Tekniken och sysselsättningen

Jag läser The Second Machine Age av Erik Brynjolfsson och Andrew McAfee (2014) och som så ofta är frågorna mer intressanta än svaren. Undertiteln beskriver boken rätt bra: Work, progress and prosperity in a time of brilliant technologies.

Boken väver samman tre aktuella teman i debatten: (1) det fantastiska välstånd som ökande produktivitet gett oss, (2) den pågående IT-revolutionen och dess ekonomiska konsekvenser, (3) den växande klyftan mellan kapital och arbete.

I västerlandet kan vi se tillbaka på 200 år av produktivitetsökning som resultat av en fantastisk teknisk utveckling. Automatisering, arbetsdelning, handel och konkurrens har åstadkommit att mycket färre människor idag kan producera många gånger mer. Genom en motsvarande ökning av konsumtionen har vi trots detta inte fått någon arbetsbrist.

Hur länge kan vi fortsätta på det här sättet? Hur länge ska vi fortsätta på det här sättet? Hittills har den tekniska utvecklingen och en ständigt växande konsumtion skapat fler jobb än den rationaliserat bort, men finns det anledning att tro att det kommer att fortsätta så?

Författarna beskriver den pågående IT-revolutionen väl. Som många andra amerikaner menar de att vi står inför stora genombrott på IT-området vilka kommer att innebära stora produktivitetsökningar med många nya produkter och tjänster. Välståndet kommer att öka – men kanske inte för alla.

Informationsteknologin får sin kraft av tre egenskaper. Den är exponentiell, digital och kombinatorisk. Moores lag beskriver en exponentiell utveckling av processorns kapacitet. Den dubblas varje år (eller vart annat år, eller var 18e månad – det finns några olika varianter), vilket på några års sikt ger en fantastisk utveckling. Genom att processorer spelar en allt större roll i allt fler sammanhang och produkter, så ökar utvecklingstakten på många områden.

Digitala produkter har egenheten att de kan kopieras utan nämnvärd kostnad, vilket gör den digitala ekonomin väldigt annorlunda. Internet har gett oss fantastiska möjligheter att sprida och samarbeta, att handla och innovera, att producera och konsumera. Med Internet har vi fått en kombinatorisk explosion.

I forskningen om artificiell intelligens brukar man skilja mellan kognitiva och senso-motoriska förmågor. Det har länge varit jämförelsevis enkelt att programmera datorer till att spela olika spel och lösa matematiska problem, men betydligt svårare att bygga robotar som klarar av naturliga miljöer. Ju mer regelstyrd en verksamhet är, desto enklare att ersätta den med programvara. I jämförelse är informationsmängderna som måste hanteras när man rör sig i fysiska miljöer enorma. Datorer kan ersätta byråkrater och även arbetare på bandet, men har misslyckats med att duka av på restauranger eller hjälpa till i äldrevården.

På senare år har man dock gjort framsteg på båda dessa områden. Moores lag har gett oss fantastiskt mycket kraftfullare datorer som idag är såväl världsmästare i schack som Jeopardy och överlägsna på att ställa medicinska diagnoser. Man har snart knäckt den gamla utmaningen om maskinöversättning i realtid och på robotikens område har vi inte bara fått förarlösa bilar utan även robotar som hanterar naturliga miljöer. Med 3D-skrivare kan vi gå direkt från design till produkt och tempot och karaktären på tillverkningen förändras.

Samtidigt som författarna fascineras av den tekniska utvecklingen oroas de för dess konsekvenser för sysselsättningen. Hittills har den tekniska utvecklingen hela tiden erbjudit nya arbetsuppgifter, men finns det någon anledning att tro att detta måste fortsätta? Kommer inte robotarna att ta över så många arbetsuppgifter att vi aldrig mer kommer att kunna hoppas på full sysselsättning?

Människor utan särskild utbildning, utan särskilda förmågor, kommer inte att kunna konkurrera med maskiner, hur låga löner de än är beredda att ta. Se bara hur det gick för hästarna. Förr spelade de en viktig roll i produktionen, men traktorerna gjorde dem alla arbetslösa. Författarna återkommer några gånger till detta exempel, men i själva verket avslöjar exemplet bara bristerna i deras resonemang.

Sysselsättning skapas av marknaden och av politiken. Skattemedel kan användas till beredskapsarbeten, offentligt finansierade verksamheter, insatser för att reducera arbetslösheten. Sådan sysselsättning kan planeras och beslutas. Kanske tvingas vi ge en växande andel av befolkningen medborgarlön och finna andra sätt än arbete att delta i samhällslivet.

När marknaden skapar sysselsättning är det tack vare mänsklig innovationsförmåga. Entreprenörer ser möjligheter att tjäna pengar genom att använda andra människor som arbetskraft.

Marknaden är som naturen enligt Darwin när den fungerar väl. Och i naturen vimlar det av liv. Till och med i öknar, på Antarktis och i djuphaven firar naturens innovationskraft triumfer. Det verkar inte spela någon roll hur vidriga förhållandena är, i våra ögon, nog har livet funnit möjligheter att etablera sig.

Om vi översätter detta till mänskliga samhällen, inser vi att om det finns arbetskraft, och därför möjligheten att tjäna en krona, så nog kommer det att skapas sysselsättning. Även om robotarna på alla sätt visar sig överlägsna oss människor, nog kommer entreprenörer att finna på sätt att ge människor sysselsättning.

Hästarna förlorade jobben när de inte längre kunde mäta sig i produktivitet med traktorerna. Ändå finns det fler hästar i dagens Sverige än någonsin. Innovativa entreprenörer har gett dem sysselsättning på travbanor och i ridhus.

Även om den nordsvenska arbetshästen är på väg att dö ut så våras det för islandshästar och araber. Människor hävdar sig väl i kampen för tillvaron genom sin förmåga att anpassa sig till olika och förändrade livsmiljöer. Den förmågan gäller inte bara i naturen utan även i våra samhällen. Det är genom att utveckla den förmågan, genom initiativkraft och entreprenörskap, som man finner och skapar sysselsättning. Det har till och med dagens skolpolitiker förstått, även om de inte alltid agerar utifrån denna insikt.

För 200 år sedan fanns det knappt 1 miljard människor på jorden. Nu är vi snart 8 miljarder. Vi är i full färd med att bygga ett globalt samhälle i vilket människor överlever genom att finna och skapa sysselsättning. Vi konkurrerar allt mindre med andra arter, med väder och vind, och allt mer med varandra och den teknik vi utvecklar. Vi ger oss ut på marknaden och bidrar på så sätt till samhällsutvecklingen, till ekonomisk utveckling och samhällsförändring.

Den ekonomiska utvecklingen har gett oss otroliga möjligheter, men samtidigt utsätter den varje generation för nya påfrestningar. Vore det inte bättre med ett samhälle utan dessa påfrestningar? Men om den fulla sysselsättningen endast kan förverkligas i ett samhälle där utvecklingen stannar av, då är valet enkelt.

Internet spelar idag en huvudroll i det globala samhällsprojektet. Internet har sänkt inträdeskraven till den globala marknaden och drivit upp tempot i utvecklingen. En global sammanhängande marknad erbjuder mycket större vinstmöjligheter. Skillnaderna växer mellan vinnarna på marknaden och de som aldrig tar sig in på den. Skillnaderna växer också mellan avkastningen på kapital och arbete. I det globala samhället blir det inte lika enkelt att reducera dessa skillnader som det en gång var i det lilla Sverige.

Mänsklighetens gigantiska samhällsprojekt har helt nyligen inletts. På ett par hundra år har det revolutionerat våra levnadsomständigheter. Men i stället för att se det storslagna i detta projekt, i stället för att spekulera över framtida fantastiska samhällsformer, verkar de flesta oroas över knaggligheter och störningar på vägen.

Bo Dahlbom
aktivering.se