Robotrevolutionen

Stefan Fölster, numera chef för Reforminstitutet, och adjungerad professor på KTH, har skrivit en ny bok, Robotrevolutionen (2015), som i några korta kapitel går igenom många aspekter av digitaliseringen: hur den gör tillvaron bekvämare, ger oss alla en personlig assistent, vad den betyder för sysselsättningen, risken för digitala klyftor och utanförskap, hur den revolutionerar utbildning, sjukvård och äldrevård, hur den förvandlar transporterna och hur den ger oss smartare hem.

Inledningsvis får man intrycket att den utmaning som oroar Fölster mest har att göra med digitaliseringens påverkan på sysselsättningen. Samtidigt som robotarna gör livet bekvämare och roligare, tar de också jobben ifrån oss. Det gäller såväl enkla tjänster som mer professionella arbetsuppgifter. Vi riskerar att få ett kluvet samhälle med många i utanförskap. För att förhindra detta måste vi säga nej till alla tankar om medborgarlön och i stället betona värdet av utbildning och arbete.

Fölster diskuterar hur sysselsättningen kan förändras av den så kallade delningsekonomin. Han kallar det plattformskapitalism och beskriver hur digitala plattformar kan ersätta både arbetsgivare och anställda. Kvar blir bara de företag som driver plattformarna och alla de tillfälligt sysselsatta som får sina uppdrag genom plattformarna. Den anställningsform som vi vant oss vid på 1900-talet visar sig vara en historisk parentes.

Samtidigt som digitaliseringen befriar oss från arbetsuppgifter, ger den oss nya. Fölster diskuterar hur ökad komplexitet och ökade inkomster ger upphov till ny sysselsättning. Dessutom behövs naturligtvis digitala experter av olika slag. Men viktigare ändå är, enligt Fölster, ett positivt näringslivsklimat och reformer som främjar sysselsättning.

Det är ett vanligt misstag att uppfatta datortekniken som ett mer effektivt sätt att göra sånt vi redan gör. Den uppfattningen leder gärna till oro för sysselsättningen. Om det som görs av människor idag tas över av robotar, vad ska människor göra? I själva verket är teknikens viktigaste uppgift att expandera ekonomin. Med den nya tekniken gör vi mycket mer av det vi redan gör och dessutom sådant som vi inte alls gjorde förut.

Med ADB skulle vi rationalisera administrationen, men i stället fick vi mycket mer administration, och många fler administratörer. När bankerna datoriserades fick vi flera bankkonton och möjligheter att flytta pengar mellan dem. Betalningar över Internet får mängden betalningar att snabbt mångfaldigas. Med effektiviseringen följer ökad volym och ökad komplexitet.

Utvecklingen av transporttekniken har ökat antalet transporter och därigenom förvandlat näringsliv och samhälle. Att den nya tekniken förvandlat sättet att transportera är faktiskt mindre intressant. Införandet av robotar kommer att öka aktiviteter på alla möjliga områden och det är den ökningen och dess konsekvenser vi borde diskutera. Hur kommer den att förändra näringsliv och samhälle och vilken sysselsättning kommer den att ge upphov till?

Den tekniska utvecklingen gör samhället mer komplext. Eller bättre uttryck, tack vare teknisk utveckling kan vi göra samhället mer komplext. Ofta kan vi irriteras av denna komplexitet, och Fölster är irriterad, men det är många viljor som ska samsas i en demokrati och inte lätt att få en hygglig balans mellan effektivitet och komplexitet. Datorerna gör det möjligt att öka komplexiteten i samhället samtidigt som de hjälper oss att hantera denna komplexitet.

Fölster inser naturligtvis detta, men drar ändå inte slutsatserna av sin insikt. Det är lätt att som Fölster vara kritisk till den ökade komplexiteten, men den är ett självklart inslag i en växande ekonomi. Hur som helst innebär den växande komplexiteten att mängder av nya arbetsuppgifter tillkommer vid införandet av ny teknik. Även om vi skulle få en snabb datorisering av trafiken, sjukvården och utbildningen skulle detta bara leda till ökad komplexitet och ökad sysselsättning.

Ett mer komplext samhälle kräver, till exempel, mer komplexa säkerhetslösningar. Självkörande bilar, för att inte tala om drönare, kan bli utmärkta hjälpmedel för terrorister. Fölster oroar sig för att utvecklingen kommer att hämmas av säkerhetsproblem. Tvärtom borde han kanske glädjas åt alla arbetstillfällen som de växande säkerhetsproblemen kommer att kräva.

När den tekniska utvecklingen går snabbare utmanar den oss att ställa om och skapar på så sätt mängder av sysselsättning. Fler och fler av oss kommer att arbeta med förändring och att hantera övergången från gamla system till nya. I stället för att befria oss från sysselsättning kommer detta dynamiska samhälle att tvärtom trassla till det för oss på hittills oanade sätt.

Fölster har tidigare i en rapport till Stiftelsen för Strategisk Forskning diskuterat robotiseringens framtida effekter på den svenska arbetsmarknaden. Med utgångspunkt i den mycket uppmärksammade studien gjord av Oxford-forskarna Carl Frey och Michael Osborne hävdade han där att hälften av jobben automatiseras de närmaste 20 åren. Jag har i en tidigare krönika kritiserat den uppfattningen och nu är han lite mer försiktig.

Hur fort förändringen går beror på hur vi agerar, säger Fölster, och jämför med den industriella revolutionen. Vissa länder var framgångsrika i att ta till sig de nya möjligheterna, andra sjönk bara djupare i elände. Se bara på frånvaron av utveckling i stora delar av Afrika. Sverige var trögt i starten, men lyckades under 1900-talet förvandlas från fattigt bondesamhälle till fantastiskt industrisamhälle. Vad krävs för att vi ska bli lika framgångsrika i den digitala revolutionen?

Enligt Fölster handlar samhällsdebatten sällan om de viktigaste frågorna. Det som avgör utvecklingen är oftast hur samhällen förhållit sig till den tekniska utvecklingen. Som nationalekonom oroas han över att riksbanker världen över, inklusive vår egen, inte verkar förstå vad det är som pågår. Den nya tekniken sätter inga tydliga spår i ekonomiska mått som BNP samtidigt som den verkar kraftigt dämpande på inflationen. En riksbank som stirrar blint på BNP:s utveckling och oroas av den låga inflationen visar bara att den inte förstår sig på den digitala ekonomin.

Mer allmänt borde politiken mer uppmärksamma den pågående digitaliseringen och arbeta för att ställa om Sverige till att möta dess utmaningar. När sysselsättningen hotas borde skatterna ställas om från arbete till konsumtion, innovationspolitiken borde uppmärksamma fristående innovatörer och uppfinnare och inte bara akademiska forskare, och utbildningspolitiken borde bejaka användningen av digitala läromedel.

Men till slut visar det sig att det som verkligen oroar Fölster inte är sysselsättningen, inte risken för ett utbrett utanförskap, inte den ekonomiska tillväxt vi riskerar genom att tveka i omställningen till ett digitalt samhälle. Nej, i stället är det den globala utvecklingen mot ökad osäkerhet, terrorism och en demokrati på tillbakagång som oroar honom.

Fölster delar inte Elon Musks, Stephen Hawkings och Bill Gates oro för att intelligenta maskiner ska ta makten över oss. I stället oroar han sig för hur människor kan använda dessa maskiner till att förtrycka andra människor. Digitaliseringen kan ge oss en fantastisk sjukvård, en väl fungerande skola och äldreomsorg, göra vardagen bekväm och rolig, men i händerna på Putin och IS blir den i stället ett effektivt vapen för desinformation, övervakning, förtryck och elände. Det är för att möta dessa hot mot vår säkerhet som vi måste ligga i digitaliseringens framkant. Det är för att möta dessa hot som vi måste fortsätta arbeta.

Jag vet inte riktigt hur man ska uppfatta dessa dystra varningsord. För några år sedan avslutade Fölster en kritisk genomgång av missriktade klimatåtgärder med att konstatera att det nu blivit möjligt för världens människor att styra sina livsvillkor och därför en gång för alla säga farväl till världsundergången. Han som så ofta brukat invända mot svartmålningar genom att lyfta fram fakta, verkar nu själv ha fastnat i en svartmålning. Vad är det som har hänt?

Bo Dahlbom
aktivering.se