Sveriges framtid

Min senaste bok Sveriges framtid handlar om framtiden. Boken försöker ta ett stort grepp om det mänskliga projektet. Det som skiljer oss människor från andra arter på vår jord är att vi med teknik bygger och bygger om vår värld och därigenom förändrar och utvecklar våra livsvillkor. Biologiskt är vi mycket lika de andra primaterna, men vår livsform är radikalt annorlunda deras. Jag är fascinerad av det mänskliga projektet och jag menar att det är hög tid att vi alla blir medvetna om karaktären hos och villkoren för detta projekt.

Det mänskliga projektet är ett teknikutvecklingsprojekt. Det är genom teknisk utveckling som vi förändrar våra livsvillkor. Det innebär att vi måste rätt förstå och uppskatta den tekniska utvecklingen. Vi skall förvisso ha en kritisk inställning till den tekniska utvecklingen, men man måste förstå att om man är negativ till teknik och teknisk utveckling så är man också negativ till det mänskliga projektet. Det kan innebära att man säger att den tekniska utvecklingen var positiv fram till en viss punkt, men att det nu är dags att låta utvecklingen avstanna. Eller det kan innebära att man hävdar att det hade varit bättre om vi aldrig börjat projektet, om vi hade förblivit apor.

Båda dessa hållningar skrämmer mig. Det mänskliga projektet är ett fantastiskt äventyr och det äventyret har bara börjat. Varför skulle vi vilja avbryta det nu? Den tekniska utvecklingen gör framtiden intressant. Den tekniska utvecklingen ger oss en historia. För oss människor är framtiden alltid annorlunda det förflutna. Det innebär inte att den behöver komma som en överraskning. Framtiden kan mycket väl vara väntad. I projektets natur ligger att vi strävar mot ett mål, att vi har en vision som vi försöker förverkliga. Som människor kan vi ha en vision för hela mänskligheten, eller vi kan ha en vision för det egna livet, för familjen, eller för den organisation, det företag i vilket vi arbetar. I Sveriges framtid efterlyser jag en vision för landet Sverige.

Även om det mänskliga projektet är ett teknikutvecklingsprojekt så innebär det inte att de mindre projekten, mitt eget livsprojekt, eller ens projektet Sverige, i första hand handlar om teknikutveckling. Men det är viktigt att förstå den värld i vilken projekten utspelas. Det är viktigt att förstå att det är en värld i allt snabbare förändring, och det är viktigt att förstå villkoren för denna förändring. Teknikutvecklingen och tillhörande samhällsförändringar sätter ramar för våra projekt, utgör det sammanhang i vilka våra projekt utspelar sig. I stora stycken innebär projekten naturligtvis att använda den teknik som hela tiden utvecklas. Om vi verkligen vill påverka det mänskliga projektets riktning måste vi ta makten över teknikutvecklingen.

Med detta fågelperspektiv på mänsklighetens historia kan vi beskriva en utveckling som länge domineras av globalisering, ett mödsamt, krigskantat, konfliktrikt sammanjänkande av mänskligheten, som de sista två hundra åren också fått sin karaktär av automatisering, av en allt snabbare näringslivsutveckling, med ökat, mer allmänt välstånd som följd. De sista hundra åren har systemisering och kommersialisering spelat allt större roll i ett samhälle vars komplexitet ökat dramatiskt och där handel snarare än tillverkning dominerar näringslivet. Nu blir rationaliseringen allt viktigare, kunskapens betydelse bara ökar, när vetenskap och forskning spelar en allt större roll i utvecklingen av nya material, tekniker, medicinska behandlingsmetoder, etc, etc.

När jag skriver detta får jag just en inbjudan till ett frukostmöte med Ingenjörsvetenskapsakademin (6 december 2007) där man ställer frågan: ”Kommer klimatfrågan (koldioxidutsläppen) eller råoljepriset att vara den primära drivkraften för teknik- och samhällsutvecklingen?” Mötet äger rum på Volvo och det är därför teknikutvecklingen i bilbranschen som står i fokus, men ändå tycker jag att frågan är symptomatisk för hur närsynt vi som regel uppfattar teknik- och samhällsutvecklingen. Att utvecklingen får sin riktning av uppdykande miljöhot och ekonomiska förändringar innebär att vi saknar en mer långsiktig strategi för teknik- och samhällsutvecklingen.

Bo Dahlbom