genom IT som varuproduktionen rationaliseras så att fabrikerna kan tömmas på folk och det är med IT vi bygger en komplex och omfattande administrativ apparat som möjliggör storföretagande, ett komplext finanssystem, internationell expansion, det moderna välfärdssamhället och överstatliga byråkratier. Det är IT som gör oss till kontorsarbetare.

Det är genom IT som administrationen nu rationaliseras så att vi kan lämna fabrikerna och gå ut på den globala marknaden i ett avreglerat samhälle. Det är IT som skapar den globala marknaden och det är IT som tvingar fram avregleringen. Det är IT som får konkurrensen att öka och det är tack vare IT som kunskapens betydelse växer.

När Internet sprids över världen sker det med stort motstånd från etablissemanget. I Europa bevakar standardiseringskommittéerna en äldre teknik, storföretag och politiker oroar sig för Internets öppenhet och fortsätter att utveckla kostsamma och tungrodda EDI-lösningar. Men inte ens EU kan i längden stå emot Internet. Det beror naturligtvis på att Internet är ett så elegant exempel på tjänstesamhällets öppna marknadstänkande.

Överskatta inte tekniken
Ingenjörerna har huvudrollen i industrisamhället eftersom de är experter på maskiner och industriell produktion. ITenjörerna har en liknande roll i tjänstesamhället, experter som de är på tjänsteutövningens teknik. I revolutionens avgörande skede spelar därför IT-företagen en storartad roll.

Men tjänstesamhället är inte experternas samhälle. Det är ett kunskapssamhälle, javisst, men det är också ett servicesamhälle. Så länge marknaden förblir lika oreglerad som Internet är idag så är den öppen för oss alla att dela med oss av vår erfarenhet, och att pröva lyckan med våra affärsidéer. Det är inte IT-experter vi skall bli för att ha framgång i tjänstesamhället. IT-experterna är tjänstesamhällets rörläggare.

IT-företagen har en huvudroll både i rationaliseringen av produktion och administration och i utvecklingen av nya tjänster på konsumentmarknaden. Just nu sprids från USA som ett mantra att det är ”business to business” (B2B) man skall satsa på, medan företag med inriktningen ”business to consumer” (B2C) kommer att visa sig vara till största delen felsatsningar. Men det är en sanning med modifikation.

I slutändan är det kunderna som betalar. Ju tidigare i värdekedjan de stora pengarna finns, desto mer produktionsinriktad är ekonomin. Men den nya ekonomin innebär ett närmande till kund och marknad. Satsningar på ”business to business” är satsningar på den gamla ekonomin. Samtidigt pågåer en utveckling där företagen, i Sverige gärna av skatteskäl, tar större ansvar för den individuella konsumtionen. Hittills har företagen kunnat agera planekonomiskt, ungefär som Sovjetstaten, och tvingat fram en standardiserad konsumtion: Gärna en bärbar PC och mobiltelefon, men bara den här modellen. I längden kommer dock marknaden att växa in även i företagen med allt vad det innebär av valfrihet och då blir en stor del av ”business to business” i själva verket en form av ”business to consumer”.

Sammanfattning
Den gamla ekonomin utgjorde bas i ett samhälle dominerat av fabriker för varuproduktion. Den var en produktionsekonomi. Den nya ekonomin anger villkoren för tjänsteutövning på marknaden. Den handlar framför allt om konsumtion. Varuproduktionen lever naturligtvis kvar, men på samma sätt som jordbruket förändrades av industrialiseringen så förändras produktionen av IT-revolutionen. Fabrikerna förvandlas till marknader, varuproduktionen blir till en sorts tjänsteutövning.

Den gamla ekonomins värderingar finns både i kapitalismen och i kommunismen. Arbetets hjältar och ingenjörerna, inte minst samhällsingenjörerna som ville lägga livet till rätta för oss alla, levde efter samma ideal som kapitalisten som investerade sin profit snarare än att konsumera den. De ville bygga något bestående, investera i framtiden. Den nya ekonomins värderingar är lättare, snabbare, inte längre fast i minnet av bondesamhällets fattigdom och rädsla för missväxt. Tjänstesamhällets ideologi är inte kapitalism utan konsumism. Nu gäller det att förbruka och gå vidare. IT-samhällets medborgare är nomader snarare än bönder (Dahlbom 2000b).

Den gamla ekonomin var bas i ett väl reglerat, av stora företag dominerat samhälle, funktionsindelat och välplanerat. Den nya ekonomin öppnar för ett rörligare, rörigare samhälle, som måhända om ett tag stelnar i en ny form. Men i den formen är det inte mycket som kommer att finnas kvar av det gamla samhällets fabriker och fabrikstänkande. Arbetsplatser blir mötesplatser, arbete, fritid, liv och lärande blandas igen och generationerna lever sida vid sida som i det gamla bondesamhället. Allt är alltid öppet och allt kan göras överallt i en värld där IT har förvandlat den fysiska världen till ett artificiellt, gemensamt kommunikationsrum, där vi kan ha ständig online kontakt med allt och alla.

Om Du inte tycker att detta är nytt, ja, då måste du verkligen vara gammal!

Bo Dahlbom är chef för Svenska IT-institutet, professor i informatik vid Handelshögskolan i Göteborg, och forskningsledare vid Viktoriainstitutet. Han forskar, debatterar, skriver och håller föredrag om informationsteknologin och framtiden. Och han finns såklart på nätet http://www.adb.gu.se/~dahlbom

Referenser
Dahlbom, B. (2000a) Äsch, boken är redan död. Pedagogiska Magasinet, januari 2000. Finns också med titeln ”Den blomstertid nu kommer” på den här siten. Dahlbom, B. (2000b) Nomadic Networking, i K.Braa, C.Sørensen & B.Dahlbom (red.) Planet Internet, Lund: Studentlitteratur 2000. Finns också på den här siten.