Vårt digitala tjänstesamhälle – vision 2011

Ett bidrag till IT-kommissionens hearing den 25 september 2001

 

Kropp och själ

Detta handlar om hur framtiden kommer att se ut 2011-16. Det är inte en särskilt ljus bild, den är lite svart. IT kastar ut oss alla på marknaden. I tjänstesamhället blir vi alla säljare – av produkter, tjänster, idéer och projekt. Den ökade rörligheten gör oss alltmer vilsna i våra liv. Vi får en global marknad med global konkurrens. Arbetsplatserna blir mötesplatser. Vi lever i en värld där allting kommunicerar med allting. Här behövs att vi tar det lite lugnare, att vi ger utrymme för själen.

Ta framtiden på större allvar

Det är dags att ta framtiden på lite större allvar. Det är lika lätt att studera framtiden som det är att studera det förflutna. Metoden är enkel. Tekniken är en mycket kraftfull samhällsförändrare och jag studerar därför trender inom teknisk utveckling: arkeologi bakåt och framtidsarkeologi framåt. På det sättet syns vilken kraft tekniken har för att förändra oss, vårt vardagsliv, vårt arbetsliv, vårt näringsliv, vårt samhällsliv. Det är också så att förändringarna går vansinnigt fort. Vi studerar emellertid inte dessa förändringar tillräckligt mycket. Först under de sista två decennierna har vi på allvar börjat studera vad tekniken gör med oss.

Tre tunga tekniktrender

Det är lätt att se och förstå 1900-talet – detta århundrade av genomgripande teknisk utveckling – genom att titta på de tunga tekniktrender som funnits där.
1. Det är lätt att se hur maskinerna en gång tömde landsbygden på folk och flyttade in oss till fabrikerna i städerna.
2. Datorerna tömde fabrikerna på folk och flyttade in oss på kontoren. När man väl har ställt sig mellan en laserskrivare och en kopiator riskerar man inga sysselsättningsproblem. Det var en fantastisk period under 1970-, 80- och början av 1990-talet, när vi byggde upp kontor med hjälp av ADB som skulle rationalisera kontorsarbetet.
3. Nu tömmer IT kontoren och kastar ut oss alla på marknaden – där vi ska göra vad då? Vad är det för arbetsuppgifter vi får på marknaden?

Frihetens rike

Det är lätt att se och förutsäga utvecklingen under de närmaste tio åren. Denna utveckling leder till det som Hegel kallade för ”frihetens rike”. Vi blir friare och friare från natur, från tekniska begränsningar av olika slag. Vi får ett allt större mått av möjligheter att påverka våra samhällen, att bygga dem och forma dem som vi vill.

Hur gör vi då? Vad gör vi med denna frihet? Vi åstadkommer en fantastisk rörlighet. Vi reser som aldrig förr. Därför upplöser vi också de sociala band som vi tidigare tvingades in i – i familjer, i organisationer. Vi får allt större rörlighet – socialt och fysiskt.

Allt mer vilsna. Den rörligheten gör att vi blir alltmer mer vilsna i våra liv. Vi använder rikedomen som vi skapade och tekniken till att konsumera mer och mer. Våra begär växer i takt med att vi konsumerar. Vi blir mer och mer av opportunister. Vi ser alla de möjligheter som finns i detta samhälle som inte fanns för 100 år sedan. Alla möjligheter till klipp av olika slag. Du kan vinna på lotto, på aktier, du kan få ett jobb, en ny kärlek. Det dyker hela tiden upp nya möjligheter. Det gäller att ta dem när de kommer. Bind dig inte, var beredd, grip chansen!

Det är vad vi lär våra barn och ungdomar. Vi jagar allt hetsigare efter upplevelser. Det är en upplevelseindustriell expansion utan dess like. Fortare, ytligare, barnsligare blir våra liv. Fast – kul är det så klart.

Marknadens rike

Vi skapar en global marknad med global konkurrens. Där finns också en mycket enkel trend. När du börjar tävla i den lilla byn är det ganska trevligt och behagligt, men när du tävlar i OS på den globala marknaden, är det hårt och det gäller att dopa dig ordentligt. Nu är det verkligen allvar om du är idrottsman. Förr var det kanske en amatörlek.

På denna marknad med global konkurrens behöver vi inte längre ägna särskilt mycket tid, eftertanke och resurser åt att producera och administrera. Det gör tekniken i allt större utsträckning åt oss. Istället gäller det att vara innovativ, att utveckla nya leksaker, nya lektjänster för en allt hungrigare global marknad. Det gäller att sälja de där telefonerna som snart vem som helst kan tillverka. Det gäller att designa dem, att färglägga dem, att fylla dem med spännande innehåll. Så vi fokuserar alltmer på innovation och försäljning. Det blir alldeles säkert de två huvuduppgifterna 2011.

Vad försöker vi sälja? Vi försöker sälja det som alla behöver. Alla har vi kroppar, och alla kan vi göra väldigt mycket mer med våra kroppar än vad vi gjort hittills. Kroppen är den mest oexploaterade marknaden än så länge.

Biotekniken kommer naturligtvis att rycka fram under dessa tio åren. Den kommer att erbjuda allt bättre möjligheter att göra oss av med övervikt och rynkor, skapa muskler medan vi sover o s v. Själen får naturligtvis också sitt. För när kroppen är sund mår själen bättre. Det är klart att alla ”dammsugarförsäljare” som fyller samhället 2011 ska ha en vacker kropp och de måste vara glada. Så glada ska vi göra dem, om det nu är med Prozac eller Cipramil eller vad vi använder oss av. Okej, så mörk ska jag inte vara.

Ett barnsligare samhälle

Det blir ett alltmer barnsligt samhälle. Ju friare vi blir, desto lekfullare blir arbetslivet, desto roligare det ska vara på jobbet, desto barnsligare blir vi också. Förr i tiden, i bondesamhället, fanns det inga barn, det fanns bara vuxna. Det var ett allvarligt samhälle. De små vuxna hade små högafflar, de stora vuxna hade stora högafflar. I framtidens samhälle finns det inga vuxna, bara barn. Små barn har små golfklubbor, stora barn har stora golfklubbor.

Ett lekfullt liv. 2000-talets människor lever ett lekfullt liv. Hälften eller kanske 80 procent av befolkningen blir konsumenter som sitter hemma med sin hemmabio med tjugokanalig stereo och konsumerar alla de upplevelser som med statligt finansierat bredband kastas in i deras källarlokaler.

Man skulle kunna tänka sig att de 20 procent som producerar dessa upplevelser lever ett mer vuxet, spännande, aktivt liv, när de innovativt utvecklar alla dessa tjänster. Att de är de vuxna i det framtida samhället. Men i själva verket är det så att de kundinriktade producenterna måste bli alltmer lika sina konsumenter för att veta vad de vill ha. Så vi blir alla del av samma dokusåpa.

Tjänsterevolutionen

Tjänsterevolutionen som nu kommer – och som redan har inletts under de senaste 25 åren – innebär att vi frigör arbetskraftsresurser från fabrikerna.

Efter en snabb omväg över kontoren där vi trodde att vi skulle administrera oss fram till välstånd och lycka, så inser vi att det vi ska göra är att sälja de där telefonerna, kylskåpen, dammsugarna som vi producerar. Vi ska inte administrera, vi ska sälja på den globala marknaden.

Den tekniska utvecklingen på 1900-talet har gett våra samhällen en fantastisk förmåga till produktion. På allt fler områden kan vi nu enkelt producera mycket mer än vi kan konsumera. Därför tvingas företagen allt längre ut på marknaden för att bevaka de kunder man redan har och jaga nya.

Så går vi ut på marknaden. Så utvecklar vi ett tjänstesamhälle. Fram till 2011 kommer vi att få se mycket av detta.

Vi går från expertstyrda verksamheter till verksamheter som domineras av mäklare och samarbete mellan kunderna, konsumenterna. Sjukvård, utbildning, trafik … nästan vilket samhällsområde som helst kommer att kännetecknas av en sådan förflyttning från produktion i fabriker av experter med legitimation till kompetenta användare som med hjälp av IT tar sig fram och får råd.

Mycket automatiseras, men mycket läggs över på oss vanliga människor i samarbete. Det är en positiv utveckling.

Det som en gång kännetecknade bondesamhället – att vi alla visste lite om de viktiga sakerna i livet – kommer tillbaka i tjänstesamhället.

Ny syn på tjänsteutövning

Samtidigt blir det konkurrens mellan tjänsteutövarna. De gamla offentliga sektorerna utmanas alltmer under de närmaste tio åren. Nya aktörer kommer på marknaden.

Det kanske viktigaste är att vi utvecklar en ny syn på tjänsteutövning: Att tjänster inte är något som produceras i fabrik, utan tjänsteutövning är något som sker direkt på marknaden.

Utmaning. Här finns en utmaning till Sverige – som det vore förskräckligt om Sverige inte antar, men sannolikt kommer vi inte att göra det – och det är att börja sälja utbildning till t ex Kina, sälja sjukvård ut över världen, sälja demokrati, sälja mötesteknik, sälja ledarskap, jämlikhet mellan könen. Varför säljer vi inte allt detta ut över världen?

Vi är duktiga på en del av dessa områden. Varför tar vi inte betalt för detta? Varför blir inte det en exportindustri? Att vi inte gör något av allt detta, beror på att vi sitter fast i det gamla.

I detta tjänstesamhälle kommer vi redan under åren fram till 2011 – en i vissa avseenden kort tid, men i andra avseenden ändå rätt lång tid – att se en fortsatt utveckling, som redan börjat, på egentligen alla tjänsteområden.

Vi går från kontor med mottagning och öppettider med fokus på administration, till en mobilt distribuerad marknad med tjänsteutövning med hjälp av olika sorters mobila terminaler, med hjälp av kontakter, samarbeten, som ger ett fantastiskt nätverkande människor emellan.

Allt blir mötesplatser. Detta nya samhälle ser helt annorlunda ut än 1900-talets samhälle. 1900-talets samhälle byggdes som ett samhälle dominerat av fabriker. Det var fabriker för varuproduktion, fabriker för sjukvård, fabriker för utbildning, fabriker för pappersarbete, fabriker för boende. 2000-talet kommer i stället att präglas av mötesplatser. Allt blir mötesplatser på 2000-talet. T o m motorvägarna kan bli mötesplatser om vi skall tro Oskar Juhlin.

När vi väl börja tänka ”mötesplats”, istället för ”arbetsplats, fabrik” och ”mötesplats” blir huvudbegreppet i vårt tänkande om samhället – då börjar, på allvar, tjänsterevolutionen.

Men den tjänsterevolutionen kommer inte de närmaste tio åren. Det finns en oerhörd tröghet i de materiella strukturerna. Men tjänsterevolutionen kommer att inledas under de närmaste tio åren. Det sker när vi börjar inse att utbildning, vård, underhållning, försäljning, rådgivning äger rum just på mötesplatser, inte i fabriker. Det är när något är mobilt och distribuerat och sker där människor är – och inte dit man tvingar dem att gå för att uppsöka något – som det sker en verklig förändring.

Att fokusera på teknik och på mobila tjänster, 3G, 4G o s v är egentligen ointressant i denna jättelika förändring, men förändringen drivs naturligtvis fram av tekniken.

Alla blir vi säljare. Så blir den huvudsakliga uppgiften för oss människor under de närmaste 20 åren att sälja. Alla har vi redan blivit säljare, utan att vi knappt märkt det. Vi säljer våra idéer och våra projekt. Vi säljer oss själva, till höger och vänster – livet igenom. Vi gjorde inte detta för 30 år sedan.

Mobilsamhället

Det samhälle vi är på väg in i är ett mobilsamhälle. Allt är möjligt, överallt. Vi är ständigt uppkopplade. Vi håller ihop i våra nätverk. Även om de sociala banden har blivit allt svagare, är det ändå ett väldigt hopsamlande av de sociala banden.

Allt kommunicerar med allt. Vi far runt som skottspolar på en global marknad eller på en lokal marknad. Många av oss kommer naturligtvis att bara röra oss inom de stora städerna som växer fram. Det är en värld där allting kommunicerar med allting.

Livet är ett cocktailparty

Det är en värld där livet har blivit flyktigt, blivit tillfälligt, där livet har blivit spännande, hetsigt, tempofyllt, konkurrensutsatt – livet har blivit som ett enda stort cocktailparty där människor inte vill binda sig, för de måste inte binda sig.

Tryggheten är inte längre det vi alla strävar efter, även om den finns som en ångest längst nere i oss. När vi står framför prästen och han frågar: ”Tager du denna…” så flackar vi med blicken, för det kan ju dyka upp något mer intressant och det gäller att vara beredd när tillfället kommer.

Den världen är spännande. Den har många goda sidor. Men den är naturligtvis också absurd.

Mer utrymme för själen?

Varför tar vi det inte lite lugnt? Varför ger vi inte lite utrymme åt själen? Varför springer vi bara fortare och fortare? Varför försöker vi bara sälja mer och mer – och mer? Finns det någon möjlighet för oss att ta oss ur den trend som vi nu ser, på något sätt blomman av den tekniska utvecklingen, globaliseringen o.s.v?

Det finns ett hopp. Men det är också lite mörkt. Det är det faktum att – detta är inte vetenskap längre – vi går in i ett jämnt århundrade. Under de senaste sju århundradena visar det sig i ett fågelperspektiv att mänskligheten just i de jämna århundradena minskar tempot. I jämna århundraden blir människor lite mer försiktiga, lite räddare. I de jämna århundradena klär de på sig allt det de tog av sig i de udda århundradena. 1900-talet var ett fantastiskt, naket århundrade. Men 1700-talet, 1500-talet och 1300-talet var också nakna århundraden. På 1900-talet uppfinner vi ju soldyrkan. Vi lägger oss spritt språngande nakna i offentliga miljöer.

Inget kanske händer till 2011

Nu vet ju alla vad som sker på 2000-talet. Vi tar på oss skyddsfaktor 30, stora hattar, alltmera kläder. Vi satsar på säkerhet. Den fantastiskt öppna värld som vi byggde under 1900-talet stänger vi nu igen. Terrorister hotar. Vi satsar på säkerhet. Vi blir deprimerade. Vi går in i en lågkonjunktur.

Under 1900-talet har vi byggt en fantastisk global infrastruktur för produktion, distribution och kommunikation av varor, människor, information, pengar. Nu inser vi att denna globala infrastruktur inte bara ger oss en fantastisk dynamisk ekonomi, utan också är ett jättelikt hot mot mänskligheten.

Om vi därför går in i 2000-talet, detta jämna århundrade, med ökad oro och mindre optimism, om vi satsar på säkerhet och börjar begränsa den globala öppenheten, ja då kommer det kanske inte att hända särskilt mycket under de närmaste tio åren.

Bo Dahlbom