Svenska IT-universitetet

Computer Sweden, 17 november 2000

Dotcomföretagen ville ta 1900-talets postorder till nätet. Men i 2000-talets tjänstesamhälle vill vi ha mer service, inte mindre. Många mobilföretag satsar på att göra 1900-talets kontor mobila. Men på 2000-talet har vi befriat oss från kontorsarbetet och vill varken ha kontoret flexibelt eller i fickan.

Nu när dotcomföretagen går i konkurs oroar sig IT-branschen för att mobilt Internet skall gå samma öde till mötes. Man försöker förstå varför det gick som det gick. Man hade för bråttom. Man sprang ifrån kunderna. Men det finns andra förklaringar.

Tekniken var alltför enkel. Därför satsar vi nu på wireless snarare än mobilitet. Men även om innovativ teknik kan locka användare så räcker det inte. Man måste ha innovativ användning också.

Ny teknik förändrar livet, skapar nya vanor, nya behov. Vad gjorde folk innan det fanns teve? Satt de och tittade på väggen? Hur kommer mobilen att förändra arbetsliv och vardagsliv? Vilka nya vanor och behov skapar den? Har man övertänkta svar på sådana frågor, blir det bättre affärsidéer.

Svar kan man få av analysföretag och framtidskonsulter. Men ärligt talat är de inte särskilt bra på framtiden. Därför finns det en viktig uppgift för högskolan, för grundutbildning och forskning, att utveckla nya metoder, teorier och kunskaper om framtiden. Som en bakgrund till näringslivets mer kortsiktiga behov behöver vi ett intresse för framtiden med den öppenhet som forskning och utbildning har (när den är som bäst).

Tyvärr verkar den svenska högskolan i stort sett död när näringslivet i IT-revolutionen börjar röra sig snabbare än på mycket länge. Vi är några stycken som försökt komma runt denna tröghet genom att dra igång IT-forskningsinstitut och IT-universitet vid sidan av de gamla organisationerna.

Forskningsinstitutet SICS (www.sics.se) spelar en viktig roll i Kista, Interaktiva Institutet (www.interactiveinstitute.se) är en frisk fläkt, och jag är glad över Viktoria (www.viktoria.org) i Göteborg. Men det har inte gått att skapa något liknande Karlskrona-Ronneby i närheten av de stora högskolorna.

I Stockholm har i stället näringslivet med kuvöser och start-up factories byggt sina egna utbildningsmiljöer när den trögare högskolan inte förmår. Utbildningsdepartementet borde kanske ge en del av sina studieplatser till sådana kuvöser.

Men näringslivets kuvöser är små, kortlivade och alltför kommersiellt utsatta. Det vi kan använda högskolans grundutbildning och forskning till är just att ta risker. Tänk om man kunde skapa ett nationellt IT-universitet med några hundra doktorander och ett par tusen examensarbetare runt om i landet som kunde utforska ITs möjligheter.

Då skulle vi idag ge dem uppgiften att undersöka vad vi skall ha 3G-näten till. Och vi skulle förvänta mer genomtänkta och spännande svar än japanska kopior, mail, orderhantering, positionering och dataspel.

Vilken resurs skulle inte ett sådant universitet vara för svenskt näringsliv! Det skulle bli ett forum för ett mer uthålligt utforskande av framtiden. Själv skulle jag vilja veta om mobilen, vilket väl verkar troligt, kommer att ersätta 1900-talets anonyma kollektiv med mindre och tätare gemenskaper typ savannens horder eller medeltidens byar i mobil tappning. Vilka 3G-tjänster behövs i ett sådant samhälle?

Medan vi bygger det nya Svenska IT-universitetet skall jag i några krönikor berätta om hur det går och om vad som trots allt händer i svensk tillämpad IT-forskning.

Bo Dahlbom
chef för Svenska IT-institutet (SITI)
www.siti.se